Händelsen inträffade vid 11.30-tiden på tisdagen, uppger Region Norrbotten i en presskommuniké.

Den 55-årige mannen från Italien deltog i en jakt i Jäkkviksfjällen utanför Arjeplog då han träffades av en hagelsvärm.

Mannen skadades allvarligt och bärgades vid 13.30-tiden från fjället med ambulanshelikopter.

55-åringen fördes först till akutmottagningen vid Sunderby sjukhus. Där bedömdes hans skador som så allvarliga att han skickades vidare till sjukhusets intensivvårdsavdelning, där han nu vårdas.

Omständigheterna kring skjutningen ska vara oklara, varför en förundersökning gällande vållande till kroppsskada, alternativt grovt vållande till kroppsskada, har inletts.

En misstänkt har förhörts. Personen har därefter försatts på fri fot.

Ärendet handläggs av Norrbottenspolisens avdelning för grova brott i Luleå.

The post Italiensk jägare allvarligt skadad under jakt appeared first on Jaktjournalen.

Okej, älgen är skogens konung. Men vad ska man då kalla Mats Mattisson från Blekinge som sköt sin första älg på 1940-talet?  Veteranen som nu är 93 år är fortfarande stark på passen och en riktig mästerskytt!

I Västergötland släpps modiga terriers efter snabba vildsvin – här gäller det att passkyttarna är på tårna.

Jaktjournalens medarbetare Jessica Carlander har hängt med Patrik Brage och Martin Erlandsson, som båda två är på jakt efter en medaljhjort.

Jessica har även hunnit med en tur till Skåne. Där väntar klappjakt på hare i en storslagen slottsmiljö.

Missa inte

Som vanligt innehåller Jaktjournalen även nyheter, tester och tips.

• Dovhjorten når nya rekord
• Gängkriminella misstänks för inbrott i jaktbutiker
• Kraftig minskning av den västsvenska älgstammen
• Test av skyddsvästar för kortbenta hundar
• Månadens hund: Taxen Åsebackens Diesel
• Veterinärt: Så funkar det – import och export av sperma
• 10 tillbehör för din jakt-ATV
• Vapentestet: Chapuis Armes Super Orion C35

Hittar du inte tidningen i butik så kan du läsa den digitalt här!

The post Läs senaste numret av Jaktjournalen appeared first on Jaktjournalen.

Bocktävlingen visar vilken jaktglädje det finns i Sverige – och vilken fin återväxt och ökande könsfördelning det är i jägarkåren.

Johnny Woxberg och hans bild och berättelse om jakten tillsammans med femårige sonen Warg och 14 veckor gamla beaglen Bosse stack ut bland tävlingsbidragen. Härligt när far och son jagar och valpen också får en lagom svår uppgift. Dessutom en snygg bild.

Johnny Woxberg och Warg vinner en 40 gånger 30 centimeter stor canvastavla med bilden från deras lyckades jakt.

Alla tio pristagarna får varsin Jaktjournalenkeps.

Här är vinnarna och deras berättelse och bild från bockjakten.

1)

Warg, 5 år, och 14-veckors beaglen Bosse fixade bocken

Bockpremiären blev en glädjens dag för familjen Woxberg i Jämtland. Femårige Warg lockade in bocken, pappa Johnny sköt – och 14 veckor gamla beaglen Bosse letade rätt på den.

– Det blev fantastiskt bra, konstaterar Johnny Woxberg i jämtländska Rödön.

På premiärmorgonen smög sig han och femårige sonen Warg ut redan vid 02-tiden. De tog plats i ett torn vid en åker strax utanför Krokom.

– Grabben har varit med på några jakter, men det här var första gången han fick vara med när vi fick ett vilt. Vi hjälptes åt att locka med en Buttolo-pipa, men det var han som lockade till största delen, säger Johnny.

Efter ett par timmar bar det sig inte bättre än att Johnny och Warg stötte bocken. Den hade smugit sig in så nära att den inte syntes från deras sittplats i tornet. Bocken sprang i väg i hög fart.

Ny chans

Men ytterligare några timmar senare kom en ny chans.

– Det var vindstilla när jag såg att en liten björk rörde sig. Jag sa åt Warg att locka och då kom bocken ut med full bredsida, på 80-85 meter och jag sköt, berättar Johnny.

Det blev ett hjärtskott och bocken sprang iväg. Med på jakten var också 14 veckor gamla beaglen Bosse, som nu fick stifta bekantskap med sitt livs första blodspår.

– Han följde spåret 20-30 meter och där låg bocken. Jag är fruktansvärt imponerad över att han spårade så noga, säger Johnny.

För femårige Warg blev det en stor dag.

– Han var mycket glad och intresserad när vi drog bocken till slakthuset och hängde upp den för mörning. På morgonen när vi skulle åka ut, tänkte jag att det kanske skulle vara svårt att få honom att vakna. Men han flög upp när jag väckte honom, berättar Johnny och skrattar.

Tillväxten i jägarkåren är säkrad, åtminstone hos familjen Woxberg i Jämtland.

2)

Femåriga Hilton hjälpte pappa med bocken

När pappa Nicklas Syrén inte lyckades locka in en bock, tog femåriga Hilton Syrén Andersson över.

Nicklas och Hilton Syrén bor i Hällefors, men där är rådjursstammen svag. För bockpremiären gick resan cirka 20 mil söder ut till trakterna kring Tibro.

– Hilton vaknade klockan tre på morgonen och frågade om vi skulle åka nu. När det väl var dags klockan fyra så flög han upp, säger Nicklas Syrén.

”Tråkigt”

Nicklas hade bestämt var de skulle sitta och locka. 45 minuter passerade utan någon action och Hilton konstaterade att det var ”tråkigt”.

– Han sa att han ville bestämma var vi skulle åka och att han skulle pipa, eftersom pappa inte var så duktig, säger Nicklas.

Sagt och gjort. Vid ett hygge tyckte Hilton att det fanns en bra plats och beordrade pappa Nicklas att stanna bilen. De smög sig längst hyggeskanten och tog sig sedan fem meter ut på hygget innan Hilton plockade fram Buttolo-pipan.

– Hilton pep sex gånger, sedan kom bocken studsandes över hygget och jag fick skjuta den på cirka 20 meter. Det kanske tog två minuter max, säger Nicklas stolt.

Hilton är givetvis nöjd. Fem år till trots har han hunnit med en hel del jakt. Bland annat har han vid tre tillfällen varit med när pappa skjutit älg på ståndskall. Men detta var hans första bock.

”Bra och spännande”

– Nu har vi varit ute nästan varje dag efter det här, Hilton har tvinga mig. Men hemma har vi inte ens sett några rådjur, säger Nicklas.

Hilton själv beskriver jakten som ”bra och spännande.”

– Nu ska jag ha bockhuvudet på mitt rum!

Favoritjakten för Hilton är dock inte klövvilt.

– Jag gillar rävjakt. Men pappa har skjutit bom tre gånger!

3)

Första bocken för Adele

Adele Botvidsson, 20, har fällt såväl vildsvin, dovhjort och räv, som hare. Nu har hon även nedlagt sin första bockjaktsbock.

Adele började för fyra-fem år sedan, med vakjakt efter räv och hare på Vikbolandet utanför Norrköping tillsammans med grannen Rolf, 70 år.

Efter en tids arbete i jaktbutiken Mamima i Östra Ryd, Söderköping har kärleken nu lett henne till Skåne och den första rådjursbocken. Älskade jakthunden Kerstin är bästa jaktkompisen.

4)

Struntade i jobbet och fick en bock

Kristijan Kemenj i Vetlanda gick upp klockan 03.30, men då regnade och åskade det, så han bestämde sig för att åka och jobba istället.

Men sedan ångrade han sig och åkte ut på jakt i alla fall. Han kom till passet strax efter klockan 05 och fick viltkontakt direkt – 30 meter framför honom satt en hare.

Han fixade lite med stolen han skulle sitta och plötsligt blev haren rädd och sprang iväg. Kristijan trodde att han uppträtt högljutt och klumpigt på passet, men då fick han se att en bock stod 30 meter framför honom.

05.15 kunde han skjuta och det blev den första bocken för Kristijan – en fin sextaggare.

5)

Första jakten någonsin

Daniel Hall fick sin första jaktliga erfarenhet någonsin under årets bockpremiär. Tillsammans med 21 andra nyutexaminerade jägare gick han på nybörjarjakt, anordnad av erfarna jägare i samarbete mellan bland andra Jägareförbundet och Karlstad kommun. Med en tilldelning på tre bockar och max en bock per skytt räknade Daniel knappt med att få skjuta.

Väl förberedd och placerad i ett lågt jakttorn lade han sig att vänta i en rådimmig soluppgång. En av de tre bockarna fällde snart, vid en postering inte långt från Daniel Halls.

Långt borta, dolt i dimman, tyckte sig Daniel se konturerna av ett djur. Till en början utgick han från att det var en synvilla. Han fick titta flera gånger innan han insåg att så inte var fallet. En stund senare kliver djuret, en råbock, ut några meter på fältet framför honom.

”Plötsligt inser jag…”

Osäker på sin förmåga lockade Daniel bocken närmare med sin nyinköpta lockpipa. Ett 50-tal meter från honom stannade djuret och började beta, med sidan vänd mot Daniel Hall.

Plötsligt höjer bocken huvudet. Daniel fäller honom med ett ensamt skott.

– Plötsligt inser jag att jag precis fällt mitt första vilt och på bockpremiären dessutom! Det anropet jag gör i radion kommer jag aldrig glömma: ”Pass 29, bock ligger, jag upprepar pass 29, bock ligger”, säger Daniel.

För Erika Alho blev den tidiga morgonstunden i jakttornet ute på gärdet i Älgarås en njutbar upplevelse. Foto: Privat

6)

En njutbar jaktupplevelse

Erika Alho från Älgarås några mil norr om Töreboda gav sig under premiärveckan ut för att jaga på gärdet. På väg till passet blev hon utskälld av en get med två kid. Några fler rådjur syntes inte till. Erika smög upp i tornet, fick ordning på alla prylar och kunde sedan luta sig tillbaka och ta in den fantastiska morgonen.

På håll får hon plötsligt se en bock som går i spannmålen.

Erika berättar:

– Tänker att jag avvaktar en stund innan jag börjar locka vilket visar sig vara ett klokt val då han sakta börjar gå mot mig. Inväntar en bra stund innan han står framför mig. Osäkrar, siktar, trycker av och bocken blir kvar på plats. Precis efter skottet passerar en älgtjur. Jag stannar kvar i ögonblicket en bra stund, ser hur solen sakta höjer sig över trädtopparna. Tacksam.

7)

Lång väntan betalade sig

Malin Persson i Molkom såg redan för tre, fyra år sedan ut en råbock hon ville fälla. Men bocken har gäckat henne under den ena jaktperioden efter den andra.

I år smög Malin ut vid fyra-tiden en morgon, för att ställa sig på ett pass där hennes utvalde setts till.

Snart syntes en siluett i kanten av gärdet. När den kom närmre såg Malin att det rörde sig om en märkbart mindre bock än den hon hoppats på att få fälla. När Malin gjort sig besvär med att smyga sig fram och sätta sig på pass, 40 meter från djuret, fick bocken plötsligt vittring på henne och försvann.

Sedan hände det plötsligt. Tio minuter senare skymtade Malin Persson de ljusa hornspetsarna hon spanat efter så länge. Från en sänka i gärdet kom bocken hon valt ut gående.

– Ett, tu, tre så ställde han sig med bredsidan till och skottet gick, varpå han gjorde ett riktigt skutt rätt upp i luften och sprang några meter innan han gick omkull, berättar Malin Persson.

8)

Eline lockade i 40 minuter

Eline Holmerin Älvdalen gick ut på pass strax före klockan fem. Hon lockade lite då och då och efter 40 minuter såg hon bocken i ögronvrån.

Hon passade på att ställa sig upp när bocken tittade bort och sedan kunde hon skjuta.

Bocken gick omkull nära skottplatsen och Eline konstaterar att det var en varm och fin morgon.

9)

Jakten med sonen Eli slår allt

Jocke Rosén på Åland har jagat i 30 år och har många fina minnen av jakt på allt från rådjur och älg, till vitsvanshjort.

Men den överlägset finaste jakten som gav ett jaktminne Jocke aldrig kommer att glömma var bockjakten han nyligen var ute på tillsammans med sin jaktintresserade son Eli, tolv år.

Eli, som haft jaktkort i två veckor, fick skjuta sin första bock och sitt första rådjur. En upplevelse som slår allt Jocke Rosén tidigare varit med om i jaktsammanhang.

Bocken är sköts på Åland, där både mästerskytten Eli och hans stolta pappa är bosatta.

10)

Fick panik efter skottet

Leif Fjellström lyckades inte fälla den stiliga råbocken som synts på ett hygge i Knätte utanför Ulricehamn på första försöket. Men kvällen därpå satt han bättre till. Plötsligt uppenbarar sig bocken, och istället för att ge sig ut på kalhygget framför den väljer den att följa skogskanten – rakt mot Leif.

Leif lägger ned kikaren och tar försiktigt upp Husqvarnan och skjutstödet.

– Tio meter innan han försvinner ur synhåll bakom en liten kulle, så kommer läget. Han stannar, visar bredsidan och jag lägger hårkorset på bogen. Avståndet är 100 meter till träden som står strax framför honom. Känt avstånd, geväret inskjutet, stillastående mål – skott kommer! Bocken vänder, rusar iväg och försvinner bort in i slyn. Snyggt jobbat!! En dålig träff! Paniken och skuldkänslorna kommer på stört! Får fram telefonen och ringer in eftersöksekipage. Som är på plats efter en halvtimme och då har jag hunnit kolla på skottplatsen. Ordentligt med blod på en sten sänker pulsen några slag och hoppet börjar gro att det kanske slutat lyckligt ändå. Wachteln Sonja känner doften av rådjur och drar iväg med husse i släptåg. Efter några minuter så kommer skallet som förkunnar att bocken ligger där och tre ton sten försvinner från mina axlar. Det blev en lyckad kväll till slut, berättar Leif Fjellström.

The post Jaktjournalens bocktävling avgjord appeared first on Jaktjournalen.

Viltvårdsåtgärder på jordbruksmark är inte sällan hänvisade till mindre ytor, vilka ofta ligger så belägna att moderna traktordrivna jordbruksredskap blir för stora och otympliga.

Dessutom finns det inte sällan en fyrhjuling till hands, Med små anpassade redskap kan en ATV eller UTV sköta det mesta som krävs för att anlägga till exempel en viltåker.

Betesputs från Kellfri

Fyrhjulingar har ju varken kraftuttag, eller hydraulik, som på en konventionell traktor. I den mån redskapen behöver extern drivning, eller hydraulisk höjning och sänkning, är man således hänvisad till tvåtaktsmotorer på själva redskapet.

Kellfri marknadsför bland annat en ­betesputs/slaghack med en motor på 18 hästkrafter, som bevisat sig effektiv för putsning av till exempel remsor med rörflen, eller klövervallar.

Det finns givetvis en uppsjö av modeller från andra leverantörer, som till exempel ATV-huset, Maskinklippet eller P-Lindberg.

Kanadensiska redskap

I länder där småbruk är betydligt mer utbrett än i Sverige tillverkas en uppsjö av mindre lantbruksredskap lämpliga för kompakttraktorer och fyrhjulingar. Dessa kan emellertid vara svåra att få tag på i vårt land. Men ATV-huset saluför ett kanadensiskt märke, vid namn Quadivator, som tillverkar bland annat en plog, tallriksharv och pinnharv.

Fälttester under vår och sommar har visat att dessa i kombination ger en acceptabel markberedning för sådd av viltåkrar. De är heller inte tyngre än att de på ett bra sätt kan hanteras av en rimligt stark fyrhjuling. Priserna ligger på runt 20 000 kronor plus moms och kvalitén förefaller vara god.

Mångsidig gödselspridare

Amerikanska Wessex tillverkar en robust och pålitlig konstgödselspridare, vilken passar bra för det småskaliga viltåkerbruket. Den är enkel att hantera och ställa in och sprider gödningsgivan mekaniskt allt eftersom det körs med fyrhjulingen.

För den som sysslar med viltvård för fältfågel och vill fodra längs foderstråk på en utsättningsplats, eller vill sprida till exempel majs längs markvägarna i en vildsvinssåt före en jakt, finns det goda möjligheter att ha ytterligare nytta av spridaren.

Påkostad såmaskin

Från andra sidan Atlanten kommer även en såmaskin, speciellt framtagen för användning efter en UTV för viltåkersådd. Fabrikatet heter Ginesis och prislappen är häftiga 250 000 kronor. Den som har råd med det får emellertid en användbar och snillrikt konstruerad produkt som sår de flesta fröer och blandningar i exakt mängd. Den har skivor som skär jorden framför, en ytterligare skiva med spår i, genom vilka utsädet passerar ner i marken. Därefter packas såraden till av ett hjul och fröerna får därmed bästa möjliga förutsättningar för en bra groning och tillväxt.

Såmaskinen är relativt tung och passar därför bäst att dra efter en kraftigare UTV. Den har hydraulisk höj- och sänkfunktion, som drivs av en motor på såmaskinen och manövreras med hjälp av ett kabelreglage som kan handhas inne från UTV:n under körning. Maskinen har testats under två säsonger för sådd av varierande viltåkergrödor och har fungerat bra. En fördel med denna såmaskin är att den, tack vare sina skär, kan så på okultiverad mark, så länge den är ordentligt putsad. Detta kan vara mycket användbart vid till exempel räddning av en misslyckad viltåker, eller för att förbättra en befintlig.

Om man väljer att bredså för hand kommer såklart inte utsädet ner till önskat djup och det är en klar fördel att ringvälta för att pressa ner utsädet i marken. En mindre ringvält, som användes till forna tiders mindre traktorer fungerar fint och kan köpas för en billig peng.

Fler användningsområden

För den lilla marken, eller för de som saknar tillgång till traktor, finns det såklart fler användningsområden för en fyrhjuling i viltvården. Den är smidig och skonsam mot marken när man skall sätta ut saltstenar, eller röja viltremisser. Med ett plogblad monterat i fronten kan man ploga undan snö på vallar för att ge fältviltet bättre tillgång till föda under vintern.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen 10, 2021.

The post Gör din fyrhjuling till en viltvårdstraktor appeared first on Jaktjournalen.

– Det var änglarnas förtjänst, säger Susann Kalliga.

Jaktjournalen har berättat om eftersöksjägaren Leif Putte Fredriksson, som i måndags gav sig ut på eftersök efter en trafikskadad älg utanför Skinnskatteberg.

Hunden Ayla är en blandning mellan bayersk och hannoveransk viltspårhund och var taggad och plötsligt tappade Leif taget om spårlinan.

Ayla bar av i skogen med 15 meter spårlina efter sig.

Oron var stor, eftersom området har stark vargstam och Ayla naturligtvis riskerade att fastna med linan i terrängen.

Hörde gnyenden

Massor med människor och deras hundar har engagerat sig i sökandet – bland annat Susann Kalliga och dottern Viktoria, som var med och sökte på tisdagen och onsdagen.

– Tidigare hade man sökt på den sida vägen där älgen blev påkörd och försvann. Idag letade man utmed en kraftledning på andra sidan vägen och jag och dottern åkte med bilen. Plötsligt kände jag att vi borde stanna och lyssna. När vi klev ur bilen tyckte Viktoria att hon hörde något som gnydde i skogen, berättar Susann Kalliga.

Hon hörde också gnyendena. De ringde Leif Putte Fredriksson och han och hans hustru och de kom till platsen.

Satt fast i terrängen

Leifs hustru ropade Aylas namn och då svarade hunden med ett skall.

– Men Gud, det är Ayla, hon är här någonstans, sa hon, berättar Susann Kalliga.

Leifs hustru fortsatte ropa och Ayla svarade med kraftigare och kraftigare skall.

– Hon hade fastnat närmare 500 meter från vägen. Hon hade lindat in sig med spårlinan i snåren men var i jättebra skick och måste ha hittat vatten på något vis. Alla var så glada – det skulle du ha sett. Det var fantastiskt att få vara med. Putte och hans hustru tackar alla som varit med och hjälpt till, säger Susann Kalliga.

jaktjournalen har inte lyckats nå Leif Putte Fredriksson för en kommentar.

The post Susann och dottern hittade försvunna viltspårhunden Ayla appeared first on Jaktjournalen.

SVT Västernorrland rapporterar att det ska handla om över 20 älgar som skjutits på marker där de misstänkta inte hade jakträtt.

Enligt polisens beräkningar har männen tjänat 161.000 kronor på försäljningen. Sex älgar har tagits i beslag i slakteri och frysboxar.

Dessutom har gropar med älgkadaver och slaktplatser i skogen påträffats.

Nattlig jakt

Det har funnits misstankar om att köttet sålts till restauranger, men det har inte kunnat styrkas i åtalet.

Jakten ska ha bedrivits företrädelsevis på nätterna och med hjälp av motorfordon och termiska sikten i Sollefteå och utom jakttid för älg.

Straffskalan för grovt jaktbrott är fängelse från sex månader till fyra år.

Ett vapen som ska ha använts har modifierats och därför åtalas en av de inblandade för grovt vapenbrott.

Av SVT Västernorrlands rapportering framgår inte om de misstänkta förnekar eller erkänner brotten de är misstänkta för.

The post Fyra personer åtalas för omfattande tjuvjakt på älg appeared first on Jaktjournalen.

Klockan 13 meddelade länsstyrelsen i Gävleborg att det blir jakt på 12,5 revir i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet i Sverige i vinter. Det blir licensjaktjakt på 75 vargar, och skyddsjakt på ytterligare 20 vargar. Siffran för skyddsjakt är en uppskattning.

Så här blir tilldelningen i jakten i de olika länen:

Gävleborg: 18 vargar fördelat på två jaktområden.

Dalarna: 14 vargar i två revir som delas med Gävleborg och Örebro och Västmanland.

Örebro län: 24 vargar i fyra revir var två är länsegna och två delas med Värmland och Dalarna och Västmanland.

Västmanland: 12 vargar i två revir som delas med Örebro län och Dalarna.

Värmland: 30 vargar i tre länsegna revir och tre revir som delas med Norge. Om samtliga vargar som jagas i gränsreviren som delas med Norge räknas med blir det 42 vargar som skjuts i Värmland.

– Man man räknar ihop totalsiffran så blir den högre än 75 vargar, men det beror på att många av länen delar vargrevir med varandra, förklarar Simon Viklund på länsstyrelsen i Gävleborg.

På länsstyrelsen i Värmland svarade bland andra landshövding Georg Andrén på frågor vid en presskonferens.

Nu har vi ett beslut i riksdagen att vargstammen ska ned till 170 individer. Är ni inte tondöva när ni trots det tillåter så liten jakt?
– Det är klart att vi följer debatten mycket noga. I den stund vi får nya politiska instruktioner, så följer vi dem, svarar Georg Andrén på Jaktjournalens fråga.

Totalsiffran för den svenska licensjakten är alltså 75 vargar i tilldelning.

Vid vinterns inventeringar konstaterades 460 vargar i Sverige. Och under våren ytterligare valpkullar.

Så gissade ”kändisar”

Innan beslutet om tilldelningen kom frågade vi några ”kändisar” hur kvot de trodde länsstyrelserna skulle meddela.

Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig tjänsteman Svenska Jägareförbundet:

– Jag har gissat utifrån att jag läst vägledningen från Naturvårdsverket, att det blir mellan 70 och 80 i tilldelning, säger Glöersen.

Magnus Orrebrant, ordförande Svenska Rovdjursföreningen

– Jag tror att det hamnar runt plus minus 50 men det är bara en vild gissning. Det beror på hur mycket länsstyrelserna lyssnat på politikerna och påverkats av debatten senaste halvåret. Hoppas innerligt att det inte blir 70-80 stycken, säger Orrebrant.

Efterlyser krafttag

Thomas Ekberg, Ordförande Föreningen Sveriges Jägare:

– Jag tror att de kommer att tilldela mellan 70 och 90 vargar. De kommer inte att sänka stammen utan hålla den oförändrad. Den ökar inte, men kommer heller inte att minska. Sedan hoppas jag att politikerna i den nya regeringen tar krafttag för att sänka vargstammen, säger Ekberg.

Kjell Lennartsson, jaktföretagare:

– Kan det blir 30, kanske, max. Mer tror jag inte att de vågar sig på. Det skulle behövas jakt på 300 vargar, säger Lennartsson.

Olof Liberg, vargforskare:

– Jag har inte funderat på saken. Det måste jag ha mer tid på mig för att kunna beräkna. Vi forskare tror ingenting, säger Liberg.

”Litar inte på politikerna”

Holger Nilsson, före detta chefredaktör Jaktjournalen:

– Alldeles för liten. Det är dags att det blir en ordentlig avskjutning. jag litar inte på politikerna. Ska man komma ned i 170 vargar i enlighet med senaste riksdagsbeslutet, måste det skjutas flera hundra vargar, säger Holger Nilsson.

Det finns idag en majoritet i Riksdagen för att sänka antalet vargar i Sverige till 170 stycken.

The post Så många vargar får skjutas i vinterns licensjakt appeared first on Jaktjournalen.

Det handlar om råvarans sensoriska egenskaper. Det är de som avgör hur vi uppfattar köttet vi äter. Saftighet, mörning och smak är de tre viktiga faktorerna. Allra viktigast är att köttet upplevs mört. Segt, men saftigt och smakrikt fungerar inte.
Ett bra kylrum är en god investering, men det är bara en del i en hel kedja faktorer som kommer att ha betydelse för den möraste biffen.

Kalv eller tjur? Är det 18 plusgrader eller tolv minusgrader under jakten? Ett perfekt skott? Väl rengjorda knivar? Allt spelar roll.
Oavsett vilka förutsättningarna är kan köttet möras till perfektion, bara man vet hur.

1. Påminnelser om handskar, rena händer och verktyg är tjatigt, men befogat. Mikrober syns inte, men finns. I musklerna på ett väl skjutet vilt finns initialt inga bakterier. De hamnar i kroppen under hanteringen och märks inte förrän mognadsprocessen störs och köttet ruttnar istället för att möras. Första steget mot den möra köttbiten finns i en hygienisk, väl fungerande kedja för transport och omhändertagande.
2.  Om det går fel, och man får en förorening i bukhålan, är det bråttom. Ta ur, torka rent, skär bort och torka till sist noga med ättikssprit. Skölj eventuellt men varsamt med rent vatten som ett alternativ. Torka sedan noga och avsluta med ättikssprit. Räkna också med att mörningstiden minskar om köttet är infekterat. Kontrollera det ofta. Dofta på det och känn på ytan som inte ska vara kladdig.   

3. 10-10-regeln innebär att fällt vilt inte får kylas ner lägre än till tio plusgrader under de första tio timmarna. Sjunker temperaturen ytterligare kommer musklerna att dra ihop sig mycket kraftigt under rigor mortis för att sedan inte slappna av. Fenomenet kallas kylsammandragning och är irreversibelt. Köttet blir ohjälpligt hårt och segt. De första tio timmarna är viktigast, men tiden kan förlängas upp mot ett dygn.
4. För hög temperatur kan också skada köttet. Fälls flera vilt ska de aldrig läggas mot varandra. Samma köttförstörelse kan ske om älgen får ligga länge särskilt i varm väderlek. Bäst är att transportera och hänga upp så fort som möjligt.
5. Mörning är en naturlig process där proteinspjälkande enzymer bryter ner muskelceller och smakämnen bildas. Behovet av mörning varierar mellan olika djur, bland annat beroende på cellernas storlek. En kviga eller en kalv har finare muskelfibrer än en tjur som med fördel kan få hänga längre under bra förutsättningar.
6. Vakuummöra älgköttet? Efter rigor mortis skärs köttet ner, detaljstyckas och vakuumpackas. Sedan fortsätter mörningen i vanlig kyl. Det är utrymmessnålt och praktiskt, men blir det bra? Köttindustrins mätningar visar att resultatet av de olika metoderna, häng- eller vakuum-mörat, är likvärdigt. Köttet når samma mörningsgrad oavsett metod, men smakmässigt finns det skillnader. Hängmörat kött får en djupare, mer komplex mogen smak.
7. Riktigt bra förutsättningar i kylrummet är en temperatur på tre till fyra plusgrader och en relativ fuktighet på 75 procent. Det ger möjlighet till att vatten i köttet förångas samtidigt som ytan inte torkar.
8. Hur länge ska älgen hänga? 40 dygnsgrader är en vanlig angivelse. Siffran beräknas genom att antal dygn multipliceras med medeltemperaturen i utrymmet, tio dagar i fyra grader, åtta dagar i fem grader och så vidare. Det är ett ungefärligt mått som kan riskera köttkvaliteten om temperaturen är hög. Med en låg temperatur, tre till fyra plusgrader, kan köttet ofta hänga längre, upp till 60 dygnsgrader om luftfuktigheten är bra. Det säkraste sättet är att kontrollera köttet ofta.
9. Bäckenhängning innebär att älgen hängs i bäckenbenet istället för i hälsenan. Bakbenen fälls ut i rät vinkel från kroppen och resultatet är att musklerna i bakdelen och ryggen sträcks ut. På det sättet kommer de inte att dra ihop sig så kraftigt när rigor mortis inträder. Effekten av bäckenhängning är störst under de första dygnen, sedan närmar sig metoderna varandra. Bäckenhängning kan alltså vara en väg till en effektiv och snabbare mörning snarare än en metod för generellt mörare kött.
10. Mörningen avstannar när köttet hamnar i frysen, men blir aktuell igen när det är dags för tillagning. Utan kunskap om de olika styckdetaljernas egenskaper kan en perfekt mörad bit bli oätligt seg. Den som lägger biffen i ett långkok eller snabbsteker bogen kommer att uppleva resultatet segt oavsett hur välhängt köttet är. Olika tillagningsmetoder passar olika köttdetaljer.

Reportaget publicerades ursprungligen i Älgjakt 2021.

The post 10 steg för ett perfekt mörat älgkött appeared first on Jaktjournalen.

Nya provregler, fjällnära provrutor och extra höjd i arrangemanget. Det är vad som väntar landets tio bästa älghundar när de ska göra upp om översta pallplatsen.

Jämtland-Härjedalens Älghundklubb är för tredje gången värdar för mästerskapet.

– Vi är så redo vi kan vara just nu. Allt börjar komma på plats och provrutorna är färdiga, säger Mats Nordwall, ordförande i Jämtland-Härjedalens Älghundklubb.

Sist de arrangerade SM, 2011 var det ett riktigt lämmelår. Det resulterade i att flera hundar ägnade provtiden till att äta och spy upp lämlar.

– Det är ett lämmelår men det verkar inte vara lika illa som 2011, säger Mats.

I provrutorna finns både vanlig låglandsmark och fjällnära mark. Där kan det bli vissa utmaningar, framför allt för de hundar som inte har återgång, när man inte kan åka och hämta dem uppe på fjället.

– Vi har satsat på duktiga vägvisare som känner till markerna väl så att alla får en fair chans att prestera, säger Mats.

Jämthundarna dominerar

Som vanligt domineras startfältet av jämthundar. En gråhund finns representerad och kommer från Dalarnas Älghundklubb.

– Annars brukar det alltid vara en gråhund långt söder ifrån eller från Norrbotten, så det är lite överraskande, säger Mats.

Med i startfältet från i fjol är Stefan Ljosdahl, Jösseälvens Perry, Bergslagens Älghundklubb. Perry var en av de åtta hundar som förra året inte kunde bedömas – älgarna lös med sin frånvaro.
Jösseälvens Perry kommer till SM med startfältets högsta poäng i bagaget. I augusti 2021 bedömdes han med 91 poäng. Han är sannolikt sugen på revansch.

Nya provregler

Nya provregler är i bruk. Det handlar bland annat om utökade delmoment inom söket och lydnaden.

– Det är fler saker att hålla reda på för domaren men jag tror inte det är en nackdel för hundägaren. Man har lagt koefficienten lite annorlunda från förmåga att hitta älg till att ställa flyende älg. Som jag ser det är det framför allt bedömningen av hundens förmåga att hitta älg som det har varit diskussion kring. Därför tycker jag att det är bättre att lägga den koefficienten på ställande och flyende älg, säger Mats Nordwall.

Höja statusen

Mästerskapet går av stapeln den första oktober och tävlingscentret blir på designhotellet Copper Hill i Åre.

– Vi försöker höja nivån på arrangemanget och förhoppningsvis höja statusen på Älghund-SM. Vi vill väcka mer intresse kring mästerskapet, inte bara tävlingsdelen. Tracker fixar pejlarna och kontakten med hundarna som vanligt, och sedan kommer det bli en sändning likt Vinterstudion, säger Mats Nordwall.

Jaktjournalen och Allt om Jakt & Vapen

Jaktjournalen har varit sponsor och medarrangör sedan starten 1994. I år är vi med precis som vanligt med löpande rapporter från alla provrutorna, intervjuer och reportage.

Nytt för i år är att även Allt om Jakt & Vapen är med. De kommer att ha en studio på Copper Hill och sända under både fredagen och lördagen.

– Vi har lekt med tanken om Vinterstudion. Under mästerskapets gång kommer vi intervjua hundförare, tävlingsledningen, sponsorer och andra som är involverade i SM. Ni på Jaktjournalen rapporterar som vanligt och vi kan ge något extra med studion. Det kommer bli jätteroligt, jag hoppas vi får det här till en stor happening, säger Katharina Olsson, marknadschef, Allt om Jakt & Vapen.

Här kan du läsa mer om alla uttagna och följa rapporteringen under tävlingsdagen.

The post Älghund-SM i Åre närmar sig appeared first on Jaktjournalen.

Det var i lördags som Daniel Johansson satt på pass i ett torn beläget i ena änden av en myr där det förhållandevis ofta siktas stora skoveltjurar.

En vecka innan hade han skjutit en ståtlig 16-taggare, så hoppet om att stöta på ännu en stor skoveltjur var inte så stort.

”En mäktig upplevelse”

Men Daniel gjorde ändå ett försök att få en tjur att komma, på lock.

– Jag satt väl och lockade i en och en halv timme innan jag hörde ljudet av en tjur som gick emot träd på andra sidan myren. Jag lät med kniven i tornet, så att den skulle tro att det var en annan revirtjur i närheten. Till slut vågade den sig ut på myren. Den kom sakta, tillsammans med en ko, berättar Daniel.

– Jag såg att det var en skoveloxe på uppskattningsvis femton till tjugo pinnar, men exakt hur många taggar det rörde sig om kunde jag inte avgöra på så långt avstånd. Det var en riktigt mäktig upplevelse. På cirka hundra meter dundrade jag ner den. Det var först när jag kom fram till den som jag såg att det var en 18-taggare, fortsätter han.

Första 18-taggaren

Den stora tjuren hade en slaktvikt på 238 kilo, 48 kilo mindre än 16-taggaren han fällt bara några dagar tidigare. Oxen var den första 18-taggare som någonsin fallit för Daniel Johanssons gevär, under de närmare 15 år han jagat.

– Fram till i lördags var 16-taggaren jag sköt den största jag fällt. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få en till chans att ens se en sådan tjur. Men jag har haft flyt i år. Med den första satt jag på en kraftledning, medan hundföraren gick ner till E10. Där blev det upptag och sedan var det tyst i cirka tjugo minuter, berättar Daniel.

– Sedan började det braka och låta. Tjuren kom rakt mot mig. Det gick så fort att jag inte hann se hur många taggar det var. Den stannade vid första skottet. Efter att jag skjutit två skott till gick den tillbaka in i skogen. Sedan stannade den och började vingla och då förstod jag att det var slut, fortsätter han.

”Behöver inte svälta”

Daniel Johanssons jaktlag tillhör den större sorten. Så köttet från de två stora älgtjurarna ska delas på 26 jägare. Hornen från de två giganterna behöver Daniel dock inte dela med sig av. De ska han hänga på väggen därhemma.

– Jaktlaget har fällt tre jättetjurar i år. En jaktkamrat sköt en tretton- eller fjortontaggare i lördags med drygt 260 kilo i slaktvikt. Så man behöver inte svälta ihjäl under vintern, skrattar Daniel.

– Hornen har jag lämnat till en jag känner som ska göra i ordning dem. Så att man får se på dem ibland. De är ett minne för livet och jag tycker man ska ta tillvara allt man skjuter på rätt sätt, fortsätter han lite allvarligare.

Jakten är hans liv

Medan jägarna i södra Sverige oroar sig för älgstammens kvalitet, är stora skoveltjurar inte helt ovanliga i skogarna runt Överkalix.

– Vi har en bra medelålder på tjurarna här i Överkalix. Mellan tre och sju år. Så man behöver inte vara rädd för att skjuta större djur, förklarar Daniel.

Älgkött är dock inte det enda han fyller frysen med. Daniel Johansson jagar året runt. Så flitigt att hans grannar i Ytterlinningen titulerar honom ”Trapper”.

”Ett minne för livet”

– Jag lever för jakten. Så fort jag inte jobbar jagar jag. Jag håller på mycket med fällor och vakjakt också. Ja, alla sorters jakt. Jag är en riktig skogsmulle som älskar att vara i skogen. Där mår jag bäst. Jag har bott ett tag i Piteå och Luleå, men jag flyttade tillbaka hit. Jag skulle inte klara att leva utan att få vistas i naturen, säger han.

– När man lyckas fälla två så här stora tjurar på så kort tid som bara några dagar tror man inte riktigt att det är sant. Jag har sett stora skoveltjurar förut, fast då har man inte fått skjuta. Men varje gång man ser en så stor oxe komma är ju ett minne för livet. Det är något jag verkligen önskar att alla fick vara med om någon gång, avslutar Daniel Johansson.

The post Vilken osannolik jaktlycka! appeared first on Jaktjournalen.

Det var den 26 oktober 2018 som polisen gjorde tillslag mot bland andra Karl Hedin. Han frihetsberövades och satt häktad 31 dagar, misstänkt bland annat för illegal jakt på varg. Till slut påstod åklagaren att Karl Hedin haft för avsikt att skjuta varg.

Det har skrivits spaltkilometer om fallet som kantats av märkliga omständigheter. Exempelvis hörde poliser fel när de skrev ned vad Karl Hedin sa i hemliga telefonavlyssningar.

Och någon död varg har aldrig påträffats.

Dessutom hoppade huvudvittnet av.

I tingsrätten blev det svidande nederlag för åklagaren. Karl Hedin frikändes.

Fyra år

Men det har tagit fyra år innan den kände industriledaren kan få ärendet avslutat – i och med domen i hovrätten.

– Åtalet byggde på Karl Hedins inställning i vargfrågan och den har man tagit som intäkt för att han varit ute för att skjuta varg. Det är en halsbrytande slutsats, säger Sven Severin.

Jag har aldrig hört någon säga det offentligt – men anser du att det här har varit en politisk rättsprocess?
– Det är väl uppenbart att Karl Hedins inställning i vargfrågan, och hans engagemang i andra jaktbrottsmål, har lett till man här gjort sitt yttersta för att lagföra honom. Jag tycker att man trampat över många gränsen i handläggningen av det här ärendet. Det är Karl Hedin man varit ute efter. Hade det här varit en vanlig Svensson hade man inte agerat på det här sättet, säger Sven Severin.

Han menar att rättsprocessen också varit politisk på det sättet att polis och åklagare velat visa allmänheten hur allvarligt samhället ser på misstänkt illegal jakt på rovdjur.

– Att man tar till ett så här skarpt artilleri och så mycket resurser på att få dit Karl Hedin, innebär ju att andra jägare, som kanske tvekar över möjligheten att använda sig lagliga rätt i exempelvis paragraf 28-ärenden, avstår, därför att de aldrig vet vart det tar vägen. Det kan finnas ett syfte bakom detta, säger Sven Severin.

Ersättning

Han hänvisar till ett fall i Sjundareviret, där en man sköt en varg som var på väg att ta hans hund. Det ärendet hamnade också i domstol, där mannen friades.

– Det var en glasklar paragraf 28-skjutning. Rättsprocessen fick den gamle mannen att må oerhört dåligt under flera års tid, säger Sven Severin.

Har ni resonerat hypotetiskt hur ni går vidare om det blir fällande dom i hovrätten?
– Nej, det har vi inte. Jag kan inte se framför mig att hovrätten skulle ändra tingsrättens glasklara dom, säger Sven Severin.

Har ni diskuterat hur ni går vidare – kommer Karl Hedin att stämma staten om han blir frikänd?
– Karl Hedin ska givetvis ha ersättning för det lidande han fått utstå. Det här har också haft menlig inverkan på hans affärsverksamhet, säger Sven Severin.

Han menar att det måste handla om helt andra summor än de 1.000 kronor per dag som staten brukar betala ut i dagsersättning för personer som suttit häktade.

Handlar det om miljonbelopp då?
– Vi har inte tagit ställning till det. Det får vi diskutera när vi har facit i hand, säger Sven Severin.

Åklagare Magnusson hoppas på fällande dom

– Jag hoppas naturligtvis att hovrätten gör en annan bedömningen än den tingsrätten har gjort.
Det säger åklagare Lars Magnusson.

Han säger att det inte är någon nyhet för honom att Karl Hedin och hans försvarare, Sven Severin, anser att det begåtts felaktigheter i utredningsarbetet.

Men Magnusson vänder sig emot begreppet ”politisk rättegång”.

– Åklagaren har ett uppdrag och det uppdraget består i att utreda brott. Jag fann ett brott, trots att jag visste att de inte skjutit en varg den 26 oktober, säger Lars Magnusson.

35 minuter vargjakt i lågskor

Han menar att Karl Hedin lämnade sin arbetsplats och åkte ut i skogen i syfte att döda varg. Karl Hedin har förklarat att han lämnade jobbet för att åka ut i skogen där det skulle arrangeras en företagsjakt dagen därpå. Han ville kolla om det fanns spår eller hördes ylande från vargar, som kunde utgöra ett hot mot jakthundarna som skulle användas i jakten.

Karl var klädd för kontorsarbete, bland annat lågskor och stannade på platsen i 35 minuter och åkte sedan och åt lunch.

Karl Hedin hade en hagelbössa i bilen, men inga skott – de var kvar på en konferensanläggning som företaget har.

– Då är det min skyldighet att väcka åtal, om jag anser att det finns tillräckliga skäl. Det ingår i min arbetsuppgift, mitt uppdrag, säger Lars Magnusson.

Är det så att ni ansträngt er lite extra för att det handlade om Karl Hedin?
– Olika åklagare arbetar på olika sätt – och jag kanske är en ambitiös åklagare. Men jag har arbetat på samma sätt i det här fallet som i alla andra fall, svarar Magnusson.

”Ett misstag, naturligtvis”

Hur ser du på tingsrättens dom och domaren som uttryckligen sa att människor i Sverige inte döms för sina åsikter?
– Jag tänker att det inte är för sina åsikter som Karl Hedin ska dömas. Utan för att lättare kunna förstå att en man som Karl Hedin mycket väl skulle kunna åka ut i den situationen för att jaga varg, säger Lars Magnusson.

Sedan har vi frågan om felen som begåtts i utredningen, exempelvis att poliser skrev fel när de skulle anteckna vad som sades i de hemliga telefonavlyssningarna. Det kom att handla om hur dyra hörlurar polisen behöver. Vad säger du om det?
– Du får ta reda på med polisen hur dyra hörlurar de har. Det är ingenting…

Ja, men hur känner du inför det?
– Det var ett misstag, naturligtvis, att det blev en feltranskribering i den första och andra, troligen, utskriften. Jag tror inte att någon gjorde det medvetet, att det var förfalskade utskrifter. Om jag hade varit medveten om att det inte skjutits någon varg, så hade jag naturligtvis inte heller sökt efter någon skjuten varg. Det gjordes ju trots allt ganska stora ansträngningar för att hitta den förmodat skjutna vargen, svarar Lars Magnusson.

I utredningen sökte polisen igenom askan från en värmepanna på AB Karl Hedin i Karbenning – eftersom utredarna då var säkra på att en illegalt skjuten varg eldats upp där. Men man hittade aldrig någon varg, inte ens en benbit efter varg.
Ett annat bakslag i den stora utredningen var när det så kallade huvudvittnet plötsligt hoppade av och inte ville vittna.

– Hon gjorde det, ja, sedan misstänkta släppts från häktet. Hon lämnade olika förklaringar till varför hon hoppade av, säger Magnusson.

– Dom är planerad att presenteras i vecka 41, men det finns inget datum satt, Katarina Svedberg, domstolshandläggare vid hovrätten

Vecka 41 omfattar 10 till 14 oktober.

The post ”Karl Hedin kommer frias” appeared first on Jaktjournalen.

Jaktjournalen har frågat en rad personer vad de anser om tilldelningen i den kommande licensjakten på varg.

Thomas Ekberg, Föreningen Sveriges Jägare:
– Givetvis är det här bättre, men det är fortfarande ett skämt. Vi måste komma ned i 270 vargar i ett första steg, men vi närmar oss inte det när vi inte ens får skjuta föryngringen. De kände väl press och att de nödgade att höja kvoten, men jag anser att det är ett skämt, även om skämtet var bättre än förra gången. Vi hoppas att den nya regeringen snarast river upp beslutet och tar ett nytt beslut.

Magnus Orrebrant, ordförande Rovdjursföreningen:
– Vi tycker naturligtvis att det är alldeles för mycket.

Vad säger du om att och stammen inte kommer att minska?
– Enligt beräkningarna som gjorts blir stammen ganska stabil, men det återstår att se efter inventeringen, svarar Orrebrant

Kommer ni att överklaga?
– Jag skulle tro att vi gör det, ja, svarar Orrebrant.

Henrik Tågmark, vice ordförande i Jägarnas Riksförbund:
– Den här tilldelningen kan man inte vara glad över precis. Vi har en kraftig till växt, och varför? Jo, därför att avskjutningen under flera år tillbaka varit alldeles för dålig. Vargjakterna har varit ett skämt och det har vi också klagat på.

River regeringen upp beslutet?

Kjell-Arne Ottsson, kristdemokratisk riksdagsledamot.
– Det är ett steg i rätt riktning, att tilldelningen blir större än senaste jakten. Men sedan det långt kvar innan vi når målet i vårt riksdagsbeslut, att vi ska komma ned till 170 individer.

Nu höjs det röster för att den nya regeringen ska riva upp beslutet och ta initiativ till högre tilldelning – vad säger du om det?
– Det kan jag inte säga någonting om. Det pågår förhandlingar så jag kan varken säga bu eller bä i nuläget, svarar Kjell-Arne Ottosson.

Ulf Berg, ordföranden Jägareförbundet Dalarna:
– Jag delar helt förbundsordförandens syn, att tilldelningen borde ha varit över 100 vargar. Viltförvaltningsdelegation i Dalarna sa att målet skulle vara fyra revir – sedan körde landshövdingen över oss och sa åtta. Vi anser att vi har stöd i lagen – koncentrationerna ska minska i de områden som har mest varg. Beslutet nationellt var ett litet steg i rätt riktning, men det var på tok för lite, säger Ulf Berg.

Han ställer nu sitt hopp till att den tillträdande regeringen fastställer siffran 170 vargar och börjar jobba efter det.

– Politiken i riksdagen har varit ganska tydlig, så det är uppenbart att man inte lyssnat på vad folket vill, säger Ulf Berg.

”Det är orimligt”

Ola Karlsson, ordförande i Jägareförbundet Örebro, skriver i ett SMS till Jaktjournalen:
”Det är för låg tilldelning för Örebro län. Den följer inte ens länsstyrelsens egen förvaltningsplan. Örebro län är vargtätast i landet och med den här låga tilldelningen kommer det att fortsätta, det är orimligt. Avskjutningen måste upp rejält högre för att minska vargstammen här.”

Rolf Karlsson, ordförande Svenska Stövarklubben:
– 75 stycken är ingenting – vargstammen kommer att öka. Ingen tilldelning i den södra delen av landet. Som läget ser ut äter de får varje dygn och till och med nere i Skåne. Konstigt att de inte har någon jakt där. Stövarklubbens medlemmar är naturligtvis inte nöjda. Titta vilka problem det är i Hälsingland och Gävleborg – det är för djäkligt. Sedan får vi se om den nya regeringen agerar.

Matts-Olof Mattson, ordförande i Svenska Älghundklubben skriver i ett SMS:
”En ansats i rätt riktning men inte på långa vägar vad som är både nödvändigt och beslutat. Detta visar att den politiska viljan att nå beslutade mål inte har fått effekt. Nu krävs krafttag av en ny regering och visa att de menade allvar under årets alla debatter. Alla jägarorganisationer och jakthundsorganisationer måste fortsätta att argumentera för en ytterligare sänkning mot beslutade mål. Vi har alla en skyldighet att tala med respektive läns riksdagsföreträdare och påminna dem om fattade beslut.”

Påverkar säkerheten för jakthundar

Peter Eriksson, ordförande Svenska Jägareförbundet:
– Vi hade behövt skjuta minst 100 vargar. Det har blivit en fördubbling av antalet vargar i tilldelning och det är positivt. Men jag tror inte att det här kommer att sänka vargstammen.

Lars Rydstedt, ordförande i Svenska Dreverklubben, poängterar att frågan om tilldelningen inte diskuterats i centralstyrelsen. Han uttrycker sin egen ståndpunkt:

– 75 vargar är väldigt mycket för lite. Det leder inte till någon långsiktig minskning av vargstammen, utan man skjuter möjligtvis årets föryngring. Det påverkar våra medlemmar på det sättet att vi kommer att ha lika mycket vargar nästa år. Det skapar mindre utrymme för våra medlemmar att på ett säkert och tryggt sätt kunna jaga med sina hundar.

The post För liten, tycker Jägarsverige om kvoten i vargjakten appeared first on Jaktjournalen.

Det är någonting som snor runt bilen när Jaktjournalens utsände anländer till Leif och Ann-Sofies lilla röda hus i Riddarhyttan i Västmanland. En katt, tänker jag.

Men det är viltspårhunden Ayla, som alltid går lös hemma på gårdsplanen.

Hon har varit lite trött de senaste dagarna – efter att ha varit försvunnen i över två dygn. Ayla hade fastnat med spårlinan.

Hör webbradioinslaget i spelaren här:

The post Kärleken till en jakthund appeared first on Jaktjournalen.

Emelie Holma, Umeå, har jagat i drygt tio år och hela tiden med vorsteh. Hennes första hund gjorde att hon tog klivet in i jägarvärlden och sedan dess har hon prövat på många olika jakter.

– Jag tycker att all jakt har sin tjusning och vi har så otroligt många trevliga jaktformer och jakthundar i vårt land. Men jakten med mina vorstrar är och förblir nog alltid nummer ett, säger Emelie.

Vi befinner oss i den senare delen av september och lövfällningen har börjat i norra Sverige. Emelie är på en erkänt bra mark, där fågeln haft en hyfsad föryngring, trots att stora delar av Norrbotten har en väldigt skral tillgång på fågel efter några riktigt goda år.

Skogen är väldigt blandad, med ungskogar, urskogar och en del nybrukad mark. Emelie ska börja med att gå upp mot Hällberget och några myrsystem högt upp där hon misstänker att fåglarna ligger.

Båda hundarna från Råvatj

Emelie berättar om sina två tikar som är med i dag, fyraåriga Råvatj Ispeia samt ung­hunden Råvatj Mac Na Mara.

– Ispeia blev jaktchampion vid tre års ålder och fungerar otroligt bra under jakten, något jag värdesätter otroligt mycket. Min unghund Råvatj Mac Na Mara är från samma uppfödning och hon visar redan tendenser att också bli riktigt bra, säger Emelie och släpper Ispeia.

Tiken som äntligen får söka ut påbörjar genast jakten på en god fågeldoft. Det hinner inte ens gå en minut innan hon hittar en doftstråle och fattar ett fint stånd.

Emelie laddar bössan och går fram mot den stela hundkroppen. ”Jah jah”, manar Emelie på och hunden avancerar mot några täta granar, där tre ripor tar till vingarna. Två skott smäller, men riporna flyger vidare som inget hänt. Hunden som är kvar vid granarna får ett nytt sök-kommando av Emelie som mumlar något om skyttet och ser mindre glad ut.

Spontan apportör

Vi fortsätter gå mot myrlandet på berget när Ispeia kommer med något i munnen.

– Kolla hon kommer med en ripa och den är varm, säger Emelie när hunden villigt lämnar över fågeln.

– Otroligt, det måste vara den jag sköt på. Nu ser man hur viktigt det är med hund. Jag såg inte ett tecken på att jag träffat ripan i skottillfället, säger Emelie som ser nu betydligt gladare ut.

Efter några kilometer kommer vi till ett otroligt fint landskap, med myrar och urskogar samt en häpnadsväckande vacker utsikt. Biotopen är perfekt ur ett fågel­perspektiv, alltså den optimala skogsfågelmarken. Men trots att Ispeia och Mara växelvis söker av terrängen framför sin förare finns det inga fåglar här uppe på berget. Efter ett tag vänder vi neråt igen mot låglandet.

På vägen markerar Ispeia att något är på gång, men så mycket mer händer inte förrän den stora grå tar till vingarna utom skotthåll och försvinner med tunga vingslag.

Orrkull på vingarna

Efter en kortare fikastund är det Mara som får chansen. Den unga hunden flyger fram i terrängen och uppvisar trots sin låga ålder ett jättefint sök.

– För någon vecka sedan startade jag henne på jaktprov, ett prov som endast är för kvinnliga förare och kallas Ladypokalen. Hon visade då upp sig fantastiskt bra och hade en riktigt fin fågeltagning. Det resulterade i ett förstapris och en vinst i

Ladypokalen, något som jag uppskattar väldigt högt, säger Emelie och ser lite mallig ut.

Vi ser på Mara att hon nu har något i näsan och efter ett tiotalet meter står hon. Men Emelie hinner knappt ladda bössan förrän en orrkull på fem fåglar tar till vingarna ett stycke framför hunden.

Mara som står kvar vänder på huvudet och tittar på sin förare med ett något uppgivet uttryck. Mara får fortsätta att söka nya fåglar ett tag till innan Ispeia får chansen igen.

Snävare sök i tät terräng

Emelie kommer till ett parti med stora ungskogar som borde innehålla främst orre och ripa. Ispeia söker av marken framför henne och det känns tryggt att gå och veta att marken verkligen är genomsökt.

– En av Ispeias styrkor är just söket där hon anpassar vidden efter terrängen. Är det tätt blir söket snävare, blir det öppet ökar hon vidden rejält och det är fantastiskt roligt att se, säger Emelie.

Efter ett tag står tiken och denna gång går allt enligt instruktionsboken. En orrhöna får apporteras till Emelie.

– Det var minst fyra orrar! Vad otroligt bra de tryckte. Jag hade väntat mig att de skulle vara lika skygga som förra kullen, men de satt bara 15 meter framför hunden, säger Emelie och inspekterar fågeln.
Ispeia fortsätter och efter ytterligare en stund står hon igen, men denna gång smäller två bomskott.

– Det känns som hon förtrollar fåglarna, för dom trycker väldigt hårt. Inget jag är van vid under pågående lövfall, säger Emelie och ler.

Nu släpps Mara igen och drar iväg ut på sök i ungskogen som verkar hålla bra med orre.

Fågel överallt

Återigen står även Mara och precis som förra gången drar fåglarna på långt håll.

– Varför trycker inte fåglarna när Mara står? Hon gör exakt som Ispeia och står på ungefär samma håll som henne, säger Emelie och ser lite fundersam ut.

Nu händer det saker mest hela tiden och det känns som det finns fågel överallt. Båda hundarna hittar fågel, men det är när Ispeia står som Emelie får komma inom skotthåll.

På något sett lyckas hon trycka fast de normalt skygga fåglarna, även om det för ett mänskligt öga ser ut som båda hundarna gör likadant. Skogen är nu tätare och orren är inte lika dominant som i ungskogen, då en och annan tjäderfågel också syns.

Skyttet blir svårare nu när fågeln i bästa fall exponerar sig någon sekund mellan träden. Men ofta kommer det inget skott alls eftersom skogen helt enkelt är för tät. Vi hör dock vingslag.

Skön paus

Solen och värmen har nu börjat göra sig påmind. Vi tar en längre rast för att vila hundarna en stund. Mara och Ispeia har rullat ihop sig i mossan och ser ut att sova gott. Trots att vi är i den senare delen av september surrar en och annan mygga irriterande kring våra öron.

– Jag är otroligt nöjd över båda ­hundarna. Trots att Mara saknar massor av erfarenhet visar hon redan nu många bra egenskaper. Hon påminner väldigt mycket om Ispeia som unghund, säger Emelie och fortsätter.

– Jag har funderat sista timmen om vad Ispeia gör som får fåglarna att trycka som de gör. Endast ett fåtal har lättat på långt håll i dag för henne.

Hundarna har nu vaknat och fått lite energifoder för att köra eftermiddagen med full speed.

Bra träning

Vi hinner inte gå långt innan Mara står och denna gång får Emelie lufta bössan. En tjäderhöna lyfter i en myrkant inom bra håll. Men trots ett bra läge blir det bom och Mara som gjort allt så bra får inte sin belöning med att apportera fågeln.

Emelie varvar hundarna med cirka 15 minuters intervaller och under ett av ­Ispeias släpp får Emelie skjuta ännu en orrhöna efter ett väldigt bra jobb från hunden.

Men istället för att skicka Ispeia på en apport byter Emelie hund så att Mara får hämta den nyskjutna orren.

– Det är bra träning för en unghund att få vänja sig med att apportera varm fågel, säger Emelie och skickar iväg Mara att hämta fågeln. Stolt kommer Mara med fågeln och serverar den till Emelies hand och får då massor med beröm av sin förare.

Resterande vandring tillbaka till bilarna ger inget annat än ett bomskott på en orrtupp, men både Emelie och hundarna ser ut att vara nöjda med dagen.

– Det har varit en fantastiskt bra dag och vi har haft jättebra med fågel, vilket man inte varit bortskämd med i höst.

Emelie klappar om sina duktiga jaktkompisar Mara och speciellt Ispeia som idag förtrollade fåglarna på något märkligt sätt.

Text & Foto: Jonas Seger

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen 8, 2021.

The post Häng med Emelie på skogsfågeljakt! appeared first on Jaktjournalen.

Peder Johansson har väntat 40 år på sin drömälg. När jaktens andra såt hade dragit i gång satt han uppe på en hälla och räknade inte alls med någon älg. Hunden hade tryckt älgarna bort från honom.

Men efter knappt en timma hörde han hur det knäppte till.

– Sen brakade det till i riset där han kom och drog med hornen, sedan vek han ner mot en myrkant och började spöa småtallar med hornen och tur är väl det. För jag hade en liten tall med grenar framför mig och kunde inte komma åt honom, berättar Peder Johansson.

Fick vind

Peder kröp ner för hällen sju åtta meter, men älgen vill inte visa honom bredsidan där den gick och levde om på hygget.

– Det var en otrolig syn. Han vankade som en anka och frustade och gick och slog med storhornen. Han närmade sig mig och samma sekund han fick vind av mig och stelnade till, så sköt jag i stickhålet på cirka 50 meter, säger Peder.

Tjuren drog men la sig efter cirka 60 meter.

– Men så fick han ny fart och for iväg. Det slog i hornen så att det lät som en stridsvagn som for fram!

Med hjälp av hund och hundförare letade Peder upp älgen som gått i backen efter knappt 150 meter.

– Det var en mycket mäktig upplevelse att få skjuta en sån här älg. En otrolig känsla. Jag var så fokuserad när den kom, man kopplar bort allt annat. Det är efteråt som adrenalinet kommer. Det här skulle man haft på film… när han gick och spöade småtallarna på hygget, säger Peder.

Troligen guldhorn

Peder har jagat 30 år på samma mark och bara en gång tidigare sett en sån här stor tjur. Den gången var det älgen som drog det längsta strået i kraftig blåst.

– Men 20 minuter efter att jag aldrig fått chans på den kom en pinntjur. Jag trodde först det var en kalv, så då kan du tänka dig hur stor den här var.

I jaktlaget finns den en konservator och han gratulerade direkt till ett guldhorn.

– Han räknar kallt med 320 poäng och har sagt att jag får ta ena pungkulan på honom om han har fel. Men vi ska inte ta ut något i förskott.

Nu hoppas Peder har samma jaktlycka under drevjakten med sina hundar.

– Nu har jag skjutit min drömälg och kan lägga ner älgjakten. Jag har drevrar och väntar på den stora kronhjortstjuren, den bommade jag tyvärr i fjol.

The post Peder fällde drömälgen appeared first on Jaktjournalen.

Partille Tidning skriver att polisen fick larm om pågående inbrott hos JG Jakt klockan 06.29 i lördags morse.

– Det är förbipasserande som hör hur jaktbutikens fönsterrutor krossas och sen går larmet, säger polisens presstalesperson Thomas Fuxborg till tidningen.

Flera personer ska ha observerats då de lastade in stöldgods i en bil och åkte från platsen.

– Denna gång är det kikarsikten och mörkerkikarsikten som har stulits. Det är ett värde på strax under en miljon kronor. Vid de andra tillfällena har det varit mörkerkikarsikten, säger Thomas Fuxborg till Partille
Tidning.

Samma metod

Butikens ägare Christian Berndtsson uppger att tjuvarna båda gångerna använt samma metod – de har ryckt bort gallret framför butiken.

– Vittnen har sett dem, en ren smash and grab, säger butiksägaren Christian Berndtsson till Partille Tidning.

Söndagen den 7 augusti drabbades JG Jakt också av inbrott. Den gången kom tjuvarna över 60-70 kikarsikten av märken som Swarovski, Zeiss, och Blaser samt ett 20-tal värmekikare.

Polisen har tidigare uppgett att det finns misstankar om att det är gängkriminella som ligger bakom inbrotten.

Sedan våren har en serie med inbrott skett i jaktbutiker runt om i landet. I april använde tjuvar en hjullastare och krossade entrén till PN Jakt i Hammarstrand i Jämtland.

I juli bröt sig tjuvar in i Järvsö Jakt & Fritid och stal i princip all optik i butiken.

I augusti drabbades Jaktia i Malung. Även då var det dyrbar optik som stals.

The post Ännu en miljonstöld i jaktbutik – JG Jakt drabbat igen appeared first on Jaktjournalen.

– Pejlen slutade fungera och då åkte man och letade efter hunden. Hon påträffades död i ett dike väster om Stugubackssjöns nordvästra hörn i Bollnäs kommun, berättar länsstyrelsens besiktningsman, Sone Persson.

Hunden bar knappt några synliga skador. Men när Sone Persson flådde kroppen fann han bettskador i nacke och rygg och vid korset.

– Vekryggen och korset var totalt söndertrasat, konstaterar Sone Persson.

Under vinterns inventeringar har vargarna i Tönsenreviret rört sig i området. Reaktionen hos hundägaren och de andra jägarna i laget är att man kommer att avstå från att jaga med löshund fortsättningsvis den här säsongen.

– De tänker att vargarna i området nu lärt sig att ta hundar, säger Sone Persson.

The post Jämthund vargdödad under älgjakt i Hälsingland appeared first on Jaktjournalen.

I tabellen till höger framgår hur de totalt 622 björnarna fördelades i länen där det fått bedrivas björnjakt.

Nu återstår endast tre björnar i område tre i Norrbotten – och 15 björnar i det västra jaktområdet i Västerbotten.

I alla andra län är kvoten fyllt och jakten avlyst.

The post 18 björnar återstår att fälla i årets licensjakt appeared first on Jaktjournalen.

– Jag träningsskjuter nästan ingenting nu för tiden. Jag sköt så enormt mycket när jag var yngre, så jag har en viss rutin. Men jag brukar skjuta lite inför större tävlingar, berättar Ulf Edén Kravik.

Han föddes in i jakten och skyttet – pappa Knut Edén, legendarisk jägare och pejlentreprenör, och mamma Kaja Kravik som bland annat födde upp basset artésien normand.

Ulf sköt sitt första rådjur som sexåring och sin första älg som åttaåring. Tio år gammal tog han jägarexamen 1988 och var fram till för några år sedan yngst i landet med den bedriften.

I år representerade han Sverige i VM i Italien.

– Det är en ny form av skytte, som vi aldrig provat. Tävlingen arrangerades av FIDASC, som är en europeisk skytteorganisation. Det är en jägarmässig gevärsdisciplin, berättar Ulf.

Håller nedanför örat

Det är en lång rad med delmoment i tävlingen:

50 meter på löpande, tioringad gris, där vildsvinsfiguren är synlig 2,6 till 2,8 sekunder.

Trots att Ulf är världsmästare kan han inte svara på hur fort grisen rör sig på rälsen på skjutvallen.

– Jag vet inte hastigheten. Vi brukar hålla rakt nedanför örat, säger Ulf.

Han skjuter med en Blaser R93 och sätter på en matchpipa som är 22-millimeter i diameter på löpande vildsvinet. Ljuddämpare, som gör pipan ännu tyngre och minskar vingligheten, är inte tillåtet på tävlingarna.

Hinner inte handladda

Ulf skjuter fabriksladdad ammunition.

– Det är kaliber .223 och kulan väger 3,56 gram och hastigheten på kulan är lite drygt 1.000 meter i sekunden. Då hinner det inte vingla mycket, säger han.

Många menar att handladdad ammunition går att anpassa för det egna vapnet, så att precisionen förbättras. Ulf håller med.

– Men den här bössan skjuter mycket bra och jag har träffbilder som motsvarar en klisterlapp på 100 meter med fabriksammunition. När jag nu har bondgård och 120 köttdjur, så hinner jag inte handladda, förklarar Ulf.

Löpande vildsvinet skjuts på fri hand och Ulf fick ihop 173 poäng av 200 möjliga.

Benställningen viktig

En viktig del i skyttet mot rörliga mål är benställningen, menar Ulf. Han börjar med att sikta där målet kommer att försvinna ur synhåll, sedan vrider han sig mot platsen där figuren kommer fram.

Det ska kännas rörligt och bra.

Andra moment vid VM-tävlingarna var stillastående råbock på 100 meter. Tian är stor som en snusdosa och skyttarna måste använda fast stöd i stil med ett träd i skogen. Ulf sköt fullt.

Tredje momentet var räv på 100 meter, fem skott liggande med armbågsstöd mot marken. Ulf sköt fullt.

Ett par dåliga avfyrningar

Fjärde stationen var gemsbock på 100 meter med stöd typ lös vandringskäpp som måste användas.

– Där gjorde jag ett par dåliga avfyrningar och fick en åtta och en nia. Jag skjuter nästan alltid fel i sidled och så var det den här gången också, berättar Ulf.

Därefter följde momentet stillastående vildsvin, som ska skjutas stående utan stöd på 100 meters avstånd.

– Jag skjuter alltid jägarmässigt, alltså med armbågen utåt. Jag tappade fyra poäng på den stationen, konstaterar Ulf.

Förstorar bort vingel

Sedan övergick tävlingen till långshållsskytte där Ulf sätter i en pipa i kalibern 308 i geväret och skjuter med en tiogramskula. Pipbytet medför att han kan skjuta en tyngre kula, som inte är lika vindkänslig.

Först ut var gemsbock på 200 meter i skjutbänk. Skyttarna fick använda benstöd på geväret och erbjöds en liten sandsäck att lägga bakdelen av kolven på.

– Min kolv stämde inte överens med sandsäcken, så jag körde utan säck. Jag tappade 15 poäng och det är jag lite missnöjd med, säger Ulf.

Han använder sig av en kikare av märket Kahles med upp till 24 gångers förstoring. I en del skyttesammanhang varnar instruktörerna för användande av kraftiga förstoringar – med argumentet att vingligheten ökar.

Det håller inte Ulf med om.

– Enda chansen att få bort vinglighet är att man ser den. På 100 meters avstånd brukar jag ligga runt 20-22 i förstoring och på löpande 50-metersgrisen 12 gångers förstoring, berättar Ulf.

Olika metoder

Ulf använder lite olika metoder när han siktar mot stillastående mål. På stillastående vildsvin går han uppifrån och ned, samtidigt som han andas ut.

– Jag andas ut tills jag kommer ned till tian, då trycker jag av, säger Ulf.

På stillastående räv gör han tvärtom och höjer kikaren till tian.

Nästa moment: Hjort på 300 meter. Tian är 40 millimeter stor, tavlan tioringad och Ulf tappade sju poäng. Även det momentet skjuts sittande i bänk och med benstöd på bössan.

– Jag skjuter in på 200 meter och vrider sju klick uppåt när vi växlar över till 300-metersbanan. Det motsvarar 14 centimeter på 200 meter, säger Ulf.

Första prispengarna

Resultatet räckte för att Ulf skulle vinna VM:et individuellt. Tvåa blev svenske lagkompisen Emil Håkansson från Haninge. I det svenska laget, som vann lagtävlingen, ingick även Pierre Håkansson, Haninge, och Michel Roos från Karlstad.

Det finns inga stora pengar i den här sporten. Det svenska landslaget betalade sin resor, sitt boende, mat och uppehälle ur egna fickor. Och så fick de nobben när de försökte få en ammunitionstillverkare att sponsra med skott.

– Jag fick 300 euro i prispengar för att jag vann individuellt, och så fick vi 400 euro att dela på i laget. Och så lyckades jag vinna en Sabatti-studsare i en tävling som de sex bästa skyttarna fick skjuta. Det är första gången jag fått ihop lite prispengar i alla fall, konstaterar Ulf.

Han har svart bälte i taekwondo men han hinner inte träna det mer än sporadiskt idag. Många skyttar styrketränar för att bli stadiga. Inte Ulf.

– Jag är bonde, så jag får träning ändå.

Vad är det som gör dig till en så bra skytt?

– Jag tror att det framförallt är lugnet. Och att jag fick växa upp i en familj där jakt och skytte var väldigt viktigt. Dessutom hade familjen en vän som jobbade på Norma och försåg mig med ammunition. Fri tillgång till skott och ett djäkla intresse för jakt och skytte gjorde att det blev bra, säger Ulf.

The post Ulf dubbel världsmästare i jaktskytte – tips: så skjuter han appeared first on Jaktjournalen.

I Måttsund väntar man några helger med älgjaktspremiären. Först den 19 ­september är det dags för de 25 medlemmarna i jaktlaget. Det är ännu mörkt när jägarna i Måttsunds JVO beger sig mot sina pass.

Passen delades ut redan kvällen innan, på det årliga älgmötet.

Hundföraren och jaktledaren Lars ­Öhman ska gå med den duktiga gråhunden Blomskogens Fia.

Färsk älgdoft i nosen

Han behöver inte stressa, utan inväntar att klockan ska slå laglig tid för älgjakt innan Fia får börja jobba.

Lars ska släppa vid Sågträsket, där det sitter ett gäng förväntansfulla passare som säkert redan småfryser i snålblåsten.

– Jag ska gå med hunden kopplad efter en gammal körväg och kolla om det gått över några djur i natt, säger Lasse, som han också kallas.

Han börjar gå. Redan efter kanske ­hundra meter syns det tydligt på Fia att hon har färsk älgdoft i näsan och Lasse släpper henne.

Via handenheten kan Lasse se hur tiken drar i väg i en stor båge och svänger upp mot oss igen.

Upptag efter 200 meter

Hunden passerar vägen bara en liten bit framför oss. Efter cirka 200 meter kommer upptaget. Först står det fast, men efter några minuter skenar det i väg i en jäkla fart. Lasse greppar jaktradion och anropar passarna som sitter österut att vara beredda.

– Den älgen måste ha hört både bilar och jägare under morgonen. Normalt har vi ganska snälla älgar här som brukar stå snällt i upptaget, kommenterar han.

– Fia är också duktig på att få dem att inte skena. Hon går på älgarna väldigt lugnt, men nu ser det ut att bli en rejäl springtur för henne, tillägger Lasse och kikar på GPS-skärmen.

Vi fortsätter gå efter vägen i sakta mak åt det håll hunden och älgen befinner sig. Vi passerar Daniel Palmgren och hans kusin Lotta Olsson.

Första älgjakten för Lotta

Hon aldrig varit med på jakt tidigare i ett ­rejält torn. De har hört hundens skall och insett vad som hänt med den skenande älgen.

Då och då stannar Lasse upp för att höra vad som sägs på jaktradion och hans telefon ringer rätt ofta.

– Är man jaktledare är det som det är, kommenterar Lasse och skrattar.

– Det verkar som passare ser älgar lite här och där, men ingen har fått något läge ännu, konstaterar han.

På handenheten ser Lasse att gråhunden har stannat. Samtidigt får han reda på att passkyttarna i området hör hundskall via radion. Hunden är cirka 1,5 kilometer öster om oss och nära en rätt så trafikerad landsväg.

Lasse dirigerar några passare från laget ut till den stora vägen som säkerhet om älg och hund skulle hamna mitt i trafiken.

Gångståndet kommer närmare

När vi hunnit gå så långt att vi svagt kan höra hundens ivriga skall i snålblåsten ser Lasse hur ståndskallet har övergått i ett gångstånd. Enligt handenheten har eki­paget vänt. De är på väg mot oss. Nu åker en patron i loppet och vi tar pass uppe på en ­liten höjd mitt i en äldre granskog.

Gångståndet är cirka 200 meter bort och vi kan höra Fias skall tydligt.

– Har vi tur nu så kommer älgen just här nedanför kullen som är en känd viltväxel, viskar Lasse.

På marken nedanför höjden syns en ­tydlig viltstig. Spänningen ökar rejält.

Lasse är helt fokuserad på vad som komma ska, men så vänder gångståndet åter mot öster och efter ett tag hörs skallet ­väldigt svagt igen.

En skaplig oxe

På radion hör Lasse att det är en skaplig oxe som hunden jagar. En passare har sett en tjur med uppskattningsvis åtta-tio taggar.

På handenheten kan vi se att tjuren börjat ledsna på uppvaktningen av den energiska och jobbiga hunden och ökar tempot rejält.

Älg och hund går i en rasande fart mot ett väldigt besvärligt område med diken, sumpmark och högt gräs.

Tiden går och Lasse kan efter en stund konstatera att Fia troligtvis släppt älgen i den besvärliga terrängen. Hon börjar söka sig tillbaka i sina bakspår.

– Vi tar och genskjuter Fia och drar oss sedan mot bilen och släpper henne på nytt, bestämmer Lasse och tar ut steglängden.

Ett skott hörs

Efter ett tag möter vi tiken och Lasse kan koppla upp henne. Vi börjar gå tillbaka mot bilen några kilometer bort för att förbereda nästa släpp.

Då hörs ett skott inte allt för långt bort. En en stund senare får Lasse beskedet att det är Daniel Palmgren som fått en pinntjur i håll och skjutit mot den.

Tjuren tecknade bra, men gick undan och försvann i en tät ungskog.

Daniel anropar en annan hundförare som är i närheten och kan hjälpa till att spåra upp älgen.

Efter omkring 45 minuter nås vi av beskedet att tjuren är hittad stendöd med ett bra skott i lungpartiet.

Kusinen berättar

När vi är framme vid skytten får vi höra hur det gick till. Daniel Palmgrens kusin, Lotta Olsson, skildrar inlevelsefullt den stämningsfulla och spännande älgjakten.

– Vi gick ut tidigt i morse och satte oss i tornet. Det var otroligt fridfullt och vackert och helt knäpptyst, även om höstkylan gjorde sig påmind, berättar hon.

– Daniel förklarade väldigt lågmält hur jakten brukar gå till och att hundarna strax skulle släppas kring området där vi satt. Först hände ingenting, annat än att vi hörde Fia som tog upp älg. Då blev det genast väldigt spännande, säger Lotta.

Sedan var det lugnt ett tag tills Daniel plötsligt blev väldigt koncentrerad mot en hyggeskant.

– Jag vågade knappt röra mig när han sakta lyfte geväret. Efter skotten såg jag en älg som sprang och försvann ur synhåll, fortsätter Lotta.

Daniel förklarade för henne att skottet tog bra och att älgen troligtvis stupat en bit in i tätskogen.

”Vilken puls och jaktlycka”

Medan hundförare spårade upp älgen väntade Lotta anspänt.

– Vilken puls och vilken stark upplevelse det var och vilken jaktlycka när älgen hittades bara en liten bit bort från där vi tappat den ur sikte, sammanfattar Lotta och ser väldigt nöjd ut.

Daniel, som just tagit ur älgen har lyssnat på Lottas inlevelsefulla berättelse, tar till orda:

– Nu ska du inte tro att jakten alltid går så här lätt. Jag tror att du har fört hit en älg tack vare nybörjartur, säger han och skrattar.

Under förmiddagen har två pinntjurar fällts. Fyrhjulingstransport till slaktkojan väntar för de två tjurarna.

Två områden jagas av

Jaktlaget samlas för en gemensam lunch och nya riktlinjer dras inför eftermiddagsjakten. Laget delar upp sig på två områden, där ett gäng ska jaga av området nära den väldigt trafikerade E4:an.

Lasse ska nu gå med den äldre, och egentligen pensionerade, tiken Alviksträsk Gina. På äldre dagar har hon ett sök i den mindre skalan.

– Hon gjorde illa sig i ett framben för några år sedan och har efter det inte haft något stort sök, förklarar Lasse.

Just det här området är perfekt att släppa tiken i. Såten har motortrafikleden nära och ett viltstängsel hindrar älgarna från att komma upp på vägen.

Spår överallt

Vi tar oss fram i den älgtäta terrängen där spillning och spår syns överallt.

Hunden är ute på sök, men inte längre bort än knappt 100 meter.

På radion hör Lasse att ko och kalv setts i området och att en annan passare haft älgar intill sig utan att få skottläge.

På GPS-pejlens handenhet ser Lasse också att Gina har något i näsan. Sedan kommer upptaget lugnt men bestämt.

Ståndskallet står helt still. Lasse börjar smyga mot älgen och hunden i den minst sagt knepiga vinden.

Ser bara baken på älgen

Plötsligt höjer Lasse bössan mot axeln. Men det enda som syns är rumpan på ett hon­djur. Älgen exponerar sig inte för ett skott­läge.

Efter ett litet tag får älgen vind av oss och skenar i väg utan att passera någon skytt.

Gina, som inte förföljer den skenande älgen, återvänder strax till Lasse och efter ett tag avslutas jakten.

Jaktlaget samlas åter vid slakthuset. Nu får Lotta berätta om sin första älgjakt för de övriga i laget.

– Nästa år kanske jag också är med eftersom jägarexamen ska tas och bössa införskaffas, deklarerar Lotta med ett leende.

– Älgjakt är ju riktigt kul. Vilken otroligt stark och häftig upplevelse denna dag har bjudit på, tillägger hon.

Bil efter bil lämnar nu samlingsplatsen med jägare som är både trötta, nöjda och förväntansfulla inför morgondagens jakt.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 10, 2021.

The post Nybörjartur på älgrika marker appeared first on Jaktjournalen.