På länsstyrelsen hävdar tjänstemän att det måste ha blivit ett missförstånd.

Det var en glädjens dag som förbyttes i ilska och frustration för jaktlaget norr om Bräcke. Under dagen sköt man två björnar – en hane på 205 kilo och en hona på 109 kilo.

– Förra året sköt jag en björn som vi tog ur och flådde i älgslakteriet, dit länsstyrelsens besiktningsman kom. I år sa länsstyrelsens tjänsteman, som svarade i rapporteringstelefonen, att björnarna inte fick flås innan de kommit till besiktningsstationen i Lit, berättar Samuel Forsberg för Jaktjournalen.

Fem timmar

Det tog fem timmar att få ut björnarna ut skogen, köra dem till Lit för besiktning och sedan tillbaka till Sösjö där de kunde flås.

– Vi hade tagit ur dem, men det hjälpte inte. De klarade inte fem timmar i solen. De hade surnat när vi flådde dem, berättar Samuel Forsberg.

Det fina köttet, som var tänkt att delas ut bland jaktlagets medlemmar, kanske lagas i ordning till en fest med björnkött på menyn, fick istället kasseras.

Vilthandläggare Malin Larm säger dock att björnarna hade kunnat flås.

Hade kunnat flås

– Det är bara björnar som ska säljas som måste flås på vilthanteringsstation. Livsmedelsverkets skärpta regler gäller björnar som ska säljas. Om man ringer till besiktningsmannen brukar det går bra att komma överens om att björnarna kan flås före transport – om det handlar om björnar som jägarna vill behålla själva, säger Malin Larm.

Jägarna i Sösjö säger att de ringde länsstyrelsens rapporteringstelefon för björnjakten och beskedet var att björnarna inte fick flås.

– Det var vad den tjänstemannen sa åt oss, säger en av skyttarna, Annica Hultstrand Tengelin.

De båda jaktledarna Samuel Forsberg och Torbjörn Petterson säger samma sak: Tjänstemannen sa att björnarna inte fick flås.

”Missförstånd”

Det var Irene Hjort, vilthandläggare vid länsstyrelsen i Jämtland, som svarade i rapporteringstelefonen när Samuel Forsberg och de andra jägarna i Sösjö ringde i lördags.

– De var osäkra på om björnarna skulle säljas. Björnar som ska säljas får inte flås. Det sa jag, men det måste ha blivit ett missförstånd, säger Irene Hjort.

Beskedet tas emot bestörtning av Samuel Forsberg.

”Blir alldeles ställd”

– Det hade vi inte en aning om. Hade vi fått sådana uppgifterna hade det här kunnat gå bra. Det var djävligt typiskt – jag blir alldeles ställd nu, Samuel Forsberg.

Han frågar sig varför det måste vara krångligt med björnarna.

– Man borde kunna utbilda en jaktledare i varje kommun som kan komma ut och ta de prover som ska tas på fällda björnar. Ta en hårtuss och rycka ur en tand kan väl vilken jägare som helst. Det är ingen raketforskning och då slipper björnarna surna, säger Samuel Forsberg.

The post Jaktglädje förbyttes i ilska och frustation – två björnar surnade appeared first on Jaktjournalen.

– Vargen sköts av en passkytt på cirka tio meters avstånd vid elvatiden, berättar Mikael Fransson, vilthandläggare på länsstyrelsen i Stockholm.

Jaktjournalen har berättat om den varg som satte i system att jaga bland hus i tätbebyggda delar av Nykvarn. Den misstänks ha livnärt sig på exempelvis katter.

Den 28 augusti försökte den ta en jakthund av terriertyp inne på en tomt.

– Hundägaren hade jagat duvor och vargen jagade hans hund inne på tomten, säger Mikael Fransson.

Paragraf 28-skott

Mannen var beväpnad med hagelgevär och sköt först ett varningsskott och sedan verkanseld mot vargen.

– Det var på ungefär 25 meters avstånd, snett framifrån, och vargen avbröt attacken mot hunden och kastade om, säger Mikael Fransson.

Den händelsen samt ett 70-tal observationer av vargen som allmänheten i Nykvarn med omnejd gjort senaste tiden ledde till skyddsjakt på länsstyrelsens initiativ.

På måndagsmorgonen fick skyddsjägarna rapport om att vargen varit synlig strax utanför skyddsjaktsområdet i Nygård i Nykvarn.

Skyddsjägarna postade ut och vid elvatiden kom vargen inom skyddsjaktsområdet på cirka tio meters avstånd från en passkytt.

Han sköt och vargen blev kvar på platsen.

– Det var en vargtik som vägde 38 kilo. Den hade äldre skador framtill och de kan vara från paragraf 28-skottet. I övrigt syntes inga tecken på sjukdom. Men vargen kommer nu att undersökas på SVA, säger Mikael Fransson.

The post Vargen i Nykvarn skjuten appeared first on Jaktjournalen.

Oavsett skär- och sticksår efter vildsvinsmöten eller stakning från en utstickande gren är just den akuta sårvården i fält viktig, kanske viktigare än du tror. För ju fortare såret görs rent och skyddas från smuts desto snabbare kommer det att läka.

Sårläkning tar ändå tid, avsett rengöring, lokalbehandling, lim, stygn och/eller bandagering. Det tar kroppen ungefär två veckor att reparera en sårskada. Men samtidigt är det så att ståtiden kan kortas om du gör rätt där ute i fält, just när såret har uppkommit. Gör du fel eller för lite kan ståtiden för hunden bli frustrerande lång. Gör du rätt kommer du också undan både onödigt lidande för hunden och dyra veterinärbesök.

Akuta sårskador

Terriern i inledningen hade tur, den kunde ju ha råkat betydligt värre ut. Vid en djupare, svårare sårskada är det viktigast att först, före all sårvård, stoppa blödning. Då ett större kärl har skadats, framförallt en artär med högt blodtryck, finns det risk att hunden förblöder.

Om såret ser ut att blöda ymnigt eller pulsera är det viktigt att du först av allt lägger ett tryckbandage med det du har att tillgå. Vid svårare blödningar från en tass eller ben kontrollerar du blödningen genom att snöra åt, stasa, ovanför blödningen.

Vid större trauman som trafikolyckor eller älgsparkar behöver du också vara vaksam på inre blödningar. Detta gör du genom att kontrollera färgen på hundens slemhinnor och genom att ta hundens puls. En hund med farliga inre blödningar får bleka slemhinnor och en skenande puls som kan vara svår att hitta. I de fallen behövs först av allt ABC.

Undvik chocken

Genom att tillämpa ABC (fria andningsvägar, stoppa blödning och upprätt­hålla cirkulationen) kan du som djurägare i fält förhindra den för hunden farliga ­chocken.

Chock är det medicinska tillstånd som innebär att blodcirkulationen sviktar, vilket leder till att inre organ drabbas av syrebrist. Tillståndet är livshotande och drabbade hundar behöver snabbt komma under akutvård hos veterinär.

Att hantera en sårskada i fält

På en hund med ytligare sårskada utan chockbild ska du, oavsett sår, skyndsammast göra rent såret.

Den fortsatta fältbehandlingen beror sedan på hur djup och omfattande skadan är.

Grundregeln är att ett sår bara kan läka om det hålls rent. Redan inom några timmar kommer bakterier, oavsett sår, att växa till och förlänga läkningsprocessen. Först rengöring i fält, sedan om möjligt bandagering för att stoppa blödning och förhindra nedsmutsning.

Hundar ska aldrig tillåtas slicka på sina sår eftersom det både hämmar sårläkningen och ökar risken för en sårinfektion. Ett sår läker bättre om vävnaden hålls i stillhet varför vila från jakt under läkningen också är viktigt.

Ytliga sår

Ett ytligt sår som inte går igenom underhuden kännetecknas av att sårkanterna inte glider ifrån varandra. Ytan hänger ihop hur huden än förskjuts. Dessa sår läker normalt med vanlig sårvård.

Rengöring i fält sker då med koksaltlösning och/eller en bakteriedödande lösning som klorhexidin. Med fördel kan sprayer och salvor som är både rengörande och skyddande användas. Exempel på sådana produkter är zinksalva, honungssalva och proteinsalva.

Såret skyddas sedan från slick och smuts med ett bandage av kompress, bomull och självhäftande linda. Förutom skydd skapar ett väl skött bandage en bra miljö för sårläkningen. De ytliga såren brukar inte behöva veterinärvård.

Djupare sår

Ett djupare sår går igenom underhuden. Såret vidgas och sårkanterna glider ifrån varandra när du drar i huden. Här gäller det att kunna bedöma om skadorna under såret är värre än de på ytan. Djupare sår behöver som regel alltid veterinärvård.

Ju snabbare vi veterinärer får åtgärda såret ju kortare tid kommer hunden att behöva stå. Till djupare sår hör de flesta bitskador, stakningsskador och rivskador. Hit räknas också små sår nära led eller små sår där huden tydligt har separerats från underhuden. Dessa bildar så kallade sårfickor i vilka bakterier lätt får fäste. Dessa behöver som regel öppnas eller dräneras hos veterinär.

Sy i fält?

Hudsår sys vanligen med en tråd som inte försvinner av sig själv utan måste tas bort efter tio dagar. Det är bara veterinärer som får sy eller häfta ihop ett sår, vad du med fördel istället kan göra i fält är att skydda såret genom ett bra bandage som håller ihop sårkanterna.

Denna akuta sårvård i fält kan vara mycket mer effektivt än att många timmar senare behöva sy eller limma ett sår. Har djurägaren gjort rent och bandagerat såret kanske lim eller tråd inte behövs alls, trots att såret är djupt.

Antibiotika?

Vid en sårinfektion eller om sårskadan sitter på en svårläkt plats tar det ofta längre tid att läka. Då kan antibiotika behövas. Antibiotika används som regel enbart vid infekterade sår det vill säga sår som innehåller bakterier.

Hit räknas de flesta bitsår och djupare sår som kan ha gått in i eller penetrerat en ledkapsel, brösthålan eller bukhålan.

Att använda salvor med antibiotika i fält anses idag ha liten verkan. Idag vet vi att det viktigaste är att ordentligt och skyndsammast rengöra såret ute i fält snarare än att bara lokalbehandla med en salva. Visserligen motverkar antibiotikasalvan en infektion, men den hämmar tyvärr också sårläkningen.

Istället kan med fördel antiinflammatoriska tabletter i samråd med veterinär användas. Genom att rengöra såret och samtidigt dämpa svullnaden och smärtan ger du såret de bästa förutsättningar för att läka snabbt och smärtfritt.

Titta igenom er fältutrustning och var förberedd för sårvård och allt annat som kan hända hunden i fält. Koksaltampuller, klorhexidin, zink eller honungssalva, kompresser, bomull på rulle, självhäftande linda, tassockor och antiinflammatorisk medicin låter mycket men väger lite och kan vara avgörande för en effektiv sårvård i fält som minskar lidandet för hunden och förkortar ståtiden för er båda.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 5, 2021.

The post Så behandlar du sårskador i fält appeared first on Jaktjournalen.

Arbetarbladet rapporterar i sin pappersupplaga att en husägare i Österfärnebo var bortrest mellan 31 augusti och 4 september.

Vid hemkomst upptäckte husägaren att det varit inbrott i fastigheten.

– Tyvärr har inbrottstjuvarna hittat nycklarna till ett vapenskåp och stulit två vapen, säger Mikael Hedström, polisens presstalesperson, till Arbetarbladet.

Polisens tekniker har letat efter spår i huset. I nuläget finns ingen misstänkt.

The post Vapenstöld i Sandviken appeared first on Jaktjournalen.

Många viktiga frågor för jägarna ligger för avgörande i söndagens val. Det är bland annat frågor som vargjakt, ny viltmyndighet och EU:s inflytande över jaktpolitiken.

Jaktfrågorna känns mer i fokus än tidigare.

– Det går trender i det där. För några val sedan var det storstadsväljarna som avgjorde valet och alla partier försökte vinna storstadsrösterna. Nu är det landsbygdsväljarna som varit på tapeten länge, säger professor Henrik Ekengren Oscarsson, verksam vid Göteborgs universitet och inriktad på val i sin forskning.

Vad är landsbygd?

Frågan om vad som är landsbygd i Sverige är omtvistat och tolkas olika av de olika partierna.

– Jag såg att Ebba Bush säger att Varberg är landsbygd, men det håller kanske inte varbergsborna med om. Vänsterpartiet talar om bruksorter för att signalera landsbygd. Tittar man på tätortsgrad och vilka människor som verkligen på landet, så är det ungefär 15 procent av befolkningen, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Det som komplicerar valforskningen när det gäller jaktfrågor, är att jägarkåren inte är någon homogen grupp. En del jägare bor på landet, andra i städerna.

Jägarna uppvaktas

Henrik Ekengren Oscarsson menar dock att den svenska befolkningen överlag har hyser starka känslor för landsbygden. Många har sina rötter där och sympatiserar med frågor som rör livet på landet. Därför är storleken på gruppen landsbygdsväljare svår att beräkna.

– Men frågor som vargjakt och vindkraft är små i förhållande till frågor om koloxidavgifter och bränslepriser. Just jägarna är en sådan grupp som de politiska partierna uppvaktar vart fjärde år, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Hur kommer valet att sluta – kan du förutspå det?
– Vi lägger ned alla opinionsundersökningar i en hink och analyserar dem tillsammans. Men idag är det dött lopp mellan de två blocken. Hur det än går kommer vinnarna att styra med knapp majoritiet, svarar Henrik Oscarsson Ekengren.

The post Söndagens val blir en rysare för Jägarsverige appeared first on Jaktjournalen.

– Hela familjen är fruktansvärt upprörd, säger von der Leyens talesperson, enligt Aftonbladet.

Det var i lördags som Ursula von der Leyen och hennes familj fann att den 30 år gamla ponny Dolly dödats av varg i en beteshage i Hannover i Tyskland.

Man fann flera blodpölar i hagen och det tros indikera att hästen dog en lång och plågsam död.

Tyska jordbruksverket uppges ha tagit över utredningen om ponny Dollys död. DNA-prov ska tas på hästkroppen för att, om möjligt, identifiera vargen.

The post EU-toppens ponny dödad av varg appeared first on Jaktjournalen.

Både bröderna och pappa jagar och Sara-Britta har varit med på älgjakter sedan hon var sex år gammal. Som 20-åring tog hon jägarexamen, har deltagit i alla jakter i 22 år och skjutit många älgar.

– Jag har tappat räkningen, men det är mellan 30 och 40 stycken, konstaterar Sara-Britta.

Hon har följt med familjemedlemmar när de gått som hundförare. Och nu har hon fått en plats som hundförare i jaktlaget och planerar att skaffa sig en egen älghund.

– Det blir nog en jämte – jag tycker de funkar bra på de här markerna, säger Sara-Britta.

Men på måndagen satt hon på pass i ett torn på ett hygge i Resele i Västernorrland.

-Jag tyckte att livet sög. Det var svinkallt och jag hade inte tillräckligt med kläder. Kaffet tog slut och mitt trackeravtal gick ut kvart över åtta, så jag hade ingen pejl heller. Det är inte sant, tänkte jag, berättar Sara-Britta.

Kom smygande i dimman

Men plötsligt kom den stora älgtjuren smygande i dimman vid hennes pass. Den hade inga hundar efter sig utan hade smugit undan.

– Först tänkte jag att den var för stor. Vi har förbud mot att skjuta älgar med mer än tio taggar, och älgen stod felvinklad, så jag kunde inte räkna taggarna. Sedan vred han på huvudet och jag räknade till fem, eller vänta, var det sex? berättar Sara-Britta.

Älgen tog ett par steg till och vinklade på huvudet. Hon försökte räkna igen och kom då fram till att den hade fem taggar på sidan som var vänd mot hennes pass.

Det var cirka 70 meters avstånd och Sara-Britta hade stöd mot räcket i tornet. Hon sköt och det kändes bra, men älgen försvann i dimman.

”Nej, inte det också”

– Vi har sådan där sms-grupp, Supertext som vi skriver meddelanden i. Jag tänkte berätta för jaktkompisarna vad som hänt. Då hade hundföraren precis samtidigt som jag sköt skrivit ”förbjuden tjur på G”. Jag bara: Nej, inte det också nu, berättar Sara-Britta och skrattar.

Sedan kom hundföraren till Sara-Brittas pass och man letade men hittade först inte älgtjuren. Det blev några ångestladdade minuter.

– Jag tyckte ju att jag hade bra tag och tänkte att tjuren borde ha ramlat rakt ned.

Sara-Britta skjuter kaliber 6,5×55 och efter ett tag visade det sig att skottet tagit mycket bra. Det var en klockren lungträff och älgen låg död cirka 100 meter bort.

Det visade sig vara en elvataggare som vägde 280 kilo slaktad. Rejält ryggfläsk hade den, konstaterar Sara-Britta.

– Den hade fem taggar på den sida som den visade mot mig – så den var skjutbar. Den älgtjur som hundföraren varnade för var en större som smugit åt andra hållet. Det var en upplevelse.

Slutet gott, allting gott.

The post Livet sög tyckte Sara-Britta – då kom hennes hittills största älgtjur appeared first on Jaktjournalen.

Läste precis artikeln i Jaktjournalen angående två björnar som hade hunnit surna och fick kasseras i Jämtland.

såg svaret, att det måste ha blivit ett missförstånd mellan jägare och länsstyrelse vilket jag tvekar stark på.

Exakt samma sak hände för oss i Västernorrland förra året. Jag hade turen att fälla en björn klockan 10.30 som vi rapporterade direkt och vi fick nästan exakt samma svar: Ni får inte flytta på björnen mer än att ni drar ut den på närmaste väg samt att vi absolut inte fick ta ur björnen eller flå den.

Hade telefonkontakt med länsstyrelsen varje halvtimme samt olika besiktningsmän för att försöka skynda på processen men förgäves.

”Ytterligare sex timmar”

Strax efter klockan 14 fick vi till sist lov att åka till slakteri då ingen besiktningsman kunde komma, men villkoret var att vi inte flådde björnen utan bara tog ur den och sparade alla organ.

Sagt och gjort, vi tog ur björnen för att sedan låta den hänga i ett kylrum (tempen var satt på noll grader).

Ytterligare sex timmar gick innan besiktningsman kom och efter en en timmes besiktning fick vi äntligen flå björnen.

Redan då förstod vi att den skulle komma att bli kasserad då den hade börjat surna redan på väg till slakteriet.

Svaret vi fick dagen efter, när vi frågade vad vi skulle göra med kroppen som var otjänlig var följande:

– Ni har ju en pickup, backa med baklämmen fälld, bromsa sen fort så är problemet ur världen (hahaha hördes efteråt).

Det jag vill ha sagt med det här är att det inte är missförstånd mellan jägare och länsstyrelsen utan det är okunskap samt nonchalans på satta tjänstemän. Det gäller inte alla men det ska inte få förekomma, speciellt inte under en så strikt jakt som björnjakt.

Mikael Westberg

The post Debatt: ”Läste om sura björnar – exakt samma sak hände oss” appeared first on Jaktjournalen.

Det är ännu mörkt när älgjägarna samlas i jaktstugan inför dagens jakt. Eftersom jakten pågått några veckor, och dagens jakt är mitt i veckan, är det inte fler än en handfull jägare som anländer. Området delas in och en hund skall släppas på det enormt stora området.

För Anders Fors del är emellertid inte löshundsjakten som står i fokus i dag. I stället är det den kamouflagefärgade plastluren han har i ryggsäcken. Anders satsar på att locka in älgen till sitt pass. Med tanke på jaktmarkens storlek är ingen av de andra jägarna i laget som protesterar mot att Anders provar lyckan med lock.

Blåsigt och gråmulet

Anders ska sitta på en bergsluttning några kilometer från den trafikerade E10:an som går mellan Gällivare och Kiruna. Vädret är gråmulet och en stadig nordvästlig vind böjer trädtopparna allt för mycket, så något perfekt älglockväder är det inte.

– Vi har haft bra med älgtjurar i området och just där vi ska sitta brukar man ofta få kontakt, säger Anders och ser hoppfull ut.

Väl framme på passet har han en enorm utsikt över ett område med fjällnära urskog, hyggen och myrar. Här borde Anders få ut lockljudet väldigt långt in i terrängen med sin älglockslur.

Anders har dragit av några salvor med intensiva kontaktläten och varvat med en del brunstiga koläten, utan att vi varken har sett eller hört något.

Intensivt med luren

– Jag brukar locka intensivt med luren i början tills jag förhoppningsvis fått svar eller sett någon älg. Får jag kontakt lugnar jag mig något eftersom djuret då har bra koll på var jag är. Då använder jag bara händerna istället för luren, förklarar Anders.

Den besvärliga vinden gör det svårt att höra älgtjurens svar, men det är så pass öppet att om det kommer någon älg bör Anders se den på långt håll.

På radion hör han att hunden fått upp älg och att en passare haft en synobs på en bättre tjur, några kilometrar västerut.

Då och då för Anders luren till munnen och kör en serie lockläten, men ingenting tyder på att någon älgtjur är sugen på att

Strategiskt passbyte

Anders har nu lockat över en timme utan ett lyckat resultat och beslutar sig för att ta ett nytt pass nere på låglandet istället. Efter lite radiokommunikation med jaktledaren får han grönt ljus att byta pass. Efter en promenad på cirka 20 minuter är han framme.

Vinden är betydligt snällare här och skogen tätare i detta område. Anders sätter sig på ett litet hygge ett stycke från en liten tjärn och börjar locka intensivt.

– Här filmade jag en stor skoveltjur för några år sedan när jag var ute och bara tränade lockläten, säger Anders.

Han fortsätter använda kontaktläten och kons brunstläte.

Framgångsrik med lock

Anders har använt lockmetoden i tre år och har varit väldigt framgångsrik. Förra året sköt han fem tjurar på lock. Hittills i år har det blivit två tjurar och en kviga för hans bössa.

Anders jagar älg på två riktigt fina marker mitt mellan Gällivare och Kiruna, områden där det finns bra med älg och dessutom riktigt stora tjurar. Markerna är totalt på cirka 13 000 hektar och sträcker sig långt ut i ödemarken.

– Nog är man bortskämd med fina älgmarker här uppe. Stora marker där jakttrycket aldrig blir högt och där många av älgarna hinner bli gamla och riktigt stora, kommenterar Anders.

Mitt i en lockserie blir Anders plötsligt helt tyst och pekar in mot en skogsridå, där det kommer en mindre tjur rakt mot honom. Älgen stannar upp i skogskanten och stirrar rakt på den i älgens öron inbjudande älgkon.

Tjuren kliver ut

Anders sitter helt still och tjuren står som förstenad ungefär 80 meter bort. Utan att varken föra luren eller händerna mot näsa och mun får han iväg ett halvtaskigt “Oaahh!”. Det får älgen att ta klivet upp på hygget mot honom.

Anders har nu greppat bössan och underhåller tjuren med några gnyende läten då och då. Älgtjuren är helt fokuserad på den inbjudande kon. Steg för steg kommer han närmare.

Anders vill ha bredsida på älgen innan han trycker av och givetvis helt fritt från sly och kvistar. När älgen är cirka 50 meter bort får Anders ett perfekt skottläge och släpper i väg en Lapua Mega i 6,5×55 mot älgkroppen.

Skottet sitter bra i lungpartiet, men trots det drar den döende älgen i väg i hög fart. Efter omkring 80 meter ser vi hur den stannar upp och börjar vackla runt innan den faller i backen.

”Tur att han vände upp”

– Oj, det blev spännande. Han kom inte alls där jag trodde och jag var väldigt orolig för vinden då den låg åt det hållet. Tur att han vände upp sig så fint innan han fick vind. Jag vill helst skjuta säkra skott och inte i stickhålet som kan vara lite vanskligt, kommenterar Anders.

– Ofta finns gott om tid och ett bra stöd inför skottet, eftersom jaktmetoden mycket sällan innebär snabba beslut eller snabba skott, tillägger Anders.

Trots att det är mitten av september har tjuren basthuden kvar som torkade skinnbitar på de små hornen. Normalt skrapar de bort basthuden i början av september, men det verkar vara en väldigt sen brunst i höst.

Tjuren har ingen lukt som tyder på att den redan börjat gå i brunst. Det är nog också förklaringen att tjuren inte lät eller kom fortare än den gjorde.

Får bärga älgen hem

Anders meddelar de andra jägarna vad som hänt och får själv hämta fyrhjuling och fixa transport till slakthuset, eftersom de övriga har en spännande hundjakt i sitt område.

– Det är så här när vi är få jägare ut. Men det ska nog inte vara några problem, kommenterar Anders och börjar passa älgen.

Anders Fors är en välkänd fågelhundsprofil i norr. Genom åren har han fått äran att visa upp två av sina hundar i Jaktjournalen under vinjetten Månadens hund. Det var också under ett av de reportagen han fick upp ögonen för älglock. När en stor älgtjur passerade en väg lockades den fast och Anders blev frälst av lockets effektivitet.

Fler har börjat locka

– Upplevelsen förändrade väldigt mycket gällande älgjakten för mig. Flera andra i laget har nu också börjat med att locka. Så sent som igår lyckades en tjej vid namn Sofie Filipsson få in en fin skoveltjur som hon fällde, berättar Anders.

– Några andra i laget har hållit på ett tag, men aldrig lyckas med att få in en älg, så dem är det extra roligt att reta när man själv lyckas, tillägger Anders och skrattar.

Nu ska älgen köras till slakteriet och Anders får snart möjlighet att ännu gång småretas lite med jaktkamraterna.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2021.

The post Så lurar Anders fram älgar med luren appeared first on Jaktjournalen.

– De kunde inte garantera att hunden blev med på planet efter mellanlandning. Det var tråkigt, säger Erling Buch.

Internationella hundorganisationen FCI, som Svenska Kennelklubben är ansluten till, arrangerar varje år tävlingen Europapokalen för drivande hundar.

Varje land deltar med sina inhemska raser och Eta kvalificerade sig genom att bli bästa hamiltonstövare i ett Stövar-SM.

Erling och Eta skulle resa tillsammans med före detta ordföranden i Svenska Stövarklubben, Freddy Kjellström, som är svensk representant i FCI. Kjellström skulle följa med som lagledare och domare.

”Hundens välfärd”

– Först hade vi kontakt med Lufthansa, men de hanterar inte hundar överhuvudtaget efter pandemin. Holländska bolaget KLM kunde vi åka med, men de har avvecklat mycket verksamhet under pandemin och kunde inte garantera att vi skulle få hunden med oss efter en mellanlandning i Amsterdam, berättar Freddy Kjellström.

Därför valde han och Erling Buch att ställa in deltagandet i Europapokalen.

– Man måste tänka på hundens välfärd i första hand. Det var tråkigt men vi hoppas att vi får en ny chans, säger Erling.

1998 tävlade han med en annan hamiltontik, Båsberget Pia, i Europapokalen. Tävlingen avgjordes i Österrike och Erling och hans hund slutade femma.

– Nu får vi jaga hemma istället. Jag är i Jämtland just nu och Eta ligger ute på sök en kilometer bort, säger Erling.

The post Flygstrul stoppar Erling och Etas europatävling appeared first on Jaktjournalen.

Vem ska förvalta jakt- och fiskerättigheter på statlig mark ovan odlingsgränsen?

S: Just nu pågår en parlamentarisk utredning, den så kallade Renmarkskommittén. Deras arbete är att se över hur vi bäst kan nyttja våra gemensamma beskattningsbara naturresurser så att jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen kan utövas på ett för alla intressen acceptabelt och hållbart sätt.

MP: Att säkerställa samiska rättigheter är viktigt. Vi inväntar renmarkskommitténs förslag, den är parlamentariskt sammansatt. Det är viktigt med överenskommelser som får bred acceptans. 

C: Rättsläget är sådant att Girjas sameby av Högsta domstolen tillerkändes ensamrätt på jakt på Girjas samebys marker. Det är nu upp till Renmarkskommittén att analysera domens konsekvenser och finna lösningar. Centerpartiet önskar i första hand att Renmarkskommittén kan hitta lösningar som gör att det inte blir svårare eller dyrare att jaga. Vi har dock sett en risk att regeringens utredningsdirektiv till Renmarkskommittén kan öka snarare än minska de spänningar som finns, och vill därför komplettera direktiven med formuleringen: ”att förslag ska tas fram som tar hänsyn till samers rätt men också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid, och att detta sker i en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt.”

L: Vi anser att det är viktigt att olika gruppers talan kommer fram och att man på lokal nivå finner samförståndslösningar som inkluderar alla som bor och verkar i de berörda områdena, inklusive jägarna.

M: Vår utgångspunkt är att jakt på statens mark ska vara tillgänglig för alla som bor i Sverige. Det gäller även jakten i norra Sverige. Jakträtten tillfaller markägaren, i det här fallet staten, som sedan ska kunna upplåta jakten.

KD: Girjasmålet har medfört att Girjas sameby nu kontrollerar rätten till jakt, fiske och uppehälle inom sitt stora område. Många boende i norra Sverige är oroliga för att denna rättighet också kan ges andra samebyar. Möjligheten till jakt begränsas då starkt och många är vittnesbörden om de motsättningar som uppstått till följd av Girjasdomen. Rennäringslagen bör inte stå i vägen för allas lika rättigheter i Sverige. Domens konsekvenser behöver analyseras och föreslå ändringar i lagen på de punkter som krävs för att allmänheten ska ges samma tillgång till fjällen och det fjällen ger i form av bland annat fisk och vilt.

SD: Vi drev frågan om en parlamentarisk kommitté för en ny renskötsellagstiftning. Nu är denna tillsatt och vi är en del av den. Vi kommer att verka för en balanserad avvägning mellan de olika intressena. Vi anser att det är bra att effekterna av domen mellan staten och Girjas sameby ska utredas.

. Om du inte är prenumerant och inte hittar tidningen i din butik så kan du läsa den digitalt här!

*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.

The post Valet 2022 så tycker riksdagspartierna om jakt appeared first on Jaktjournalen.

– Jag har fått besked att det var vargar som bet ihjäl Puma. Jag förstod direkt att det var vargar – hon hade hål överallt på kroppen, säger Thomas Johansson till Jaktjournalen.

Han bor i Hudiksvall och kom med på älgjakt i Sysslebäck i Värmland förra säsongen. På tisdagen släppte han sin åttaåriga jämthundstik, Kvannildalens Puma på jaktträning nordost om Sysslebäck.

Det tog fem minuter sedan hade Puma fått tag i älgar. Det drog först rakt bort innan älgarna vände och kom tillbaka.
Strax före klockan 11 var Thomas alldeles i närheten av hunden, enligt Garminpejlen.

”Då förstod jag”

– Hon rörde sig på ett område som var ungefär som en halv fotbollsplan i storlek. Då började jag känna att det var något konstigt. Jag hörde henne inte och hon sökte inte upp mig som hon brukar, berättar Thomas.

Han gick sig runt och sökte och upptäckte plötsligt att han var tillbaka på samma ställe där han kommit upp i området.

– Då förstod jag att något var riktigt galet – och sedan såg jag en tass på Puma sticka upp ur ljungen. Vargarna bar runt henne när jag gick i området. Det har länsstyrelsen också bekräftat, säger Thomas.

Länsstyrelsens besiktningsman drog på tisdagen slutsatsen att hunden sannolikt dödats av björn.

– Hunden hade inga bett under hakan eller i strupen och därför har besiktningsmannen bedömt att skadorna orsakats av björn, säger vilthandläggare Magnus Nystrand till Jaktjournalen när han på onsdagen läser innantill i datasystemet.

Bett över hela kroppen

Besiktningsmannen har noterat kraftiga bettskador över nacke, rygg och bett ned mot vänster sida, över bakdelen samt i lår och ett hål vid svansroten.

Länsstyrelsens personal skickade bilder på hunden till Jens Frank på Viltskadecenter.

– Jag har tittat på bilder på den hunden. Det är svårt att säga någonting om blödningar under skinnet, men det ser mer ut som varg än björn, säger Jens Frank till Jaktjournalen.

En sista avgörande faktor för slutsatsen att Puma dödades av varg är att en länsstyrelsetjänsteman med en specialtränad spårhund besökte platsen för attacken på onsdagen.

Hunden uppges bara markera på björnspår.

– Hon hittade inga björnspår men däremot revirmarkeringar av varg cirka 100 meter från platsen där hunden hittades död, säger David Höök, handläggare på länsstyrelsen i Värmland.

”Tragedi i familjen”

Thomas Johanssons uppgifter styrker också att Puma inte sökt upp någon björn.

– Jag jagar i Ramsjö i Hälsingland och hon har aldrig intresserat sig för björn, trots att jag vetat att det funnits björn i närheten. Om hon dödats av en björn borde den ha slagit ihjäl henne snabbt och inte bitit överallt, säger Thomas Johansson.

Han är nedstämt och tagen av det inträffade. Puma var hans mest erfarna och duktiga älghund. Hur det blir med älgjakten i området är oklart.

– Det är en tragedi i familjen och det känns som om luften gick ur medlemmarna i laget. Jag tror inte att det är någon som vågar släppa sin hund när jakten startar, säger Thomas Johansson.

The post Så slutade livet för duktiga jämthunden Puma – ihjälbiten av varg appeared first on Jaktjournalen.

– Att gå i en monokultur av gran är jävlarimej inte skoj, säger Jan Werner. Det är trevligare att gå i marken om där finns en variation.

Jan är fjärde generationen på gården Torbjörntorp, vilken omfattar 350 hektar. Han har arbetat med skog och viltvård hela sitt liv. På den egna gården har han verkat för att systematiskt skapa mer viltbete under 40 års tid. Idag är 7-8 procent av skogsmarksarealen avsatt till viltet. Därutöver sparas alltid rönn, asp, sälg och ek på de mer produktionspräglade områdena.

Läs naturen

Jan poängterar vikten av att läsa naturen. Hans filosofi är att låta den mark som verkligen är lämpad till virkesproduktion förbli produktiv, samtidigt som andra markavsnitt får producera viltfoder, natur- och rekreationsvärden.

– Det är ju trots allt bra att kunna få in lite pengar ibland, säger han och skrattar.

På markavsnitt med mindre goda förutsättningar för till exempel granskog skapas viltfoder utan kompromisser. Tillsammans med jaktlaget som jagar på markerna lägger Jan åtskilliga arbetsdagar varje år på plantering, röjning och huggning för viltet.

– Under 1980-talet hade vi både många och välväxta älgar, men så fanns det också mat till dem i skogen. I dag tenderar vi att fokusera på kvantitet framför kvalitet. Om en bonde skött sina kalvar, så att de vägde 40 kilo istället för 80 kilo hade han fått djurförbud, resonerar Jan.

– Alla kan göra något och om markägare och jakträttsinnehavare lyfter blicken finns det alltid något att göra för att förbättra förutsättningarna för klövviltet på marken, fortsätter han.

Skillnad på löv och löv

Det som sker där betestrycket är högt är att begärliga arter som rönn, asp, sälg och ek (förkortas ”RASE”) betas ned, medans mindre begärliga lövträd som glasbjörk och al växer upp. De sistnämnda kommer därmed konkurrera ut de förstnämnda efter några år. Även om en yta kan se frodig och lövdominerad ut betyder det inte per automatik att den innehåller mycket viltfoder. Stundtals utgör rönn över en femtedel av älgens diet, trots att den endast utgör en bråkdel av det tillgängliga fodret. Älgen väljer alltså att äta de trädslag den mår bäst av. Vid röjning på konventionellt planterad skogsmark är detta något att ha i åtanke.

– Jag strävar alltid efter att röja fram RASE-träd, även där jag planterat gran. Visst, när granarna växer upp kommer de kväva de flesta andra trädslag, men fram tills dess skapar ju RASE älgmat, säger Jan.

På de mer viltvårdsmässigt skötta ytorna pågår en ständig kamp med röjsågen mot framförallt al och björk för att gynna de mer smakliga trädslagen.

Hitta lämpliga platser

– Man måste fråga sig ”Var kan jag producera viltfoder?”, säger Jan.

För att minimera intressekonflikten mellan viltvård och skogsproduktion har han intensifierat åtgärderna på platser som gamla torpmiljöer, rikkärr och vägkanter. Här kan viltvårdsintresset och bevarandet av kulturmiljöer gå hand i hand när man bevarar fruktträd och ekar och röjer bort björksly.

Vägkanter lämpar sig också förträffligt för plantering av salixsticklingar. Sådana växer snabbt och skapar ett begärligt foder, så länge de tuktas till betesvänlig höjd.

En annan plats att fokusera på är brynet mellan skog och öppen mark. Där är det ofta tacksamt att släppa ner solljuset och skapa en remsa med viltbete innan granskogen tar vid.

Vidare är ljushuggning för att gynna bärris i mosskanter och dylika marker en enkel och effektiv åtgärd för att gynna såväl klövvilt, som skogsfågel. På snart sagt alla marker finns det i regel gott om ytor för foderskapande åtgärder.

Plantera för viltet

Utöver salixsticklingar planterar Jan tall enkom för älgen. Dessutom sår han ekollon, vilket snabbt ger resultat i form av spirande små plantor.

– Först sådde jag ekollonen i rader, eller fåror som jag gjort. Det kom möss, eller sorkar på snabbt och länsade varenda fåra på ekollon. Därefter har jag satt dem ett och ett, och då har jag fått ha dem ifred, säger Jan.

Under vår promenad i markerna poängterar han vikten av variation. Exempelvis kombinerar han både tallplantor, salix och ekollon på samma område. Självföryngrad rönn och asp gör menyn komplett.

Enligt ett gammalt, och förvisso en smula klyschigt, kinesiskt ordspråk är bästa tiden att plantera ett träd för tjugo år sedan, men den näst bästa tiden är just nu. För viltvårdaren håller detta alltjämt och jag vet av egen erfarenhet hur snabbt man kan se resultat av gjorda åtgärder. Ut och röj fram RASE, få ner ett knippe ekollon i backen, eller sätt några buntar salixsticklingar!

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.

Foto: Christer Hansson

The post Så här skapar du älgfoder i skogen appeared first on Jaktjournalen.

Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att Sverige ska inrätta en viltmyndighet. Hur blir det med det?

S: Olika alternativ måste noggrant övervägas och utredas. En väl utformad myndighetsstruktur är en förutsättning för en effektiv och hållbar viltförvaltning.

MP: Miljöpartiet reserverade sig mot förslaget om en ny viltmyndighet. Vi anser att jakt- och viltförvaltning är en del av naturvården och ska hanteras tillsammans.

C: Att det införs en viltmyndighet ser vi som mycket viktigt och vi är kritiska till att regeringen inte lyssnat på riksdagens tillkännagivande. Centerpartiet anser att jaktfrågorna förtjänar en egen myndighet och därför vill vi inrätta en Viltmyndighet som tar över ansvaret för relevanta delar av Naturvårdsverket. Viltmyndigheten ska ansvara för viltvård- och jaktfrågor, såsom att uppdatera riktlinjerna för skyddsjakt, skapa länsvisa kartor för sårbara områden för tamdjurshållning, se över åtgärder som behöver vidtas för att målet om tio procents toleransnivå för rennäringen ska uppfyllas, hantera licensförfarandet för vapen i stället för Polismyndigheten, samt administrera medel ur viltvårdsfonden.

L: Vi stod bakom riksdagens tillkännagivande. Liberalerna arbetar för att minska antalet myndigheter och effektivisera statsförvaltningen, men det behövs förändringar i hur viltfrågorna hanteras.

M: Regeringen har tyvärr inte agerat på detta, vilket de borde gjort. Vi vill att den nya myndigheten ska bli verklighet. Det är uppenbart att det krävs en borgerlig regering.

KD: Vi anser det anmärkningsvärt att regeringen trotsat riksdagens beslut om att inrätta en jakt- och viltvårdsmyndighet och vi har påtalat detta i ett flertal tillkännagivanden till regeringen.

SD: En fristående viltmyndighet har majoritet i riksdagen enligt ett tillkännagivande redan 2015. Men det samlar damm och ligger i utredningshögen och kommer att bli verklighet först när en ny regering ser dagens ljus.

Om du inte är prenumerant och inte hittar tidningen i din butik så kan du läsa den digitalt här!

*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.

The post Valet 2022 – så tycker politikerna om jakt appeared first on Jaktjournalen.

Det var i måndags som skyddsjägarna fällde en varg i Nykvarn, där varg uppträtt mycket närgången en längre tid och sannolikt haft sitt födosök bland husen.

Mängder av katter rapporteras försvunna.

Vargen som fälldes i Nykvarn hade också tagit sig en katt som sin sista måltid.

Komplett katt i magen

– Den hade i princip delarna av en komplett katt i magsäcken. Det betyder att den måste ha tagit katten alldeles innan den sköts, säger Henrik Uhlhorn, biträdande statsveterinär vid SVA, till Jaktjournalen.

Den 28 augusti försökt en varg ta en jakthund av terriertyp på en tomt i Nykvarn. Hundägaren, som jagat duvor före händelsen och hade hagelbössa med sig, sköt först varningsskott och sedan verkanseld mot vargen.

– Det var på ungefär 25 meters avstånd, snett framifrån, och vargen avbröt attacken mot hunden och kastade om, har länsstyrelsens handläggare Mikael Fransson tidigare berättat i Jaktjournalen.

Han sa också att den varg som fälldes i skyddsjakten hade gamla skador framtill.

Bomskott?

Några hagel fann dock Henrik Uhlhorn på SVA inte i kroppen.

– Vi fick in vargen flådd och hittade inga hagel i kroppen på den. Det är möjligt att det kan ha suttit hagel i skinnet – det vet jag inte, säger Henrik Uhlhorn.

Då är frågan om paragraf 28-skottet kan ha varit total bom, eller om det kan finnas fler vargar som jagar bland husen i Nykvarn.

Vargen var en vuxen tik i medelgott skinn. Utan skinn vägde kroppen 33 kilo. Livmodern var liten, vilket tyder på att hon aldrig fått några valpar.

Jaktjournalen har inte lyckats nå Mikael Fransson på länsstyrelsen för en kommentar.

The post Katt i magen men inga hagel i kroppen – vargen i Nykvarn obducerad appeared first on Jaktjournalen.

Jaktjournalen har berättat om händelsen som inträffade i början av årets björnjakt. En polisman, som också är ordförande i viltvårdsområdet, blockerade vägen för fyra jägare i två bilar.

En av jägarna som Jaktjournalen talat med hade hundar som aldrig togs aldrig ut ur bilen, och han hade inga vapen med sig. Därför hade han heller inte löst något gästkort.

Polismannen var civilklädd men visade sin polislegitimation och sa att jägarna var gripna. Sedan ringde han poliskollegor i Dalarna som var i tjänst och åkte till platsen.

Jägarna anklagas för att ha släppt hund vid åtel, ha använt bil i jakten och jagat utan att ha löst gästkort. Jägarna nekar och hävdar att hundarna släpptes på en plats där en björn observerats tidigare under dagen – cirka 300 meter från en åtel.

Misstanken är också att det var fyra jägare som deltog i jakten – och att det bara fanns två gästkort utskrivna.

Jägarna hölls kvar på platsen i fem timmar innan de fick åka och koppla hunden.

Jaktledaren hävdar att de två jägare som jagade också hade gästkort, som skickats in till polisen som utreder misstankarna.

Flera anmälningar

– Vi är flera stycken som lämnat in polisanmälan mot den civilklädda polisen. Det är anmälan om utnyttjande av tjänsteställning, olaga fribehetsberövande och falsk angivelse, berättar jägaren.

Häromdagen fick han brev från särskilda åklagarkammaren i Malmö. Det är den enhet inom rättsväsendet som granskar polisers agerande. I brevet berättas att chefsåklagare Jim Westerberg beslutat inleda förundersökning.

”Det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”, står det i brevet från åklagarkammaren.

– Olaga frihetsberövande och falsk angivelse är nedlagt. Det är utnyttjande av tjänsteställning man utreder, säger en av jägarna.

Chefsåklagare Jim Westerberg vill inte berätta närmare om utredningen utan hänvisar till förundersökningssekretess. Han vill tona ned dramatiken.

”Standardformulering”

– I nuläget finns ingen skälig misstanke mot någon inblandad. Det som står i brevet är en standardformulering där vi berättar att förundersökning inletts och att vi tittar på vad som hänt. Vi kommer att inhämta information och sedan gör jag en rättslig bedömning med ledning av uppgifterna som framkommer, säger Jim Westerberg till Jaktjournalen.

Redaktionen har varit i kontakt med polismannen som civilklädd agerade i fallet. Han har inte fått något meddelande om att en förundersökning startats. Han kan därför inte kommentera saken och hänvisar också till att det är andra poliser som utreder anmälningarna om olagliga metoder i björnjakten.

Jägarna har fått alla pejlar och telefoner tagna i beslag.

The post Polismans insats mot björnjägare granskas av åklagare appeared first on Jaktjournalen.

– De björnar jag fått skjuta för min tik har stått i väldigt tät skog. Det är det roligaste som finns att få gå in på ett sådant ståndskall, säger Mattias Eriksson.

Han har en åttaårig jämthundstik som heter Hömyrbergets Hera. Kompisen Pär Andersson har en sjuårig hane som heter Ristjernet’s Foppa. De jagar ihop och har även fått en kull med avkommor.

– Jag tog en av valparna, Milo, och i år fick han också vara med på en björn, berättar Mattias.

I år är det skjutet fyra björnar för Hera och fem björnar för Foppa. En björn jagade de fram tillsammans.

Sju av de tio björnarna är fällda i Gävleborg.

Snabbt fullskjutet

– Det har varit svårt att komma upp i antal skjutna björnar när det varit som tidigare år i björnjakten, då det tagit slut på en-två dagar. I fjol sköt jag två björnar första dagen, sedan skällde min tik på en björn morgonen efter. Men jag hann inte dit innan det blev fullskjutet, berättar Mattias.

Pär har haft en riktig skitsäsong och har inte kunnat delta i björnjakten.

– Jag råkade ut för en skoterolycka i våras och har inte kunnat gå riktigt. Jag har varit med på jakterna, men då har jag skjutsat dit hunden och suttit i bilen. Det har känts rejält drygt, säger Pär.

Sju av björnarna som fällts i år för de båda duktiga jämtarna har skjutits på stånd.

– Tre har bara sprungit och kommit upp framför passkyttar på väg. En björn kom i gångstånd för hanen. Då kom hunden nästan upp på vägen före björnen, så passkytten kunde först inte skjuta, eftersom björn och hund stod alldeles intill varandra. Men sedan vek Foppa av en bit och då blev det skottläge, berättar Mattias.

När det blev fullskjutet hemma i Gävleborg for man iväg till Västernorrland. Även där lyckades man bra. Tre björnar fälldes.

Varg nära ståndskallet

En obehaglig händelse inträffade för Mattias första dagen på årets björnjakt. Hera och avkomman Milo hade ståndskall på en björn som gick över rågränsen till grannlaget. Mattias fick lov av jaktledaren att gå in och avsluta.

– När jag hade 100 meter kvar till ståndet hörde jag en av deras passkyttar ropa att det var varg vid hans pass. Senare visade det sig att han satt bara 200 meter från hundarna. Då var det bara fram och på med kopplena när jag hade skjutit björnen. Det var djävligt skönt att få tag i hundarna snabbt, säger Mattias.

Deras jämtar används både till älg- och björnjakt och när den här artikeln skrivs är Mattias i Norrbotten för att jaga älg med de båda jämtarna och deras avkomma. Vad de föredrar för vilt kan Mattias inte riktigt svara på.

– Ännu så länge har de aldrig bytt från björn till älg. Bara de haft kontakt med björnarna så har de hållit i. Men går man med dem på rent frisök, så är det stor risk att det blir älgjakt. Hemma i Hälsingland har vi mycket havreåkrar som vi utgått ifrån – och i Västernorrland har vi släppt vid björnskitar som vi hittat på vägarna, och på en synobs, berättar Mattias.

Kryckor och stövarsläpp

Hera och Foppa har visat upp bra egenskaper i att verkligen resa de björnar de följer i spåren.

– Men man ska ha lite tur också. Det får inte vara för gamla spår, konstaterar Mattias.

Han vill passa på att tacka för de inbjudningar han fått från olika jaktlag i björnjakten.

– I de fall vi varit inbjudna har de jägare som bjudit in oss fått skjuta. Om man inte springer på alla stånd själv kanske man är välkommen tillbaka.

Pär har lånat ut sin jämte till Mattias och älgjakten i Norrbotten. Själv linkar han omkring på kryckor och släpper stövare hemma i Hälsingland.

The post Tio björnar fällda i år för Mattias och Pärs jämtar appeared first on Jaktjournalen.

I det följande kommer vi att bekanta oss med lite olika knivtyper som kan vara bra vid jakt. Det är själva jaktsituationens, urtagningens och flåningens behov som berörs. Slaktbodens knivar behandlar vi en annan gång.

Knivens anatomi

Kniven består i korthet av skaft och blad. Knivbladet finns i många längder och utformningar, där en del utformningar passar bättre för speciella ändamål än andra, detsamma gäller längden på knivbladet. En kniv med rakt blad är enklare att sota ett djur med en än kniv med lite bredare blad med mycket kurvatur på eggen.

Skaften kan vara i många former och material men vanligast en utpräglad spolform vilket gör kniven lätt att greppa. Spolformen gör också att man inte lika lätt glider ner med fingrarna över bladet om kniven saknar parerstång. I änden av handtaget kan det finnas en knapp.

440C är bra!

Knivbladets vassa del kallas egg, den främre delen kallas spets och baksidan kallas rygg. Bladet kan slipas på många olika sätt och får då lite olika egenskaper. Även vilket stål man valt till kniven påverkar egenskaperna där tex kolstål lättare rostar än modernt rostfritt stål. Det finns även stora skillnader mellan olika stålsorter och stålvalet kan man idag nörda ner sig i ordentligt, men det är inte syftet med denna artikel.

Dock kan det vara bra att veta att 440C är ett riktigt bra knivstål medan 440A och B lämnar mer att önska i fråga om prestanda samt att om det bara står 440 på en kniv så är bladet gjort av ett av de sämre stålen. Ser man långa namn bestående av bokstäver och siffror så rör det sig generellt sett om kinesiska stål där man kan hitta kopior på tex 440C men där döljer sig också flera stål med lägre prestanda. Olika stål håller eggen olika bra och lämpar sig för olika slipning.

Eggprofiler

Knivar kan ha olika eggprofil, det påverkar hur de håller skärpan och vilka ändamål de lämpar sig för. Sedan är olika stål lite olika väl lämpade för olika eggprofiler. En del eggprofiler är svårare att bryna upp till ny skärpa än andra. Olika eggprofiler ger olika möjligheter att välja slipvinkel.

Den klassiska moraknivsslipningen brukar kallas ”scandi”, dvs skandinavisk slipning. Den är i princip v-formad. En äkta skandislipning är slipad på båda sidor av bladet och bildar en egg, man brukar kalla det för primär egg. En skandislipad kniv är enkel att bryna och slipa på frihand.

Sekundär egg

Sekundär egg får man om man lägger en andra kortare egg på en primär egg. Jaktkits ”extrema v-egg” är ett exempel på en sekundär egg. När man använder fickbrynen med färdiga slipvinklar brukar man få en sekundär egg. Sekundära eggar är ganska lätta att underhålla med tex brynstål. Väldigt många knivar i de lägre prisklasserna levereras med sekundär egg eftersom det är en egg som lätt görs maskinellt. Knivar med damaskerade (mönstrade) blad som egentligen är skandislipade brukar ges en sekundär egg för att mönstret inte skall slipas bort. Knivar med sekundär egg kan även vara skålslipade.

Konvex egg är den starkaste egg man kan ha. Den är i princip omöjlig att göra automatiserat utan kräver att en människa slipar bladet, oftast mot en bandslip. Detta gör att man bara hittar konvexa eggar i de högre prisklasserna, aldrig under 1000 kr.

Konkav egg

Skålslipning innebär att knivbladet har en lätt konkav eggprofil. Så blir den när man slipat fram eggprofilen mot ett hjul på en bandslip eller liknande. Motordrivna slipstenar med mindre diameter kan också användas för att ge en skålformad eggprofil.
Skålslipade blad brukar ha en sekundär skärande egg.

Äldre jaktknivar och en del tyska och amerikanska jaktknivar på marknaden är flatslipade (eng: full flat grind), dvs hela knivbladets sida är slipat så bladprofilen blir konformad. För att inte eggvinkeln skall bli extremt skarp och skör har dessa knivar generellt en sekundär egg men då är det av praktiska skäl och inte som ett led i tillverkningsrationalisering.

Handtag

Det finns två grundläggande handtagskonstruktioner: sticktånge och fulltånge.

För sticktången övergår bladet i en tunnare spikformad tånge som går helt eller delvis genom skaftet. På tången träs skaftet och fästs med lim eller med en nit eller mutter i änden. Skaft kan även gjutas som på moraknivar.

Sticktånge är den traditionella skandinaviska tången, när man diskuterar knivar med amerikaner brukar de avfärda sticktånge som svagare än fulltånge. Men det hänger på hur man använder sin kniv, om man envisas med att använda kniv när man borde haft bräckjärn så har de naturligtvis rätt men så länge man använder rätt redskap för rätt uppgift är det inget problem med en sticktånge på en jaktkniv.

Fulltången innebär att tången är lika bred som skaftet och har samma form. Handtaget byggs upp genom att handtagssidor limmas, nitas eller skruvas fast mot tången. På handtagets övre och nedre del kommer metallen att vara i dagen vilket gör att kniven kan bli mycket kall att hålla i vintertid.

Materialval

Horn, trä och läder för sig eller i kombination är de gamla naturmaterialen som man brukar se i knivskaft. Idag har materialutvecklingen gett oss många fina syntetmaterial samt material som använder epoxi för att förstärka naturmaterial.

Bland syntetmaterialen finns olika plaster och gummiblandningar. Bland förstärkta material så kan ben och horn stabiliserat genom att alla hålrum i materialet fyllts med epoxi. Micarta består av olika material, tex textil, som limmats i staplar under tryck med epoxi vilket ger ett extremt tåligt material. De moderna materialen är tåligare vid diskning än de rena naturmaterialen. Det finns knivar med metallhandtag, oftast aluminium eller möjligen titan, men de är tämligen ovanliga.

Knivtyper och behov

En jägare har många knivbehov. Den kniv jägaren använder allra mest är i de flesta fall en lite mindre kniv för att skära korv med, det är trots allt så att det för genomsnittsjägaren går många korvar eller bitar torkat kött på varje fällt djur.

• Allroundkniven är 8-12 cm lång och har ett rakt blad. Den kan med gott resultat användas till det mesta. En lite längre allroundkniv kan behövas när man sotar större älgar.
• Buksprätten är en specialkniv med egg på det som vanligen är ryggsidan av andra knivar. Den kan vara rak eller svagt uppåtböjd och saknar spets för att man inte skall riskera sticka hål på tarmar och mage när man öppnar upp ett djur. Den är också bra när man öppnar skinnet inför flåning.
• Flåkniven kan vara av lite olika längd beroende på hur man helst arbetar med kniven. Genomgående har flåknivar lång kurvatur vilket underlättar knivarbete vid flåning.
• Stickknivar bör ha en längd på minst 15 cm för att nå in till vitala delar på djuret som skall avfångas. En längre allroundkniv kan funka alldeles utmärkt som stickkniv annars är dolkar, kopior på SOG desert dagger, den vanligaste stickkniven i Sverige även om en gammal bajonett gör jobbet minst lika bra.
• Huggare eller andra lite tyngre knivar med långt blad är bra om man behöver göra mindre röjinsatser på passet eller om man skall hugga lite bränsle till brasan. Vissa stora knivar, särskilt dem med en egg på den främre delen av ryggen, fungerar även bra som avfångningskniv. De stora knivarna kan givetvis användas i många jaktliga situationer men är genom sin storlek lite svårare att manövrera och finlira med men man kan tex greppa dem över ryggen så får man ett bra flåningsverktyg.

Men fällknivar då?

Letar man lite så kan man hitta de olika knivtyperna i fällknivsvariant med. Eller som i fallet swingblade, ett mellanting mellan fällkniv och fastbladskniv. Skall man ha en fällkniv till jakt är det några saker man bör tänka på.

Man bör kunna öppna en jaktfällkniv med en hand. För måste man använda båda är risken stor att den ena handen är smutsig just när det är en ren kniv man behöver. Det finns många fällknivar som är möjliga att öppna med en hand, ofta har de en knopp på bladryggen som man använder för att flippa upp bladet. De kan också vara konstruerade med ett hål i bladet som man använder på samma sätt, den amerikanska knivtillverkaren Spyderco har gjort hålet till ett signum på sina knivar.

En fällkniv som skall användas för jakt måste vara lätt att göra rent. Det får inte finnas en massa skrymslen i tex handtagssidorna där gammalt blod kan bli ohygieniska bakteriehärdar. En kniv som har öppen rygg är lättare att diska än en som är sluten.

Det italienska knivmärket Lionsteel har knivar som är frästa ur titan eller aluminium vilket ger ett handtag som är uppbyggt av ett enda stycke och därmed blir mycket lätt att göra rent.

En fällkniv för jakt bör ha låsmekanism på bladet så att det inte kan slå ihop över fingrarna. Det finns många olika låsmekanismer där en del är mer komplicerade och svårare att rengöra än andra. Linerlock, backlock och framelock är tre typer som är lämpliga. Knappar på handtagssidan är sällan lämpliga då det blir svårdiskade utrymmen innanför knappen där bakterier kan trivas.

Vilken kniv skall jag välja?

Det kan vara svårt att välja knivar för jakt. I artikeln har några faktorer att tänka på lyfts fram men den viktigaste faktorn är och förblir att knivarna man väljer att ha med sig på jakt skall kännas rätt. Man skall känna att kniven fungerar för det man tänker ha den till och man skall trivas med sin kniv. Sedan skall man se till att ha med sig flera knivar, om inte annat för att snabbt och lätt kunna byta den smutsiga kniven som råkade hamna i den sönderskjutna vommen mot en ren och fräsch.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.

Text & foto: Leif Häggström

The post Så väljer du rätt kniv appeared first on Jaktjournalen.

Hela sammanställningen om vad politikerna tycker i de olika jaktliga frågorna, hittar du i Jaktjournalen nr 9.

Ska licensjakten på lodjur tidigareläggas?

S: Regeringen har nyligen beslutat om nya jakttider för allt vilt. Vi anser samtidigt att jaktbesluten ska fattas så lokalt som möjligt, därför finns det anledning att överväga om inte en större flexibilitet av jakttiden på lo beslutas vid varje länsstyrelse.

MP: Vi anser att man inte bör genomföra licensjakt på lodjur i dagsläget. Enligt rödlistan från år 2020 klassas lodjuret som ”sårbar”. Först när en rovdjurspopulation klarar gynnsam bevarandestatus med god marginal över referensvärdet kan licensjakt vara ett sätt att balansera populationen kring en målnivå.

C: Det är Naturvårdsverket som beslutar under vilka tider på året jakten får bedrivas och det kan variera från norra till södra förvaltningsområden. Vi anser att det är viktigt att det antalet lodjur som får fällas grundar sig på inventeringar och beräkningar på vad som anses vara rimligt. Lodjuret, som är fridlyst, får endast jagas under kontrollerade former och det beslutas av länsstyrelsen.

L: Jakten på lodjur ska bedrivas när det är som mest lämpligt. Inte minst på grund av att vintrarna har blivit mildare kan tiderna behöva ses över. Men, det är inte en politisk fråga.

M: Vi är öppna för att tidigarelägga den.

KD: Kristdemokraterna ser värdet av att tidigarelägga starten för att det är en säkrare tillgång på snö då, vilket är avgörande. Självklart måste jakttiden alltid anpassas så det inte uppstår jaktetiska hinder.

SD: Det är rimligt att se över frågan om den sena starten för licensjakten på lodjur. Ingen renägare eller annan tamdjursägare ska behöva förlora slaktintäkter eller drabbas på annat sätt på grund av alltför högt rovdjurstryck.

Om du inte är prenumerant och inte hittar tidningen i din butik så kan du läsa den digitalt här!

*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.

The post Ska licensjakten på lodjur tidigareläggas? appeared first on Jaktjournalen.

Kommunalrådets krav: noll vargar inom kommungränsen

Bakgrunden till den något ovanliga begäran är oro över de vargrevir som redan finns i Jönköpings län, från kommunens lantbrukare och landsbygdsföretagare. Men också att Vetlandas kommunledning bekymrar sig för hela den svenska livsmedelsförsörjningen.

Bättre förutsättningar

Utöver ett tydligt nej till vargetablering inom Vetlandas kommungräns, vill kommunstyrelseordförande Henrik Tvarnö även att länsstyrelsen ska göra mer för att förbättra förutsättningarna för att driva lantbruk, jaga och leva på landsbygden.

– Vi ser riskerna med att vi har en livsmedelsförsörjning som är alldeles för låg i landet. Där har vi en önskan om att man behöver värdera upp den egna inhemska produktionen, och ska det lyckas så behöver vi också stötta och hjälpa de gröna näringarna och de lantbrukare vi har, säger Henrik Tvarnö till Sveriges Radio P4 Jönköping.

Vill ha gemensam lösning

Tvarnö hoppas göra sådant intryck på länsstyrelsen med sin skrivelse att staten på sikt bjuder in representanter för de svenska kommunerna och landsbygdsföretagarna för att diskutera landsbygdsfrågorna i allmänhet och vargfrågan i synnerhet. Så att man kan komma fram till en gemensam lösning.

– Den behöver inte vara lika i hela landet. Man kommer förmodligen att behöva göra avvikelser för att det ska fungera i praktiken, förklarar Henrik Tvarnö.

The post Vetlanda säger nej till varg appeared first on Jaktjournalen.