Samarbete kräver att parterna håller vad de lovar. Särskilt gäller detta i ”tighta” lägen, där opinionstrycket är hårt. Rovdjursfrågan är en sådan fråga. Där försöker vi jägare kämpa tillsammans, för att nå framgång just eftersom trycket är så hårt. Men i Östergötland har ledningen för Jägareförbundet hittat ett nytt sätt att hantera svåra frågor. Man uteblir.
Föreningen Sveriges Jägare (FSJ) har under sin årslånga levnad hunnit upprätta många bra kontakter med både Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet. Vi har också öppet manat till samarbete och vi upplever att responsen varit mycket god. Stämningen mellan oss är bra och konstruktiv.
Därför är det sorgligt, rentav beklämmande, när enskilda representanter för någondera parten fallerar. Den nysmidda kedjan är inte starkare än sin svagaste länk, men i rovdjursfrågan har vi inte råd att misslyckas. Länkarna måste stå pall och löften kring samarbeten måste hållas.
Annons
”Efterlyste i högtalarna”
Under Vretadagen utanför Linköping förra helgen, skulle ett antal landsbygdsföreningar manifestera mot den förda rovdjurspolitiken. Var och en av oss skulle hålla tal och redogöra för våra respektive organisationers syn på saken. En av de fyra talarna var självklart den högste representanten för Jägareförbundet Östergötland. När det var dags att äntra podiet var representanten inte där.
Ingen, allra minst hans ovetande kollegor i samma förbund, visste var han var. Vi efterlyste i högtalarna, ingenting hände. Mannen uteblev. Det var tomt. Efter att vi alla försökt kolla så att ingenting hade hänt (man kan ju råka ut för olyckor), konstaterades bara att representanten uteblivit.
Inte heller hade han hört av sig till någon av oss, eller till arrangören. Det förlägna tomrum som uppstod i samband med detta drabbade främst det förbundets medlemmar, framför allt hans kollegor på plats, men också själva frågan. Var närvaro inte så viktig? Vi vet inte.
”Jag förstår såklart…”
Storm i ett vattenglas, kan tyckas, men här handlar det om en förtroendevald i Sveriges största jägareförbund som i en fråga av mycket stor betydelse för oss alla väljer att helt sonika utebli. Någon avanmälan eller någon förklaring bestods inte, varken förr eller senare.
I mobiltelefonen tidevarv ansåg sig denne företrädare inte skyldig att varken avanmäla sig, eller att förklara sig. Inte till oss, inte till sina kollegor. Tre dagar senare, hade vi ett samtal på mitt initiativ. Inte heller den gången fick jag en förklaring till det inträffade. Det dåliga samvetets förlägna flin hördes däremot tydligt, genom alla fyra G:na.
Jag förstår såklart att detta inte är något som Jägareförbundet försvarar. Föreningen Sveriges Jägare anser dock att Svenska Jägareförbundet allvarligt bör ompröva beslutet att låta en företrädare som tar så lätt på ingångna löften sitta kvar. Ett samarbete värt namnet måste bygga på gemensamma mål, ordhållighet och lite ryggrad. I samtliga exempel har denne företrädare fallerat.
Thomas Ekberg Ordförande, Föreningen Sveriges Jägare
Fotnot: Den utpekade företrädaren för Svenska Jägareförbundet i Östergötland har erbjudits möjlighet att svara.
Var med i debatten!
Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare.
Gården där vargangreppet ägt rum ligger strax utanför Östergötlands enda vargrevir, Långbogen. Om det är någon av de östgötska vargarna som slagit de två döda fåren vet man dock först när de DNA-prover som nu samlas in har analyserats.
”Omöjligt att svara på”
– Varifrån vargen kommer är omöjligt att svara på i nuläget. Det finns ju vargrevir även i Örebro län. Vandringsvargar rör sig också i princip i hela länet, förklarar Fredrik Näsman som är vilthandläggare på Länsstyrelsen i Östergötland.
Annons
Vargangreppet i Tjällmo i Motala kommun har ägt rum bara ett par dagar efter att länsstyrelsen konstaterat att ännu en kull vargvalpar fötts i Långbogenreviret, som sträcker sig från sjön Roxen i Linköpings kommun, via Ljungsbro, Borensberg och Hällstad vidare norrut mot Markstridsskolans skjutfält i Kvarn, därefter upp mot Finspång och sedan tillbaka ned mot Vånga igen.
Valp har fångats på bild
Att det skett en föryngring i reviret vet man sedan en vargvalp fångats på bild av en inventeringskamera.
Långbogen är inte bara Östergötlands hittills enda vargrevir. Med sina 20.000 kvadratkilometer är det också så litet, att flera bedömare misstänker att reviret i själva verket omfattar ytterligare cirka 10.000 kvadratkilometer.
Det är alltså sannolikt att vargarna från Långbogen jagar på en större yta än man tidigare trott. Men exakt var gränserna för reviret går är ännu svårt att säga.
Vissa gånger är det inga konstigheter. Vinden är stabil och måttlig, underlaget är mjukt och som en skänk från ovan har älgarna valt att ställa sig i kanten av en liten myr. Redan från 100 meters håll, med stöd mot en av de gamla myrtallarna, kan du ta ditt skott och hundens belöning låter inte vänta på sig.
Sådana dagar skulle man haft oftare… Betydlig fler gånger under en höst är de yttre förhållandena av helt annan karaktär. Erfarna älgjägare har mången gång stått cirka 200 meter från det dånande ståndskallet, kliat sig i huvudet och funderat på ”hur f *n detta ska gå till”.
Annons
Men de har också med åren utvecklat sina egna metoder för att, besvärliga fören till trots, lyckas så ofta som möjligt. Här kommer några av mina knep för att minimera risken att bli upptäckt innan hårkorset hittat bogen på älgen.
1. Smyg i strumplästen
Kanske det allra mest användbara tipset är att fimpa dojorna. Är vinden svag och/eller marken är torr eller frusen finns ibland inget val. Många är dock de som skrattat åt mig när jag berättat om hur jag, efter avslut, fått gå tillbaka mer eller mindre långa sträckor för att hämta kängorna.
Värst var gången då jag försökte skjuta en av de första älgarna för min dåvarande unghund. Dessvärre stötte jag ståndet lätt vid två tillfällen innan jag vid tredje ståndplatsen till slut kom åt att skjuta kalven. Lyckan var total, ända tills jag insåg att kängorna stod kvar vid en myrkant där jag påbörjade första ansmygningen, över 800 meter bort. Faktum kvarstår -många till synes omöjliga ansmygningar har förvandlats till skottlägen just med hjälp av denna metod.
2. Se till att inte bli sedd
Kamouflage kvalar in som nummer två på listan. Egentligen inget konstigt i sig, älgar har svårare att upptäcka den som faktiskt smälter in bättre i naturen. Inte allt för sällan är det nämligen en oförsiktig handrörelse som får älgen att höja blicken och spänna ögonen i en. Då vet man att det oftast är tvärkört. Handskar och ansiktsnät används för sällan av oss älgjägare.
3. Glöm inte vindriktningen
Att smyga i rätt vind är så klart också en grundförutsättning. Kontrollera den ofta, ty den kan vara lynnig och snabbt byta riktning.
4. Använd kläder som inte prasslar
Vikten av tysta kläder måste understrykas. Membrankläder i all ära, men det är sällan eller aldrig de faktiskt är tysta nog att få följa med mig på älgjakt. Allt från videbuskar i en norrländsk myrkant till torra grangrenar inne i en sydsvensk åkerplantering har alarmerat många älgar om den annalkande jägaren.
Försök hitta så tysta kläder som det bara går. Typ fleece eller vadmal är goda exempel. Välj bort membrankläderna, oavsett hur tysta den där ”kunniga” försäljaren anser dem vara
5. Stressa inte
Så var det det där med att ta det lugnt. Det där tjatiga mantrat man blivit matad med. Men det finns så klart en anledning till att det uppkommit och även om man ibland måste ta några snabba steg så är gångerna betydligt fler då man istället ska låta det ta lång tid. Ett annat grundläggande men ack så viktigt knep är att bara avancera samtidigt som hunden skäller. Då har älgen det betydligt svårare att höra dina eventuella misstag. Att vårda ett ståndskall är viktigt, du kanske bara får en chans. Make it count!
Inom loppet av tre dagar har två av jägarna i Österåsens Byamäns jaktlag i Bergs kommun fått sina jakthundar trafikdödade.
Struntar i varningar
Gun Fahlander, ordförande i Jägareförbundet Mitt Norrland är kritisk.
Enligt henne struntar merparten av bilisterna i de varningsskyltar som sätts upp av jägarna under pågående jakt. Trots att de borde veta att skyltarna varnar för att det kan komma upp både vilt och hundar på vägen.
”Släpp på gasen!”
Bilisternas nonchalans stannar inte där. Även vid eftersök, då både jägare och hundar befinner sig mitt på vägen, kör bilförarna förbi i mycket höga hastigheter.
– Jag vet inte varför man inte tar det här på allvar. Det är faktiskt en djup vädjan från oss att; släpp på gasen! Jag är förvånad att man inte förstår att man kan orsaka en olycka, säger Gun Fahlander till Sveriges Radio P4 Jämtland.
”Myndigheterna i Norge undersöker just nu en stark misstanke om CWD på en tamren. Slutligt analyssvar förväntas under helgen. Renen har betat på ett område som gränsar till Sverige och det går inte att utesluta att renen har betat i Sverige”, skriver SVA i ett inlägg som lades ut på myndighetens webbsida på fredagen.
Det finns två typer av CWD, en som uppstår spontant och en som smittar mellan hjortdjur. I det aktuella fallet i Norge är det smittsam CWD som renen misstänks ha.
– Om CWD bekräftas är det allvarligt och vi begär nu av myndigheterna att de omedelbart vidtar krafttag för att isolera och försöka att stoppa eventuell smitta från att sprida sig, säger Jägareförbundets generalsekreterare Dag Lidén på förbundets hemsida.
Annons
Nära Vilhelminafjällen
CWD-smitta har konstaterats vid ett flertal tillfällen i Norge och bland annat lett till kraftig avskjutning av vildren och tidigarelagd älgjakt.
I det senaste fallet handlar det om en ren som upptäcktes i Havasdal, nära Vilhelminafjällen i Norrbotten.
– Vi vill verkligen undvika att få in den smittsamma varianten av CWD till klövviltet i Sverige. Det skulle kunna förändra förutsättningarna för viltförvaltningen, viltstammarna och rennäringen. Därför är det är faktiskt bättre att agera för mycket än för lite, säger Daniel Ligné, riksjaktsvårdskonsulent vid Svenska jägareförbundet, på förbundets webbsida.
– Ett djävla dret att ha på skogen. Balder var min enda hund – det kommer att bli tomt här ikväll, säger ägaren Christer Wördin.
Han släppte sin duktiga gråhund på morgonen och den fick på på älg direkt.
– Det gick omkring en mil i cirkel och kom tillbaka mot mig. Jag flyttade mig lite och tänkte att jag skulle filma. Men 300 meter bort tvärstannade hunden och sedan bar den av snett ifrån mig, berättar Christer.
Han gick emot platsen och fann pejlhalsbandet liggande på marken och en stor blodfläck.
Skott mot en varg
– Jag fattade direkt vad som hänt, att det var varg som tagit honom. Jag hörde morrningar från en myr och när jag gick dit såg jag två vargar som höll på med någonting. Jag förstod att de stod över hunden och sköt först ett varningsskott och sedan ett skott mot den ena av vargarna. Skottet träffade inte utan var för högt, men vargarna stack iväg, berättar Christer.
Han hittade sin duktiga och älskade gråhund med inälvor och organ utslitna.
Tragedin inträffade cirka sju mil norr om Torsby, sex-sju kilometer väster om samhället Bjurberget. Det ligger nära norska gränsen.
Annons
Inget känt revir
Christer jagar i Röjdens viltvårdsområde och där har det för tillfället inte funnits någon känd revirbildning. Tidigare år har vargarna i reviret Bograngen rört sig i området. I det reviret sköt norska jägare alla vargar utom en i den senaste licensjakten.
Länsstyrelsen har inte besiktat kroppen efter Balder.
– Jag har ring och ringt, men länsstyrelsens personal verkar inte jobba på helgerna, säger Christer Wördin.
I fredags slog både norska och svenska myndigheter larm om en tamren nära i Norge, nära Vilhelminafjällen befarades ha burit på den smittsamma varianten av CWD.
Under helgen gjordes nya, så kallat konfirmerande analyser och då konstaterades att renen inte bar på smittan.
– Vid i princip alla analyser av prover kan det förekomma att man får felaktiga svar. Därför görs det ytterligare analyser, förklarar Maria Nöremark, biträdande statsepizootolog vid SVA, för Jaktjournalen.
Mora Tidning berättar i sin pappersupplaga att polisen i juni 2021 fick tips om att någon tjuvskjutit en älg.
Polisen fann hjulavtryck från ett motorfordon och släpspår med blod och delar av inälvor. Spåren ledde till ett garage där köttrester och blod påträffades utanför garageportarna.
Polisen frågade mannen som bodde i fastigheten och han sa att han kört på ett rådjur och inte anmält händelsen som viltolycka.
Mannen greps och polisen genomsökte fastigheten. I garaget hittades blodspår på golvet, skor med blod på och knivar i en diskho.
”Polisen är här”
Man hittade också älghår på kläder och på däcken på ett motorfordon, samt benrester. I närheten av gården påträffades ett älghuvud och inälvor vid en bäck.
Den misstänkte bar på ett kaliber .22-magasin. Polisen hittade totalat 246 patroner. Mannen innehade inte licens för kaliber .22.
I den misstänktes telefon fann polisen ett meddelande, där mannen skrivit ”nu är det kört” och ”polisen är här”.
Med hjälp av DNA-analyser av föremålen som togs i beslag, misstänker polisen att ytterligare en person var med om tjuvjakten och slakten av en älg.
Jaktjournalen har inte lyckats nå någon av rovdjurshandläggarna på länsstyrelsen.
– Att det finns fler vargar i Nykvarn, det vet vi. Att det finns fler närgångna vargar visar sig nu, säger Jonas Johansson, kommunikationschef på länsstyrelsen i Stockholm, till Jaktjournalen.
Vargforskare Olof Liberg utesluter inte att vargarna i området kollektivt lärt sig ett problembeteende.
Annons
– De lever ju i familjegrupper och är en varg oskygg så är sannolikt fler vargar i familjen det. Man kan bara spekulera, men det verkar inte orimligt, säger Olof Loberg.
Han gick ut på förmiddagen i lördags och släppte sin tvååriga jämthundshane. Hunden har aldrig tidigare haft kontakt med björn och när det blev upptag utgick jägaren från att den var efter älg.
– Det blev gångstånd som gick 600-700 meter. Under tiden anslöt grannlagets jämthundstik och det blev ståndskall med båda hundarna inne i extremt tät skog. När jag var 20 meter ifrån såg jag hundarna men ingen älg. Men de stod vid en rotvälta, så jag tänkte att det kunde vara grävling, berättar mannen.
Han smög ytterligare några meter och var inne på 15 meters avstånd när björnen plötsligt gjorde utfall mot hundarna.
– Då kom hundarna springande till mig – och björnen kom efter. Den rusade rakt emot mig och jag sköt på ren instinkt, berättar mannen.
Annons
9,3×62
Kulan från hans 9,3×62 gick in bredvid ena ögat på björnen, som kastade sig bakåt och dog på platsen, 7-8 meter från jägaren.
Säkert hade han hjälp av skjutövningarna i samband med Björnpasset som han tagit.
– Jag har för vana att alltid gå med bössan lyft och fingret på säkringen när jag smyger in på stånd. Björnpasset rekommenderar jag starkt, även för dem som inte tänkt skjuta björn, säger jägaren.
Det är fullskjutet i licensjakten på björn i området, något som jägaren hade konstaterat redan på morgonen när han inledde jakten.
”Hörd som vittne”
Efter skottet mot björnen ringde han länsstyrelsen, men där hänvisade personalen till polisen. En patrull kom ut till skottplatsen.
– De förstod vilken situation jag var i, så jag är inte misstänkt för något brott utan hörd som vittne, säger mannen.
Det visade sig vara en björnhane och jägaren uppskattar dess vikt till 70-80 kilo.
– Efteråt tänkte jag på vad som hade kunnat hänt och blev lite skakis. Det blev lite onödigt spännande säger mannen.
Mannen sköt och björnen kastade sig bakåt och dog sju-åtta meter bort. Foto: Privat
Varför spelar orrtupparna på hösten? Kanske är det ett förspel och en styrkedemonstration inför vårens riktiga spel? Eller så är det en slags rangordning, så hönorna redan under hösten väljer ut de tuppar som de vill ha som fäder till sina kycklingar nästkommande år. Ingen kan idag med bestämdhet sätta fingret på höstspelets bubblande och blåsande orrtuppar, men en sak är säker. Orrspelet på hösten bjuder på fina naturupplevelser och en fin jakt. Så hur gör man då för att lyckas med jakten på spelorrar?
Koll på spelplatserna
Det viktigaste är att du känner dina jaktmarker väl och vet var orrarna brukar höstspela. Spelplatserna under vår och höst kan variera, men normalt är det i samma områden. En del av höstspelen kan också vara på öppna hyggen och i vissa fall på åkrar. Höstspelet börjar normalt efter någon frostnatt i september och brukar vara som intensivast kring månadsskiftet september-oktober. Vid bra fågelår kan det komma inflygande orrar från alla vädersträck och det är ett skådespel att sitta mitt ibland dessa fåglar.
Orrbulvaner i tyg väger just ingenting och fästes med ett lekande på metspötoppen.
Annons
Bulvaner
Har du hittat en bra spelplats behövs egentligen inga bulvaner då orrarna garanterat kommer ändå. Men för att orrarna ska känna sig trygga med sin ankomst till spelplatsen är några orrbulvaner en fördel. Orrtupparna sätter sig gärna i någon trädtopp ett stycke från spelplasten och scannar av terrängen så att den är fri från faror. Sitter det redan uppe några konstgjorda tuppar på spelplatsen flyger de ofta in direkt, invaggad i falsk trygghet.
Det är viktigt att förbereda allt innan orrarna vaknar eftersom bulvaner ska vara utplacerade och en bra skjutplats är utvald, antingen från ett gömsle eller i skydd av skogen. En stund efter att dagen börjat gry brukar orrarna normalt komma. Ska du vara framgångsrik är sovmorgon inte något alternativ.
Det finns idag några olika modeller av orrbulvaner att köpa, dels de som är gjorda av plast och de som är gjorda av tyg. Båda fungerar bra som lockfåglar, men ska du gå en bit är den med tyg att föredra då den inte väger speciellt mycket. Det finns även jägare som har gjort egna bulvaner i frigolit eller något annat material.
En kamouflagefärgad klädsel duger bra, så länge du undviker snabba rörelser.
Kamouflage och lockljud
Orrar har en bra syn och desto flera fåglar som finns kring spelplatsen desto högre risk att någon avslöjar dig och flyger om du slarvat med att gömma dig. Är fåglarna på fel humör så brukar det vara att flyger en, ja då flyger alla. Ett gömsle på en strategisk plats är ett bra alternativ, även om det duger bra med kläder som smälter in där du sitter dolt. Fåglar har en bra förmåga att se rörelser, så när skottillfälle bjuds gäller det att ta det försiktigt så man inte röjer sig och förstör tillfället.
Få människor klarar av att härma orrtuppens bubblande läte, men tuppens blåsljud är lätt att få till. Det finns även en lockpipa som fungerar väldigt bra när det gäller blåsljudet. Tupparna brukar svara och verkar eggas av ljudet då de tror en rival bjuder upp till strid, eller vad de nu tror.
Tupparna spelar i klart väder och även när det är gråväder. Hård vind eller hällregn är helt värdelöst. Har du tänkt jaga orre i det vädret tror jag inte skottchanserna blir många. Det optimala vädret är en vindstilla gråmulen dag med temperatur kring nollan. Vid de förhållandet är orren också betydligt tryggare än vid klart väder.
Främst kulgevär
De flesta som bedriver denna jaktform jagar med kula i en lämplig kaliber. Men det går absolut att jaga med hagel om gömslet är bra och att du vet exakt var orrarna håller till. Där kan en bra lockbild med bulvaner nära ditt gömsle också spela en stor roll.
Men som sagt har de flesta kula och placerar sina bulvaner på lämpligt kulhåll i området där orren spelar. Bulvanerna sätts upp i myrtallar eller i björkar runt spelplatsen på olika höjder. Du ska ha en bössa som går väldigt exakt. Träffområdet på en orre är något mindre än en snusdosa. Ett bra stöd som benstöd eller liggande skytte där bössan får vila på till exempel ryggsäcken brukar fungera bra. Ett bra komplement för ett säkert skytte är en avståndsmätare.
En viktig regel säger att man inte ska jaga sönder spelplatserna. Besöker du en spelplats för ofta kommer höstspelet att försvinna därifrån. Jaga istället med någon veckas mellanrum, då blir din jakt bättre och störningarna för orren betydelselös. Var också försiktig med ditt uttag av fågel. En bra dag, då fågeln är väldigt trygg, kan du skjuta väldigt många fåglar. Så där måste jaktetik råda. Ta inte mer än du anser vara lämpligt.
Mest spelsugna i gryningen
Orrarna brukar vara som mest spelsugna i gryningen och en liten stund efter det. Tidigt på hösten lämnar de spelplatsen och flyger till någon skogsbeklädd blåbärsmark. Senare på hösten, typ i oktober och november, letar de maten i björken och brukar sitta uppe stora delar av dagsljuset om vädret är bra.
Väldigt många orrar har en förkärlek till torrfuror och frötallar ute på hyggena där de bara sitter och troligtvis njuter av dagsljuset. Även hyggen, där stora aspar lämnats, är säkra orrträd. Just på marker med den här biotopen kan det vara värt att slänga upp en bulvanflock under dagen. Det brukar kunna locka orrar att slå kring dem. Med hjälp av teleskopiska metspön, som är fem – sex meter långa, går det att få upp bulvanerna en bra bit upp i torrfuror. Man ser ofta stora flockar med orre flyga omkring i dessa hyggeslandskap. De kan då dras till bulvanerna.
Annons
Kylan tystar spelet
Att marken är snöbelagd spelar mindre roll, men spelet avtar ju mer snö det är. Men det är främst kylan som får orren att sluta bubbla helt. Under den kallaste perioden sitter orren endast uppe i gryningen och försöker äta så mycket den kan och då helst björkknopp och enstaka tallbarr.
Slår vädret om till varmgrader under midvintern kan hormonerna slå om hos tupparna och man kan då få höra lite orrbubbel. Under de kalla dagarna gräver orren ner sig i snön efter att ha fyllt krävan med mat, för att spara på energin och få värme av den isolerande snön. Snön fungerar även som ett skydd mot rovfåglar och andra predatorer. Orren är en fantastiskt trevlig fågel som finns i de flesta skogsbeklädda områden runt om i vårt land. Just jakt på spelorre är en gammal, traditionsrik jaktform som vi ska vara rädd om i framtiden.
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2021.
Familjen Spånberg bor i Särna i norra Dalarna och jagar björn närmast renskötselområdet, där det knappt finns några vägar.
Länsstyrelsen tilldelar varje år en pott som är öronmärkt just nära renskötselområdet. Jalle och hustrun Ellinor är på hugget tillsammans med barn och jaktkompisar.
Många år har familjen avslutat licensjakten på björn i Dalarna. Så blev det också i år. Det började med att jaktledaren i deras lag hittade en björnskit i Skärbo ovanför Idre i Älvdalens kommun.
– Sonen Jimpa Lindberg lånade ut sina två plottar, Rambo och Chase, som vi släppte vid 07-tiden och upptaget lät inte vänta på sig. Björnen hade gått upp på ett berg på samma sida som skiten låg på, berättar Jalle.
Annons
”Oerhört tätt”
Drevet gick in på grannmarken och när Jalle och jaktkompisarna kontaktade älgjägarna där, ställde de om för björnjakt.
Men drevet snurrade tillbaka till Jalles och jaktkompisarnas jaktmark igen.
– Sedan blev det fast stånd och jag stövlade in en knapp kilometer och kom fram till ståndet. Det var oerhört tätt och jag var inne på tio meters avstånd utan att se någon björn. Men plötsligt såg jag en björnskalle, berättar Jalle.
Han sköt ett första skott och avlossade ytterligare två skott. Sedan låg björnen.
Det visade sig vara en hona på mellan 120 och 130 kilo.
Grattis! – Tack, tack. För min egen del handlar inte längre om att skjuta så mycket. Jag vill att jaktkompisarna och jag ska vara med och dela på gracerna och roligast är det om det är en förstagångsskytt som får chansen, säger Jalle Spånberg.
– Vi åkte ut vid sjutiden på eftersök efter en trafikskadad älg, på väg 662 mellan Skinnskatteberg och Bockhammar. Ayla spårade hårt och när jag skulle byta grepp på spårlinan tog den slut och jag tappade henne. En djävla mardröm, säger Aylas ägare, Leif Putte Fredriksson, till Jaktjournalen.
Ayla är fyra år gammal och området där hon försvann har starkt vargstam. Därför är det inte många som vågar släppa löshund på eftersök.
Fastnat med linan?
Nu är risken också att hon fastnar med spårlinan någonstans i terrängen.
– Det är 15 personer här och hjälpter till med letandet. Det har varit flera hundar här men ingen har tagit spåret efter älgen. Det är en djävla situation, säger Leif Putte Fredriksson.
Ayla är en blandning mellan bayersk och hannoveransk viltspårhund. Människor i närområdet uppmanas vara uppmärksamma på okända hundskall.
Den som har upplysningar eller tips om Ayla kan ringa Leif Putte Fredriksson på telefonnummer 070-460 53 94 eller 070-521 53.
Leif Putte Fredriksson letar efter sin viltspårhund. Foto: Johnny Karlsson
– Frågan är om det hade kommit in en ny, främmande hane i reviret, säger Nelly Grönberg på länsstyrelsen.
Det var den 11 september som en jägare uppmärksammade två vargar, kanske tre, nära en kohage med ungdjur i Skövde kommun.
En av vargarna gick emot korna och då sköt jägaren först varningsskott och sedan verkanseld. Vargen träffades och dog på platsen.
Två tikar
Området ligger inom det nyetablerade Vikenreviret, som har upprätthållits av en vargtik födde i Tivedenreviret och en hanvarg med skandinaviskt ursprung.
I området har också en annan vargtik född i Tiveden uppehållit sig.
När hanvargen sköts vid kohagen den 11 september utgick länsstyrelsens personal ifrån att det var den alfahanen i Vikenreviret.
Länsstyrelsen har fått in flera indikationer på att det fötts valpar i reviret – bland annat har människor hört ylande vargvalpar.
Steril hane
Men nu visar obduktionen att vargen som sköts vid kohagen inte kan ha fått några avkommor.
– Den hade båda testiklarna kvar i bukhålan och det innebär för hundar och vargar att de är sterila, säger Henrik Uhlhorn, biträdande statsveterinär vid SVA.
Han obducerade vargen och fann att den vägde 41 kilo, alltså tre kilo mindre än länsstyrelsens personal vägde kroppen till vid besiktningen i kohagen.
– Det var en vuxen hane i medelgott hull och hade inga skador – förutom efter skottet den dog av, säger Henrik Uhlhorn.
”Tätt med vargar”
Då är frågan om den andra vargtiken i området, hon som rört sig utan partner, hittade en hane och slog sig ihop med efter inventeringssäsongens slut. Men vilken var då den tredje varg som paragraf 28-skytten tyckte sig ana på platsen?
– Det är tätt med vargar om området. När snön kommer får vi se vad som har hänt, säger Nelly Grönberg.
DNA-prover ska visa vilken varg det är som skjutits vid kohagen.
Hösten är här med härliga skogspromenader och bärplockning. För våra 300 000 jägare är älgjakten en av säsongens höjdpunkter. Allt detta är aktiviteter där skogen utgör en självklar bas – och som också i mycket hög grad påverkas av hur vi sköter våra skogar.
Älg och annat klövvilt orsakar stora skador på skogsplanteringar och unga skogar när de betar av toppskotten på tallar och lövträd. Hur många älgar som ska skjutas under älgjakten är ett beslut som fattas bland annat med betesskadorna i beaktande. Men på senare år har det blivit allt tydligare att lösningen inte bara handlar om älgstammens storlek, utan också om hur mycket blåbärs- och lingonris det finns i skogen.
Annons
Halverats söder om Dalälven
Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet, som Skogssällskapet varit med och finansierat, har kommit fram till att bärrisens marktäckning i Sverige har halverats söder om Dalälven mellan 1953 och 2012. Det beror på att tätare skogar, med mycket gran, gynnar skuggtåliga arter samtidigt som blåbär och lingon får svårare att överleva.
Bärris är en viktig födokälla för klövvilt, särskilt under vinter och vår. Men i områden där älgstammen konkurrerar med rådjur, dov- och kronhjort räcker inte bärriset till. Då drar sig älgarna till de yngre skogarna i stället.
När bärriset minskar störs också skogens näringsbalans vilket påverkar insekter, fåglar och däggdjur. Att se till att mängden bärris i våra skogar ökar igen är därför oerhört viktigt.
Vi på Skogssällskapet vill uppmana Sveriges skogsägare att bidra till en ökning av bärriset i skogen genom att:
Skapa ljusare skogar. Gallra i tid och satsa på det trädslag som passar för marken.
Lämna en gles skärm av tallar vid avverkning som hjälper bärriset att överleva tills nästa generation träd vuxit upp.
Avverka frötallar på vintern så att viltet kan beta på topparna och alltid lägga löv och tall högst upp i rishögarna.
Se potentialen i skogsbryn, betesmarker, våtmarker och runt skogsbilvägar. Genom att röja bort granar och låta lövet ta plats skapar du en artrik zon med mycket viltfoder.
Alltid spara betade tallar och lövträd när du röjer i skogen.
Om vi som äger skog tillsammans tar krafttag för att gynna bärris, örter och lövträd bidrar det till att minska betesskadorna, stärka den biologiska mångfalden och stabilisera näringsbalansen i skogen. Dessutom säkerställer det att vi även i framtiden kan gå ut i närmaste skog och hitta mängder med blåbär och lingon att lägga i korgen.
Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet. Foto: skogssällskapet
Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet
Linn Jacobsson Edsholm, regionchef Skogssällskapet i Norrland
Fredrik Luhr, regionchef Skogssällskapet i västra Svealand
Hans Lindberg, regionchef Skogssällskapet i östra Svealand
Johan Asp, regionchef Skogssällskapet i östra Götaland
Carl-Johan Bengtsson, regionchef Skogssällskapet i södra Götaland
Var med i debatten!
Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare.
Fårbesättningen ligger inom Linderödsreviret, som konstaterades 2021. Det har fötts två kullar vargvalpar i reviret.
– Det behöver inte betyda att det är varg från reviret som har gjort angreppet. Det finns flera revir i Sydsverige och vi vet att det är flera fjolårsvalpar i rörelse. Prov för DNA-analys har tagits och skickas nu till SLU viltskadecenter, där vi hoppas få svar på vilken individ som gjort angreppet, säger Tom Espgård på länsstyrelsen, i pressmeddelandet på myndighetens webbsida.
Staketet runt fåren består av tre eltrådar på vissa sträckor och två eltrådar på andra sträckor.
– Fårägaren hade ett 20-tal får från början. Vi erbjöd lapptyp runt hagen, men djurägaren skulle stalla in dem. Det är det andra angreppet i reviret – det första var i Hörby för en månad sedan, säger Tom Espgård.
– Han är helskön – bor ihop med dotterns kanin, men när vi kommer ut i skogen börjar han pipa och darra och det är 110 knyck, säger Petter Johansson skrattande när han berättar om sin jämthund.
Nordiska mästerskapet för älghundar hölls i Luikonlahti, Kaavi kommun.
– Ett mycket välplanerat och bra arrangemang, säger svenske lagledaren Peter Liljergren.
Snabbt upptag
Petter Johansson släppte sin snart sjuårige jämthundshane vid åttatiden.
– Man försöker starta så tidigt som möjligt för att utnyttja den kalla luften. Hunden gjorde en tur och gick sedan i princip rakt upp i rutan och tog upp älg som han sedan höll på med hela dagen, berättar Petter.
Fäbobergets Dex tillhör elitskiktet av svenska älghundar och var exempelvis tvåa på SM i fjol.
Annons
– Älgen var rätt så orolig i början, men sedan blev den närmast nedsövd. Den stod i otroligt tät skog och vi såg att det var älg men inte vilken sorts älg, berättar Petter.
Han och hunden drog ihop 88,5 poäng av 100 möjliga. Petter känner sin hund väl och vet vad som skulle kunna vara något bättre.
”Puttade och puttade…”
– Han är inte riktigt tätskallig och det drar nog ned en del på poängen. Och så tappade vi några poäng på att vi inte fick ihop de flyktsträckor som älgen måste göra under ett prov. Vi var in och puttade och puttade, men den ville inte förflytta sig, berättar Petter.
Men det petitesser, för Fäbobergets Dex är en mycket bra älghund.
– Han har fungerat sedan start och varit duktig ända sedan första släppet. Jag är jättenöjd med honom, säger Petter.
Resultat Nordiska mästerskapen för älghundar 2022 resultat individuellt:
Finsk spets hane, RUSKA ägare Sakari Ainali, Enontekiö 95,00 CACIT
Gråhund hane, GOPOLLHAUGEN`S CANTONA ägare. John Knibestøl, Kvinesdal 91,00 CACIT
Tikka T3x är den studsare som säljer mest i Sverige. Egentligen inte konstigt, de har utmärkt precision, fördelaktigt pris och ett modellutbud som tillgodoser de flestas önskemål.
Företaget grundades av Martin Stenij 1893. Oy Tikkakoski Ab tillverkade skjutvapen och symaskiner. Namnet Tikkakoski kommer från det distrikt i Jyväskylä i centrala Finland där fabriken låg.
Annons
Framgångsrik historia
Tikka har en lång och framgångsrik historia sedan 1893 när fabriken etablerades i Jyväskylä. Vapentillverkningen inleddes 1918 då företaget började med vapendelar.
Produkterna såldes under namnet Tikka. Mellan 1927 fram till 1940 tillverkades M27 en ombyggd Mosin-Nagant för den finska armén. 1930 köptes företaget av en tysk vapenhandlare, Willi Daugs, som startade produktionen av kulsprutor och maskingevär med tillhörande ammunitionsbälten.
Efter kriget ansågs Tikkakoski vara ett tyskägt företag och konfiskerades av Sovjetunionen 1947 då vapentillverkningen avbröts. Företaget köptes tillbaka 1957.
Mest köpta bössan i Sverige
Tikkakoski bildade 1983 Oy Sako-Tikka Ab. Efter hand utelämnades Tikka ur företagsnamnet, men Sako fortsätter att utnyttja varumärket Tikka för sin produktion av vapen. Dagens Tikka T3x är den studsare som säljs mest på i vart fall den svenska marknaden.
Samarbetet med Sako tog fart på 1980-talet då man utvecklade en gemensam vapenprototyp. Efter detta har företagsköp förändrat ägarbilden fram till dagens ägare i form av Beretta Holding Group.
Dagens Tikkastudsare tillverkas i Sakos fabrik i Riihimäki och har ett grundmurat rykte om att skjuta väl. Tikka T3x UPR är inget undantag utan tar snarare ytterligare ett steg mot extrem precision i ett standardvapen.
För precisionsskytte
UPR står för Ultimate Precision Rifle och är en utveckling från TACT- och CTR- modellerna. Om det är så att det i första hand är ett vapen för precisionsskytte med jaktpotential, eller tvärt om, är nog en smaksak. Sanningen är att modellen är kapabel till båda uppgifterna.
Tikka T3x UPR har en picatinny monterad från fabrik. En 0 MOA eller 20 MOA kan väljas beroende på i vilken grad man tänker använda sin nya studsare för långa skott. Valmöjligheterna med ringar för kikarsiktets montering finns och skottfastheten är säkrad med denna lösning.
Kolven är tillverkad av carbon och glasfiber, vilket ger en vridstyv och stark kolv. Designen påminner om Sako TRG eller Sako Carbon Wolf. Det är en hybrid som klarar både jakt och banskytte med stöd. Kolvkammen är justerbar, vilket ökar möjligheterna till individuell anpassning. Kolvkammen har också en spärr som gör att den inte kan tappas om man glömmer att låsa fästet. Dubbla fästen på framstocken ger möjligheter att justera bärande och benstöd. På stockens vänstra sida finns snabbfästen för vapenrem.
Pipan gängad från fabrik. 5/8” x 24. Kröningen är välgjord.
Kallhamrad pipa
Den kallhamrade pipan är 20 millimeter i diameter och kan fås i rostfritt eller blånerat stål. Piplängden är 51 eller 61 centimeter. Tikka har valt att gänga pipan i 5/8×24, som inte är en vanlig standard i Europa men mycket vanlig i Nordamerika. Gängningen passar bland annat till ASE Utra-dämpare. Gängningen passar givetvis till mynningsbromsar med samma gängning. Alla metalldelar är har en matt svart teflonbeläggning som ger vapnet ett elegant utseende.
Tikka T3x UPR levereras i tre kalibrar:.308 Win, .260 Rem eller 6,5 Creedmoor. .308 Win är kanske den vanligaste kalibern på vapen som säljs i Sverige idag. .260 Rem är mindre känd och kan enklast beskrivas som en 308 Win-hylsa nedstrypt för 6,5-millimeterskulor. .260 Remington är en mycket populär patron i Nordamerika och väl lämpad för jakt i bergsterräng med lätta vapen. Kalibern kan laddas till klass 1.
6,5 Creedmoor är en patron som kommer mer och mer. Klass 1-ammunition finns exempelvis från Hornady och Winchester.
Magasin för tio patroner
Tikka T3x UPR kan laddas med tio patroner i magasinet och en patron i loppet. För svenska förhållanden känns magasinskapaciteten onödig, då det dessutom innebär att magasinet sticker ut och det bidrar inte till att höja vapnet skönhetsvärde.
Magasinet är lätt att fylla på och plundra. Fastsättningen verkar fungera väl och sitter längst fram på varbygeln. Underbeslaget med varbygel är tillverkat i aluminium. Magasinet är inte ljudlöst i fastsättningen utan skramlar betänkligt vilket kan vara irriterande.
Tikka T3x UPR har ett slutstycke som har en behaglig svart beläggning som ger bra slutstycksgång. Extra stort slutstyckshuvud ger bra grepp.
Annons
Utmärkt slutstycksgång
Slutstycket är Tikkas standard med två låsklackar, fjäderbelastad utdragare och utstötare av Sako-typ. Slutstycket är teflonbelagt och gången är utmärkt. Slutstyckshandtaget är något längre och har större knopp som ger bra grepp.
Säkringen spärrar avtryckaren och låser slutstyckshandtaget. Det hade naturligtvis varit en fördel om tändstiftet varit låst. Slutstycksgången är utmärkt och matar väl upp patronerna ur magasinet. Även utdragning och utkast fungerar väl.
Avtryckarmekanismen är justerbar mellan ett och två kilo, vilket är fullt tillräckligt. Avtrycket är kort och mycket rent som på övriga Tikka- och Sako-vapen. Som tillval kan snälltryck beställas.
Varbygeln är tillräckligt stor för att rymma ett handskbeklätt finger.
En röd markering markerar att mekanismen är uppspänd.
T3-familjen växer
Tikka har släppt många varianter av T3 de senaste åren och fler kommer. Veil Wideland, Veil Alpine, Roughtech Black och Lite Polyfade är nya i produktserien. Modellen är en av de vanligaste studsarmodellerna bland svenska jägare. Tikka T3 har sina starkaste marknader i norra Europa, Nordamerika och Australien.
Tikka har använt lådan från tidigare modeller av T3. Lådan är rätt så kantig i designen men är vridstyv och levererar precision. Rekylupptagningen är beprövad med en i stocken fastsatt metallplatta som griper in i en urfräsning i lådan.
Ger täta träffbilder
Tikka T3x UPR levererade på skjutbanan. Den tätaste träffbilden höll 14 millimeter, vilket får betecknas som ett utmärkt resultat med standardammunition. Norma, Sako och Lapua fungerade väl i Tikka T3x UPR.
Norma Oryx klarade inte riktigt samma fina träffbild, men 25 millimeter skäms inte för sig.
Jag testade med ljuddämpare från finska ASE Utra som fungerade utmärkt. Ljuddämpare fungerar väldigt väl i .308 Win och dämpar även rekylen, vilket bidrar till enklare och bättre skytte. Jag kan dock tycka att en dämpare generellt inte bidrar till att förbättra vapnets utseende.
Sammanfattning
Frågan är då vad Tikka T3x UPR tillför. Modellen är några tusenlappar billigare än Tikkas tidigare utbud av vapen för långhållsskytte och jakt, som T3x Sporter, Varmint och Super Varmint. Det är möjligen vikten som kan konkurrera eftersom 3x UPR är något hekto lättare.
Tikka T3x UPR är ändå ett gott val för den jägare som tycker om att övningsskjuta mycket på bana och även vill tävla i den populära fältskytteklassen med kikarsikte. Även för bänkskytteintresserade kan T3 CTR vara ett alternativ.
En nackdel som kan nämnas är att modellen i dagsläget inte finns i vänsterutförande. Tikka har dock i övrigt ett gediget utbud av vapen i vänsterutförande.
Modell: Tikka T3x UPR
Kaliber: .308 Win. Kan fås i .260 Rem och 6,5 Creedmoor.
Avtryckare: Ställbart direkttrycke. Inställning mellan 1 och 2 kg.
Längd: 105-110 cm beroende på piplängd.
Piplängd: 51 eller 62 cm.
Vikt: 3,4-3,8 kg beroende på piplängd.
Magasin: För 10 skott.
Säkring: Sidosäkring.
Fäste för kikarsikte: Picatinnyskena monterad från fabrik.
Ca-pris: 23 200 kr.
Generalagent/säljs av: Sako Sweden
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen 8, 2021.
– Jag hittade spår efter två vargar – och avföring efter varg – i hagen. Dessutom har jag tagit fyra DNA-prover från sårskador och de kan förhoppningsvis visa vad det är för vargar, säger Sone Persson, besiktningsman vid länsstyrelsen, till Jaktjournalen.
Vargarna lämnade tydliga spår i hagen.
Ägarna av gården har alpacka, häst och får i hagen. Natten mot tisdagen kom minst två vargar till gården och på tisdagsmorgonen hittades en alpacka ihjälbiten.
Alpackan, som Sone Persson uppskattar hade en levandevikt på kring 100 kilo, hade bett i hals och strupe och var äten i buken och en frambog.
Hagen där djuren gick hade ett så kallat rovdjursavvisande stängsel där spänningen mättes till 3.800 volt.
– Ett jättefint staket, men lägsta spänningen ska vara 4.500 volt. Jag kommer att hjälpa till att byta ut stängselknoppar och jordspett, säger Sone Persson.
Annons
Han vet inte vad det är för vargar som rör sig i området. Det finns inget revir som konstaterats i vintras. Förhoppningsvis kan DNA-proverna ge svar.
– Det kan vara en nyetablering, säger Sone Persson.
Den avflådda strupen på alpackan visade typiska skador efter vargbett. Foto: LänsstyrelsenDen 20 september 2022 – vargdödad alpacka i Gävleborg.
Den jägare som skjuter en kalvförande hind gör sig skyldig till ett jaktbrott.
– Det blir en utmaning för jägarna. Men det är ändå vad vi anser att man som jägare måste förhålla sig till, precis som vid all annan jakt, säger vilthandläggare Joakim Carlsson på länsstyrelsen i Västra Götaland.
Jaktområdet är lite drygt 68.000 hektar och berör kommunerna Alingsås, Vårgårda, Essunga, Grästorp, Trollhättan och Lilla Edet.
Accelererande skador
Bakgrunden är accelererande skador som dovhjortarna ställer till för lantbruket – och ökande antal viltolyckor med dovhjort. Antalet skyddsjaktsansökningar som kommer in och beviljas ökar också starkt.
1.500 hjortar per år får skjutas årligen fram till den 28 februari 2025.
– Beslutet börjar gälla den 16 oktober och vi tror inte att man hinner skjuta 1.500 hjortar i år, säger Joakim Carlsson.
Jakten får bedrivas dygnet runt, året om och med hjälp av rörlig belysning. Det är bara vak och smygjakt som är tillåten.
Annons
Omfattande byråkrati
– Det går inte att släppa hundar och skjuta på drev på nätterna. Här handlar det om att jägarna ska jaga på fält och vid växande gröda och sitta stilla eller röra sig tyst, säger Joakim Karlsson.
Omfattande byråkrati väntar i samband med jakten. Alla hjortar som fälls ska rapporteras till länsstyrelsen.
– Det är ett långgående beslut, som vi vill följa upp och analysera hur jakten går och hur jaktbeslutet används. Vi behöver data över jakten för att kunna motivera en fortsättning – och se hur mycket jakten hjälper, säger Joakim Carlsson.
Ligné kritisk
Daniel Ligné, riksjaktvårdskonsulent vid Svenska Jägareförbundet, har i en tidigare artikel i Jaktjournalen protesterat mot en generell skyddsjakt på dovhjort i Sörmland.
– Dovhjortarna har komplicerade familjestrukturer – det går inte att avgöra vilken kalv som hör till vilken hind. Risken finns också att hinden lämnat sina kalvar när den gått iväg för att äta, sa Daniel Ligné i Jaktjournalen i april i år.
Joakim Carlsson på länsstyrelsen i Västra Götaland har inte mötts av några protester mot skyddsjaktsbeslutet.
– Det har Inte varit några protester. Men det finns farhågor över det etiska att jaga på nätterna, säger Joakim Carlsson.
Villkoren
I sitt beslut radar länsstyrelsen i Västra Götaland upp villkoren för skyddsjakten:
”Villkor Beslutet gäller under förutsättning att
berörd jakträttshavare lämnat sitt medgivande.
Jakt bedrivs efter dovhjort som uppträder i grupp om minst fem individer vid fält med oskördad gröda, där de befaras bidra till allvarliga skador.
Jakten utförs som smyg- eller vaktjakt.
Varje person som bedriver jakt i enlighet med beslut om skyddsjakt den 12 september 2022 med diarienummer 218-57389- 2021, ska medföra en kopia av beslutet.
Jakten ska bedrivas med största möjliga hänsyn till såväl berörd art som övrig fauna och allmänheten.
Högst ett djur per grupp får fällas vid ett och samma jakttillfälle.
Jakt efter vuxna handjur får inte ske under tidsperioden 21 oktober till den 15 november. Under övrig tid får det minsta handjuret i gruppen fällas.
Hind som åtföljs eller kan antas åtföljas av kalv får ej fällas under tidsperioden 1 april till den 30 september.
På fastighet där skyddsjakt bedrivits med stöd av detta beslut får man inte utfodra hjortvilt under beslutets giltighetstid.
Jakten ska ske i kombination med andra skadeförebyggande åtgärder som till exempel: att använda ljus- och ljudskrämmor, mänsklig närvaro, uppsättning och förflyttning av skrämselfigurer, använda viltskyddsmedel eller skott i marken.
Jakten får inte bedrivas inom naturreservat eller områden med särskilda bestämmelser till skydd för djurlivet utan att Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket har lämnat sitt medgivande.
Rapporteringsskyldighet ska fullgöras enligt nedan senast 14 dagar efter dovvilt fällts.”
Inom det markerade området får 6.000 dovhjortar skjutas i skyddsjakt de kommande fyra åren. Karta: Länsstyrelsen Västra Götaland
