Plötsligt hördes en duns

Erik Book var fredagen 19 augusti på bockjakt i Rammen, Nävlinge, Skåne. På väg ut i skogen fick han plötsligt syn på en stor bock som gick och betade på en nytröskad åker. Erik placerade sig i ett torn på andra sidan åkern.

Att få till en säker skottvinkel var dock svårt, på grund av omgivande bebyggelse.

Erik Book klättrade ned från tornet och smög ut på åkern. Uppe på en kulle, kamouflerad av en halmsträng, lade han sig att vänta på att att bocken skulle beta sig fram mot honom.

Men bocken ville inte vara med på noterna. Erik skulle precis ge upp då han hörde en duns bakom sig. 20 meter bakom honom stod plötsligt en ännu större bock!

Säker på att bocken sett honom och snart skulle fly, skyndade sig Erik att fotografera och filma det ståtliga djuret.

Råbocken hade dock inga planer på att springa därifrån. Istället ställde han sig lugnt och betade. Tyst inväntade Erik rätt skottvinkel. När bocken vände sidan mot honom lät han skottet gå och bocken föll på plats.

Bocken hetsade en get

Nathalie Thern satt den 16 augusti två timmar i ett torn i blekingska Holmsjö – utan att höra ett ljud eller se ett enda djur. Så, klockan 06.30 kom plötsligt en råbock hetsandes på en get cirka 300 meter ifrån tornet.

– Rådjuren gjorde vad de gör bäst på brunsten och när bocken gjort sitt stack geten. Bocken gick ensam kvar och betade, ovetandes om mig. Och på ungefär 120 meter var premiären ett faktum. Fantastiskt minne och fantastiskt kött i frysen! berättar Nathalie.

Leif Fjellström lyckades inte fälla den stiliga råbocken som synts på ett hygge i Knätte utanför Ulricehamn på första försöket. Men kvällen därpå satt han bättre till. Plötsligt uppenbarar sig bocken, och istället för att ge sig ut på kalhygget framför den väljer den att följa skogskanten – rakt mot Leif.

Leif lägger ned kikaren och tar försiktigt upp Husqvarnan och skjutstödet.

– Tio meter innan han försvinner ur synhåll bakom en liten kulle, så kommer läget. Han stannar, visar bredsidan och jag lägger hårkorset på bogen. Avståndet är 100 meter till träden som står strax framför honom. Känt avstånd, geväret inskjutet, stillastående mål – skott kommer! Bocken vänder, rusar iväg och försvinner bort in i slyn. Snyggt jobbat!! En dålig träff! Paniken och skuldkänslorna kommer på stört! Får fram telefonen och ringer in eftersöksekipage. Som är på plats efter en halvtimme och då har jag hunnit kolla på skottplatsen. Ordentligt med blod på en sten sänker pulsen några slag och hoppet börjar gro att det kanske slutat lyckligt ändå. Wachteln Sonja känner doften av rådjur och drar iväg med husse i släptåg. Efter några minuter så kommer skallet som förkunnar att bocken ligger där och tre ton sten försvinner från mina axlar. Det blev en lyckad kväll till slut, berättar Leif Fjellström.

The post Nya färska bidrag till JJs bocktävling appeared first on Jaktjournalen.

Hur många vargar ska vi ha?

S: Vi står bakom riksdagsbeslutet om en intervallnivå om 170–270 vargar men att vi fortsatt också säkerställer gynnsam bevarande status. Vi ser samtidigt att inventeringen av vargstammen tydligt visar att vi har nått gynnsam bevarandestatus och behöver därför kraftigt minska.

MP:  Vi vill att vargen och andra vilda arter ska få finnas i långsiktigt livskraftiga stammar. Hur många vargar det innebär är en vetenskaplig fråga. Därför tycker vi inte att riksdagen ska sätta siffror på hur många vargarna ska vara.  Om en långsiktigt livskraftig stam skulle vara för stor för att finnas inom Sverige, så skulle vi kunna dela den med Norge och Finland. Lokalt kan stammen behöva minska i de fall skyddsjakt är motiverat. En ökning måste gå hand i hand med en god samexistens mellan varg och människor och en effektiv skyddsjakt. Vi vill införa möjligheten till särskilt ekonomiskt stöd till hållande av betesdjur i områden med stora rovdjur, för att stärka det förebyggande skyddet. Det finns också en rädsla för rovdjur där mer informationsinsatser kan fylla en viktig funktion.

C: Centerpartiet anser att vargstammen ska, som ett första etappmål, begränsas till 170 individer. Det är ett beslut som Sveriges riksdag har angett som lägsta antal och på längre sikt vill vi att stammen ska uppgå till max 150 individer. Vargstammen bör förvaltas genom att minska antalet vargar i de områden där koncentrationen är som störst. Centerpartiet har presenterat flera förslag för en bättre förvaltning av varg, till exempel förenkla och snabba på processen vid ansökning av skyddsjakt, ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram nya rekommendationer för skyddsjakt på varg, att regionala förvaltningsplaner tas fram samt att skapa länsvisa kartor över områden där tamdjurhushållningen är som mest sårbar på grund av varg.

L: Vi ska ha en livskraftig vargstam. Vad det betyder i termer av antal individer är inte en politisk fråga. Det är en fråga för vetenskapen. Bedömningen har ändrats över tid. Just nu är den att det behövs 300 individer plus en invandrad minst vart femte år.

M: Vi tycker att vargstammen i Sverige ska ner till 170 individer, i linje med det beslut som nyligen fattades i riksdagen och som vi står bakom. Vargen ska förvaltas genom licensjakt.

KD: Vi anser att den skandinaviska vargstammen ska samförvaltas med Norge på en nivå om 210 vargar där Sverige tar ansvar för 170 individer.

SD: Vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus ska vara i enlighet med propositionen ”En hållbar rovdjurspolitiks” nedre gräns, för minsta livskraftiga population, vilket är 170 vargar, innan licensjakt kan komma på tal. En levande landsbygd, med trygga människor och djur, är något som kan vara svårt att förena med närvaron av exempelvis flera vargrevir och en alltför stor björnstam i en kommun. Vargen skall vara en förvaltningsbar art och begreppet skyddsjakt måste vidgas och i högre grad användas i förebyggande syfte.

*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.

The post Valet 2022 så tycker riksdagspartierna om jakt appeared first on Jaktjournalen.

Vi hänger med älghundsprofilen Lars Dahl på jakt i tallskogarna utanför Lycksele.

I Småland träffar vi gråhundsuppfödarna på Böjeryds kennel, och berättar om Örnhalls Genzo som fick ett nytt hem efter att ha förlorat sin husse i förtid. Det blev en riktig utmaning att vinna hundens förtroende och matcha honom till jaktchampion.

Älgjakt bjuder också en guide över alla älghundsraserna.
Vapenexpert Thomas Eriksson tipsar om 11 studsare med syntetkolv till överkomligt pris.

Legendariska jägaren Knut Edén har inlett ännu en jakt – men den här gången är älgen död sedan drygt 80 år tillbaka. Edén söker trofén efter Sveriges tyngsta älg och det verkar vara ett mysterium.

I Orsa har vi träffat Kalle Moraues, en älgjägare i själ och hjärta.

Som vanligt bjuder vi också på tips från veterinären, härliga viltrecept och massa utrustningsprylar.

En sak till; vill du lära dig att locka älg? Vi guidar dig rätt.

Beställ prenumeration av Jaktjournalen + tidningen älgjakt här!

Redan prenumerant? Har kan du beställa Älgjakt

Tidningen ges ut som ett samarbete mellan Jaktjournalen & Jaktmarker och Fiskevatten.
Tidningen går ut till prenumeranter som beställt Älgjakt. Beställ ditt ex idag, eller köp i butik.

The post Tidningen Älgjakt ute nu appeared first on Jaktjournalen.

92-årige Knut Edén i Tobo i Tierps kommun i Uppsala län var liten pojk när den så kallade Botarboälgen fälldes.

Den vägde groteska 457 kilo utan inälvor, hals och huvud.

Knut hörde skotten och när han nu på sin ålders höst ska skriva en bok om sitt händelserika liv vill han ha tag trofén.

Jaktjournalens Mikael Moilanen besökte Knut Edén och filmade Knuts berättelse om Botarboälgen.

Vet du något om trofén, kontakta Jaktjournalen!

I tidningen Älgjakt finns ett långt reportage om Knut Edéns jakt på trofén.

Här kan du beställa tidningen Älgjakt

Här kan du beställa prenumeration av Jaktjournalen + tidningen Älgjakt

The post Borttappad eller stulen – Knut Edén på jakt efter trofén från rekordälgen appeared first on Jaktjournalen.

I Värmland har en hona fällts och därmed är jakten avlyst, trots att tilldelningen var tre björnar.

I flera andra län är jakten avlyst i vissa delområden. Kontrollera kvarvarande tilldelning via länsstyrelsernas telefonsvarare!

Så här fördelar sig avskjutningen i björnjakten hittills:

Jaktjournalens avstämning gjordes vid 15-tiden på torsdagen.

The post Så har björnjakten gått hittills i år appeared first on Jaktjournalen.

Jag har rätt bra koll på hur björnhundsanvändningen skiftat de senaste 20 åren. Det sägs att allt kommer tillbaka. Långt tillbaka var det vanligt med stövare som rovdjurshundar och björnhundar men det är som sagt många år sedan.

Bara för 20 år sedan jagades det knappt räv med finskstövaren. Då var det hare som gällde. Folk hämtade hundar från Finland för att Sverige vid den tiden var helt dränerat på rävhundar. Grannlandet hade i generationer avlat fram finskstövare för räv.

Björnjakt med hundarna förekom inte i någon större utsträckning. Någon försökte lite men det var ju inte så det skulle gå till. I mångt och mycket var det nog så att man betraktade traditionella stövare lite som humlan, fast omvänt. Humlan kan flyga men ingen tror den kan det. En jaktgalen finskstövare kan absolut lära sig att ”flyga” bara någon tillåter det!

Dugliga hundar

Det finns flera finska stövare som fungerar brukligt på björn i dag i Sverige, sedan finns det och har funnits några riktigt bra. Men det är kanske där den stora utmaningen ligger, att faktiskt få en hund till att verkligen vilja spåra upp björn på kalla slag och sedan jaga den med samma passion som när stövaren ser haren springandes framför sig på vägen.

Både Stefan Lindström och Andreas Dynesius har ägt och äger bra björnhundar. Andreas hane Clint är nio år. Han sjunger dessvärre på sista versen och är reservhund i gänget eftersom han lider av artros. Förr var han riktigt bra på björn.

Stefan har ett par skapliga hundar, där Lynx sticker ut allra mest.

Färska spår

Jaktområdet runt Kårböle där de jagar har en otroligt tät björnstam. Det är inte ovanligt med stänkbjörnar och synobsar i bygden. Ett par av Stefans finskstövare ska släppas i ett område där man på morgonen sett björnspår i en grusväg. Avtrycken syntes bra i hjulspåren, så det är färskt.

– Det är faktiskt sanslöst vad mycket uppslag vi brukar ha under björnjakten här. Alla som är med och jagar tycker det är kul så allihop hjälps åt att mjölka kontaktnätet på områden som kan hålla björn och då går det ju lättare, säger Stefan.

– Björnjakten är inte särskilt svår eller vidare värst dramatisk.

Stefan menar likt andra björnjägare att det är hundarna som är trixet att få till, resten är inte så svårt.

Tar det med ro

Jag kan intyga att de tre nämnda personerna inte är speciellt upphetsade av att det förmodligen befinner sig en björn en knapp kilometer bort. Det är skönt när man kommer till ett jaktlag som ser björnjakten som vilken jakt som helst. Man ska ha kul och är det bara det, så kommer ofta resultat också.

Hundarna har varit lösa en tid och tagit ett spår av vägen in i ett ungskogsområde. Andreas kupar handen runt örat och får samma blick som när tjuren Ferdinand sätter sig på humlan.

– Oj! Nu är det upptag, säger han förvånat med låg och glad röst.

– Hur gör vi? Ställer vi ut oss längs vägen eller?

Full jakt

De tre som ansvarar för hundarna sprider ut sig som det övriga jaktlaget redan innan hundsläppet gjort. Drevet går fram fint. På skallen att döma så är de två hundarna Lynx och Uno i kapp björnen mellan varven.

Drevet vinklar mot passlinan och kommer rätt i famnen på Sara. Hon skjuter ett skott mot björnen som inte blir kvar på platsen utan fortsätter.

Länsstyrelsen kontaktas direkt, och även om inget just nu tyder på träff så görs alltid bedömning av länsstyrelsen att björnen ska anses träffad tills motsatsen är bevisad.

Blixtsnabbt fixar jaktledaren kontakt med grannlaget som också är ute och jagar björn för dagen. De sitter redan ute och passar i samma område som jakten är på väg emot. Kort efter samtalet har de bägge jaktlagen slagits ihop, en säkerhetsåtgärd om det skulle visa sig att björnen är träffad.

Rutinerade gubbar

Jag står med Andreas som berättar att de är cirka 15 man som jagar tillsammans i sitt lag. Hur många grannlaget är vet han inte.

– Jag har vart med gubbarna här i några år. De flesta, men inte alla har jagat björn förr, så de vet vad som måste göras nu om vi har en påskjuten björn. Jag är inte orolig. Hundarna, främst Lynx ger sig inte i första taget, han är bra på att hålla i och viker sig inte så lätt.

Lång säsong

Medans vi spänt följer utvecklingen på björndrevet och väntar på vad som ska hända ställer jag frågan till Andreas om han ser någon fördel/nackdel att ha finskstövare även till björn?

– Fördelen är väl att du får en hund som blir otroligt bra tränad och därmed hårt jagad med mycket jaktlig rutin. Om du maxar jaktåret och startar med grävlingsjakt första augusti, björnjakt i slutet på samma månad, sedan rävjakten fram till slutet av februari, därefter lodjursjakten som avslutar hundsäsongen åtta månader senare, då får man oftare en bra hund.

– Fördelen med lång säsong kan dock bli en svaghet vid björnjakten. Att inte ha en specialist som bara tar efter björn kan bli ett bekymmer då och då. Det finns ju trots allt mer räv än björn på skogen. Det gäller att få stövaren att älska björn mer än räv när jakten är väl är startad, konstaterar Andreas.

Nära avslut

Jakten går vidare och Stefan är på väg att knäcka koden för hur björnen buktar inne i en tät ungskog. Flera gånger är det riktigt nära men tyvärr så är vegetationen till Stefans nackdel. Björnen buktar runt inte långt från rågången.

– Skit, jag har hört björnen men inte sett den. Det har varit så otroligt nära, men slyväggen är hemsk. Det är inte så enkelt för hundarna att jaga i det där heller. Här hade en spets vart bättre som har förmågan att följa björnen snabbare i tätan.

Men det är ju så, björnen väljer oftast vistelse som ger skydd, tätt är bäst. Björnen tröttnar till slut på att dela plantering med de två finska stövarna och deras husse.

Den ger sig av med skaplig fart mot passlinjen någon kilometer bort, så jag får tid att snacka lite stövare och björn även med Stefan.

Allround

Han försöker jaga det mesta i rovdjursväg med sina hundar.

– Alltid blir det nåt helt enkelt. Vad beträffar björn så är min åsikt att man måste träna en hel del för att få det att funka. När väl polletten trillat ner hos hunden så de inte växlar från björn till annat djur så funkar det lika bra som med vilken hund som helst. Det kan i och för sig vara som jag sa, att riktigt täta skogspartier är ett litet minus mot en spets.

– Annars är förmågan och viljan att spåra och förfölja bättre än hos en ordinär spets. Sen finns det undantag men det kan man inte förvänta sig varje gång man köper en spets, ler Stefan.

Faktum är att Stefan och Sara jagar med en karelare så det finns ingen allergi mot spetsarna, men finskstövare har funnit med redan sedan barnsben.

Jaga mycket

– Som med all jakt så är det mängdträning som gäller. Hunden blir inte en stjärna av enstaka släpp. Här har man en fördel mot till exempel specialiserade hundraser som får agera björnhund i cirka två veckor. Sedan får deras ägare skrika tyst åt dem i hundgården resten av året och börja med cykelturer igen från oktober till augusti i princip, säger Stefan.

– En vanlig stövare kan jag jaga med väldigt mycket under ett år vid olika jakter. Sedan är det upp till mig att vänja mina stövare med björnen som jaktobjekt, det är ju bara ett fåtal djur som sätter åt hunden som björnen kan. Tål hundarna detta så är saken löst.

Mot passarna

Hundarna tar sig över ett rinnande vattendrag, upp på en väg och vidare genom en större gallringsskog, precis rakt emot grannlagets passlinje.

Göran Christiansson reser sig från sin post när han tycker sig höra hundarna komma i hans riktning. Än är det för tidigt att börja hoppas, även om pulsen stigit rejält sedan hundarna började tona in.

Göran hör hundarna bättre för varje minut som går och nu börjar förberedelserna. Kolla geväret, rätt förstoring, imfritt med mera.

Några grenar knäcks plötsligt. Hundarna är en bra bit bort, men det är björnen som rusar ut på vägen som gjorde ljuden alldeles nyss innanför passet.

– Jag sköt och björnen la sig på andra sidan vägen mot diket. Det var rejält spännande och oväntat att björnen kom så långt före hundarna men den blev nog väldigt störd efter Stefans stöt tidigare. Otroligt kul att äntligen få skjuta en björn, nu är jag riktigt nöjd, berättar den glade skytten när Jaktjournalen ansluter till skottplatsen lite senare.

Dokumentationen

Alla samlas vid björnen för lite gratulationer och sedvanlig fotosession. Inga djur blir så fotograferade som de stora rovdjuren när de fälls på jakter.

Det har nog varit samma i alla tider. Det är nåt speciellt med rovdjurens status, även om det inte gick att fota förr så pratades det om jakterna långt efter och med tiden växte bytet i storlek. I dag går inte det på grund av alla bildbevis.

Nu för tiden har vi bara nöjet att salta jakthistorien med ord om nu inte någon filmat händelsen och låst den skarvningen också.

Nya planer

Jaktlagen som jagat ihop under morgonen splittras upp och Stefan med vänner åker till svärgubbens jaktstuga och fortsätter ljuga. Stefan, Sara och Andreas samt deras kompis Jan Eriksson vill ut och låta fler hundar springa lite även om morgonen blivit förmiddag.

Jan släpper sin finskstövare Cooper vid en vändplan och Sara går in med Karelska björnhunden Karhu i en annan del av skogen, en knapp kilometer ifrån Jan.

De båda hundarna går efterhand ihop och ett upptag kommer. Det tar ett tag innan Stefan förstår att de skäller björn. Plötsligt blir det ståndskall och Stefan börjar smyga på.

Björnen står inne i värsta tänkbara riset, precis som de brukar. Hundarna har det kämpigt och intensiteten i skällandet har avtagit drastiskt. Ett ljud från björnen hörs, hundarna kastar sig åt sidan och efter det hörs ett prassel bortöver. Men hundarna förblir kvar.

– Men du, det var det värsta. Den björnen satte respekt i hundarna. Det är ju rent omöjligt att få iväg dem efter spåret nu också. Synd det gick loss när jag var så nära, säger Stefan.

Dagen avslutas

Efter några försök så tar hundarna motvilligt spåret, men med tanke på värmen mitt på dagen i kombination med att hundarna inte riktigt orkar trycka på efter ståndsituationen så kopplas de upp och jaktdagen avslutas.

Bättre att låta hundar som inte riktigt är helt färdiga få växa in sakta och försiktigt i björnjakten.

Reportaget publicerads ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.

The post Björnjakt med stövarfantaster appeared first on Jaktjournalen.

Det var någon kilometer norr om Nickararvet i Fors i Avesta kommun i Dalarna som tragedin inträffade strax efter klockan åtta på torsdagsmorgonen.

Joakim släppte den äldre av sina hundar, nioåriga Tjärbäckens Ralla. Hon fick tag i älg och skällde ståndskall ett par timmar.

Sedan började det bli varmt och Joakim bestämde sig för att gå och koppla hunden.

– Jag hann inte mer än 20-30 meter in på traktorvägen när jag hörde ett fruktansvärt illvrål och som ett hundslagsmål, berättar Joakim.

”Alldeles blodig”

Han befann sig omkring 200 meter från hunden och sprang så mycket han förmådde till platsen.

– Jag förstod att någonting inte stod rätt till, men vad det var kunde jag överhuvudtaget inte fantisera om, säger Joakim.

När han var bara 20 meter från hunden rasslade det till i tät ungskog med blandad björk och tall och Joakim hann uppfatta ett grått vargliknande hunddjur som rörde sig snabbt i terrängen.

– Jag visslade på hunden och då kom hon i lite sakta mak och var alldeles blodig på ena sidan. Ändå kopplade det inte direkt för mig, jag förstod inte vad som hänt, berättar Joakim.

Från platsen hade han bara någon mil till närmaste veterinär, i Folkärna. De sövde ned hunden och kunde snabbt konstatera att den vita älghunds-tiken var helt söndertuggad i bakdelen av kroppen.

Vargbetten hade även orsakat svåra skador på mage och inre organ.

Gick på någon minut

– Veterinären insåg ganska snabbt att hon var i dåligt skick, att det inte gick att operera. Anus var helt borta. Och länsstyrelsens besiktningsman konstaterade sedan att betten tagit över buken, det ”blaskade” inne i magen på henne, säger Joakim.

Bert Eriksson på länsstyrelsen i Dalarna har besiktat hunden och slår fast att den blivit attackerad av varg.

– Det gick inte att reparera skadorna. Hon fick somna in, konstaterar Joakim.

Alltihop gick mycket snabbt. Från det att Joakim hörde sin jakthund skrika och tumultet i ungskogen gick det bara någon minut innan hunden var framme hos honom.

Hans tik vägde omkring 20 kilo och hade en mankhöjd på cirka 55 centimeter. Hon hade rejält med temperament och Joakim tror att hon kämpade för sitt liv ända in i det sista.

En av Rallas hörntänder hade lossnat i slagsmålet, så det kan hända att vargen också har bettskador.

– Det vet jag inte, det blir bara spekulationer.

”Som ens barn”

Joakim är tagen av det som hänt. Han har jagat på marken sedan barnsben och känner till varenda del av marken.

Nu ser framtiden med jakten på hemmamarken oviss ut.

– Jag har en jämthundshane och en finsk stövare. Jag vet inte hur framtiden blir – det är som att fråga vilket väder det ska bli. Jag har inte hunnit smälta det här – hundarna måste ju få jaga, men om det blir här hemma, det kan jag inte svara på, säger Joakim.

Han har jakten med löshundar som livsstil och jagar, tränar och förbereder sig för jakten året om.

– Hundarna är mina bästa jaktkamrater men också kära familjemedlemmar. Det blir som ens barn. Jag vet inte hur det här blir och har inte hunnit tänka igenom det. Jag har henne inlindad i en filt och försöker fixa med begravningen, säger Joakim.

Enligt Bert Eriksson på länsstyrelsen finns inget känt vargrevir i området där Ralla attackerades.

The post Joakims älghund dödad av varg under jaktträning appeared first on Jaktjournalen.

Polisen besökte mannen i ett annat ärende och fann då att några jaktvapen som förvarades i ett vapenställ på väggen i sovrummet. Andra vapen hade västerbottningen inlåsta i ett vapenskåp.

De polismän som var på plats såg att mannen sträckte sig in bakom vapenskåpet när han skulle upp skåpet. Polisen tror att nyckeln var gömd bakom skåpet. Själv hävdar mannen att det var lysknappen han sträckte sig efter.

Polismännen fann att två av mannens vapen hade skarp ammunition i magasinen.

Vapenvård och rävåtel

Västerbottningen har uppgett att en del vapen hängde i ställningen på väggen eftersom han var i färd med vapenvård.

Dessutom hade en rävåtel utanför stugan och där rörde sig en skabbräv då och då.

Mannen framhåller att det poliserna kallar ”skarpladdade” vapen var löstagbara magasin som förvarades med bössorna i vapenskåpet.

I sin överklagan till förvaltningsrätten uppger mannen att han är beredd att göra sig av med alla vapen, utom älgstudsaren.

Han föreslår också att hans vapen kan förvaras exempelvis hos en anhörig – för att utesluta att hans sambo kan tillgripa bössorna.

Förvaltningsrätten finner det inte styrkt att nyckeln till vapenskåpet förvarades bakom skåpet. Rätten finner dock att vapnen i vapenställningen förvarats på ett felaktigt sätt.

Rättens dom

Rätten skriver:

”Vad han anfört om att han hade vapnen i vapenställningen för att han lagt ut en fälla för en skabbräv talar enligt förvaltningsrättens mening emot vad han anfört om att han enbart förvarat vapnen i vapenställningen tillfälligt för bedrivande av vapenvård. I yttrande till Polismyndigheten i samband med omhändertagandet av vapnen har han vidare beskrivit att han endast förvarat vapnen i vapenställningen på väggen när de varit hemma i stugan och att de annars förvaras i vapenskåpet.”

De olika berättelserna minskar trovärdigheten i mannens uppgifter, menar förvaltningsrätten.

Polismyndigheten har haft fog för att återkalla västerbottningens vapenlicenser, skriver förvaltningsrätten i domen. 

The post Förvarade vapen på väggen – förlorar licenserna appeared first on Jaktjournalen.

Han bor i Tegsnäset i Vindelns kommun i Västerbotten och har cirka 8.000 hektar mark att röra sig på.

– Jag stötte ihop med björnjägare från Jönköping, jätteduktig hundförare och jättebra jämthundstik. Vi sköt björn för henne i fjol, så jag bjöd upp dem i år igen, berättar Jörgen.

På torsdagsmorgonen hade Jörgen och jaktkompisarna inga färska uppslag på jaktbara björnar. Men man visste att två björnar varit synliga i en grannby – bara några hundra meter utanför jaktmarken.

– Eftersom tiken är så pass duktig gjorde vi en ren chansning och släppte på frisök. Hittar hon björnspår så följer hon dem, säger Jörgen.

Spårade metodiskt

Han och jaktkompisarna såg på pejlarna att jämthundstiken arbetade metodiskt med ett spår.

– Men innan hon hann upp björnen fick vi samtal från grannlaget söder om oss, att deras hund var på väg med en björn rakt emot oss. Det gick inte lång stund innan vår tik krockade med björnen och grannhunden och gjorde en u-sväng och hakade på, berättar Jörgen.

Han stod på en väg och hade en känd viltväxel i en kurva något hundratal meter ifrån sig.

– Jag smög lite försiktigt mot kurvan, men då såg jag att det var på väg att gå över ett par hundra meter åt andra hållet. Plötsligt hörde jag någonting prassla till alldeles intill vägen – det lät som björklöv som föll ned. Men jag såg inga fallande löv och fick känslan av att det gick ett djur bredvid vägen, berättar Jörgen.

Två språng

Han gjorde osäkrade och gjorde sig beredd för skott. Björnen anade sannolikt hans närvaro och började springa inne i terrängen.

Rätt vad det var kom den i två språng över grusvägen.

Jörgen sköt och björnen tumlade ned i diket.

Det var grannlagets stövarliknande blandning som kom först till skottplatsen. Strax efter kom jämthundstiken.

– Vi misstänker att vår hund hade tagit kalla nattslag efter samma björn som grannlaget sedan fick upp. Den kom precis i bakspåren där vår jämttik spårat. Grannlagets hundförare kom och gratulerade, säger Jörgen.

Den fina björnen var en hane på 95 kilo. Jörgen satsar nu 20.000 kronor på att få den uppstoppad.

The post Grannlagets hund kom med björn till Jörgen appeared first on Jaktjournalen.

– Det är för att vi ska kunna samla renar ifred. Efter den 15:e september samlar vi inga renar och då får jägarna jaga i fred. Då stör vi inte varandra och kommer kanske ifrån konflikter, säger Ingemar Blind, samebyns ordförande, till Norrländska Socialdemokraten och citeras av SVT Norrbotten.

Premiären för ripjakten infaller den 25 augusti. Men Girjas sameby har avlyst jakten på västra sidan om järnvägen mellan Kiruna och Gällivare och åtta av tio jaktområden hålls stängda fram till 15 september.

Daniel Widman, ordförande i Jägareförbundet i Norrbotten, är kritisk. Han har uppfattat att företrädare för Girjas sameby lovade att lokala jägare inte skulle påverkas av Girjasdomen – den dom i Högsta domstolen som slog fast att det är samebyn och inte staten som ska förvalta jakten.

– Men vi kan konstatera att jakten blir påverkad. Både vilka som får jaga och när man får jaga, Daniel Widman.

The post Girjas sameby har stängt sina renmarker för småviltsjakt appeared first on Jaktjournalen.

Till det lilla samhället Flygsfors i Småland kommer björnskinn från jakt i norra Sverige. Frank och Simone Kahnt vid Flygsfors pälsgarveri får varje år ett tiotal björnskinn för beredning.

Det är viktigt för den som vill lämna in ett björnskinn för beredning att ta hand om det på rätt sätt. Skinnen är saltade och ibland frysta.

– Direkt efter att björnen är flådd lägger man salt på köttsidan. Det fördelas jämnt över hela skinnet och man ska gnida in även kanterna. Vänd gärna ut örat, för att komma åt att salta. Det är viktigt att saltet fördelas överallt, annars kan det bli fläckar som surnar. Pälsen lossnar på områden som är dåligt saltade. Saltet är en konserveringsmetod. Det är viktigt att det är stensalt eller havssalt, säger Frank Kahnt.

Slopa vägsalt

Skinnet ska ligga minst en vecka i saltet innan det kan skickas iväg för beredning. Titta till skinnet och salta igen om det behövs.

– Använd inte vägsalt. Det gör en del och det förstör skinnet, säger Simone Kahnt.

Det går även att torka eller frysa skinnet, för förvaring längre tid innan beredningen.

– Det går att ha skinnet i upp till två, tre år i frysen, säger Frank Kahnt.

Första steget när skinnet kommer till garveriet är blötläggning. Skinnet tvättas i ett bad med tvättmedel.

– Det är ungefär som diskmedel, kan man säga, berättar han medan han tar på sig förkläde och handskar för att visa hur tvättningen går till.

Skinnet blöts i vattenbadet och det skummar rikligt av tvättmedlet. Frank Kahnt rör om med en stav.

Ett handarbete

Om arbetet med mindre skinn i fler steg kan bearbetas i maskiner, kräver det stora och ömtåliga djurskinnet mycket arbete för hand.

– Bereda ett björnskinn tar flera veckor från att man har börjat till skinnet är färdigt.

Maskinen är som en stor tvättmaskin. Skinnet ska tvättas flera gånger innan fettet försvinner. Hur många gånger beror på hur pass fet björnen var.

– Processen får inte ta längre än 24 timmar. Då börjar skinnet ruttna.

Tvålen sköljs ur skinnet i flera vattenbad. Skinnet hängs upp för att rinna av. Sedan blir det inlagt i ett bad med myrsyra, som gör att hela verkningsprocessen avstannar och skapar en ny konservering.

– Det måste ligga i 24 timmar minst, men en vecka är bra. Myrsyran dödar bakterierna och fördelar resterande fettet bättre. Det sker en kemisk process och man kan säga att man mörar upp skinnet och förbereder det för garvämnen.

Skrapning viktigt

Frank Kahnt tar upp det blöta skinnet och lägger på en rundad bänk, en så kallad skavbom. Det är dags att ta bort alla kött- och fettrester på huden.

– Oftast finns det mycket fett på som vi måste skrapa bort, ibland finns det lite kött på. Vissa är väldigt duktiga och djuret har flåtts så noggrant, att det är nästan rent.

Han skaver bort rester av fettet och det gäller att ha en teknik för att undvika att skada skinnet.

– Det är svårt om man inte har rätt verktyg. Vi har speciella skrapknivar, som vi använder. Det gäller att skrapa lagom mycket, för att inte hår ska lossna. Man måste ha känslan för det, säger Frank Kahnt medan han drar kniven längs med skinnet.

Full koncentration

Efter badet med myrsyra hängs skinnen över en vagn, för att vätskan ska rinna av och skinnet torka. Sista fettet från huden ska bort. Den här gången med maskinell hjälp av en skärmaskin.

– Med ett björnskinn kan jag få stå vid maskinen en halv dag.

Arbetet vid den vassa skärmaskinen kräver full koncentration, med risk för att skära sig annars.

Frank Kahnt berättar om maskinen Kreismesser av tyska märket Selbeck.

– Eftersom skinnet är behandlat med myrsyra och salt, blir det rost direkt på klingan, man måste smörja det varje gång man stänger av maskinen, för det är ingen rostfri klinga. En rostfri klinga är inte tillräckligt vass, det måste vara kolstål, som har
väldigt bra skäregenskaper och som håller sig vasst länge.

Kniven slipar han på egen hand med jämna mellanrum. Ett moment som i sig tar en halvtimme.

– Det finns företag som tar emot knivar. De har en automat, de stoppar in kniven och då går det väldigt fort, men jag har en gammal slipmaskin, som man hade för 50-60 år sedan. Det funkar också men det tar sin tid. Klingan är lite vinklad också, först slipar man den rakt och sedan lägger man den runt ett hjul som man håller mot klingan. Det är också en invecklad process.

Från skinn till läder

Nästa steg är garvning, som omvandlar skinnet till läder. Det gör även att skinnet blir mjukt och hållbart. Skinnet läggs i ett bad med garvämnen.

– I det badet är det någon emulgator och garvämnen, typ alun. Sedan måste du ha återfettningsmedel i, för att få skinnet mjukt igen. Man börjar alltid med emulgatorn. Sedan återfettningsmedel, sedan har man garvämnen. Varje garveri har sina egna recept som man har utvecklat efter många, många år, berättar Frank Kahnt och Simone fyller i.

– Recepten är hemliga, säger hon.

De avslutar processen med att tillsätta bikarbonat till badet, för att höja PH-värdet i skinnet.

– För att avsluta garvningsprocessen och låsa fast garvämnen i huden. Det är också för att ta bort myrsyra eller om man använder produkter med svavelsyra som alun, till exempel. Då måste man neutralisera svavelsyran, annars fräts skinnet sönder efter några år.

Ännu en gång hängs skinnet upp på en ställning för att vätskan ska rinna av och skinnet ska torka.

Gör skinnet mjukt igen

Nästa steg är återfettning och Simone Kahnt kommer in i processen. Makarna hjälps åt att fördela återfettningsmedel på det torra skinnet.

– Sedan smörjer man in skinnet på baksidan med återfettningsmedel. Det är som flytande skokräm, berättar Frank Kahnt.

Därefter körs skinnet i flera timmar i en roterande tunna med bokspån, som suger upp fettet och gör skinnet mjukare.

– Bokspån tar bort alla lösa hår och fettet som finns som finns på pälsen och gör det glansigt och rent.

Björnskinnet spänns upp för en första torkning genom att spikas upp på en ställning. Skinnet ska torka två gånger. Efter första gången är det hårt och buckligt, men efter en runda till med återfettning ska skinnet sträckas och torkas en sista gång. Sedan återstår bara att snygga till fällen. Borsta bort resterande bokspån, putsa kanterna och kamma pälsen.

– Ibland är den tovig efter kåda på träd eller kardborrar som fastnat. Men här är det nästan inget att reda ut, säger Frank Kahnt och ser nöjd ut med björnfällen som är färdig för att skickas tillbaka till kunden.

3000 skinn om året

Makarna Kahnt driver garveriet i Småland sedan 1989. De utbildade sig i Tyskland och flyttade till Sverige där de hade släktingar. Till en början var det främst lammskinn som kom till dem. I dag är det hälften lamm, hälften vilt. Skinnen kommer antingen från slakterier eller jakt. Även konservatorer lämnar in skinn för beredning.

Frank Kahnt kommer från en släkt som i flera generationer varit garvare.

– När andra var på förskolan, eller dagis som det heter, var jag på garveriet. Maskinerna har ändrats lite men så som jag gör nu, det är riktigt gammaldags, så jag kan det gamla hantverket. När jag var yngre var det inte lika tungt, då var det lite som att jobba på ett gym. Nu känner jag av lederna, säger han om arbetet.

Det mest ovanliga skinnet som de berett var från en kamel från en kamelbonde i Sverige. Det händer också de får skinn från jägare som varit på jaktresor i Afrika.

Simone Kahnt tycker att största glädjen med arbetet är att se det färdiga resultatet.

– Fårskinnen är smutsiga, äckliga, tunga och blöta och sedan blir fina, säger hon.

Varje år bereder de 3000 skinn från får, vildsvin, lodjur, bäver, sälar, rävar, hjortar, björnar, och ko, men också hund, katt och häst.

– Det kan vara älsklings-hästen som de fick ta bort, eller en hund eller katt som de haft som husdjur, berättar Simone Kahnt.

Garvare är ett av världens äldsta yrke. Det har anor tillbaks till den tid när naturfolk själva gjorde egna kläder och skor. Medan import med billigare lädervaror har konkurrerat ut större läderfabriker, finns mindre hantverksmässiga garverier kvar.

– Sådana som vi kommer att finnas kvar så länge som det finns jakt och hemslakt, säger Frank Kahnt.

Text: Anna Smedberg
Foto: Kristina Wirén

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.

The post Behålla björnskinnet som minne? Tänk på det här! appeared first on Jaktjournalen.

Det var i Ångermanland, nordväst om Örnsköldsvik som Jens Larsson och Rasmus Boström började spåra kilometer efter kilometer på grusvägarna. När Rasmus plotte Bull gått på spår i några hundra meter, tog det inte lång tid innan det blev ståndskall i en tätning.

– Det var cirka 500 meter bort och vi började gå och stötte det i omgångar. Vi såg hunden flera gånger, men aldrig björnen, säger Jens Larsson.

Ståndskallet stod i en brant och Jens smög sig upp på en liten höjd.

– Då ser jag björnen och känslan är att hon ser mig samtidigt. Hon springer mot mig och jag skjuter ett skott på cirka sju-åtta meter, och björnen gör en kullerbytta åt sidan, berättar Jens.

Gångstånd

Bull är snabbt på björnen och det hindrar Jens från att ta ytterligare ett skott. Det blir ett gångstånd i sakta mak och de hittar ”ganska mycket blod ” och förstår att det blivit träff.

– Jag trodde det var klart efter första skottet och sen slår det mig; ”fan nu har vi skadat vilt i skogen.”

300 meter bort har björnen lagt sig i en bäck. När Jens och Rasmus har tio meter fram till björnen reser hon sig.

– Jag skjuter ett skott, men hon fortsätter mot oss. Rasmus skjuter ett skott och jag ett till. Hon lägger sig två meter framför fötterna på mig!

Björnen var en hona på 158 kilo. Efter att länsstyrelsen besiktat björnen har det frusits in. Jens ska ta hand om trofén i någon form.

– Det kändes bra att vi var två och kanske extra bra att det var just Rasmus som var med. Utan Rasmus och hans hundar hade det inte varit någon idé. Jag är tacksam att jag fick möjligheten att jaga björn med honom, mig veterligen är han ju Sveriges mest kunniga och rutinerade björnjägare, säger Jens Larsson.

Jens Larsson är en del av kvintetten Toppenjakt, som både gör poddradio och film om sina jakter och allt som hör jakten till.

– Allt är med på film, det kan nog bli riktigt bra!

The post Första björnen för Jens ”Lilleove” Larsson appeared first on Jaktjournalen.

I pappersupplagan av Avesta Tidning berättar Ulf Berg att han lider med Joakim Nilsson och hans familj.

– Som hundägare så förstår jag ju känslan, en frisk hund i skogen som blir uppäten. Nu måste tre-fyra hundar till bli mat till innan man får skyddsjakt. Det är bland det mest korkade som länsstyrelsen beslutat om. Det ska bli skyddsjakt tidigare, och det ska inte vara fler hundar som skadas, säger han, säger Ulf Berg till Avesta Tidning.

Det var i torsdags som Joakim Nilsson var ute på jaktträning med sin vita älghundstik Ralla, i Nickarvet utanför Fors i Avesta.

Hunden hade skällt älg i ett par timmar och Joakim gick för att koppla henne. När han var 200 meter från Ralla hörde han plötsligt ett illvrål ifrån henne och det utbröt något som lätt som ett hundslagsmål.

”Behöver ju inte fundera”

En varg hade sökt upp den vita älghunden på ståndet och hann på någon minut bita henne så illa att veterinärerna bedömde fortsatt vård som utsiktslös. Hon avlivades på veterinärkliniken i Folkärna.

Ulf Berg vill att vargar som ger sig på tamdjur ska kunna avlivas omedelbart i skyddsjakt.

– Nu har vi betydligt fler vargar än de 170 som man avsatt. Man behöver ju inte fundera, ta bort vargar som ger sig på hundar, katter och andra tamdjur. Jag tror det på sikt ökar acceptansen också, för då finns bara skygga vargar som håller sig borta, och det är även en fördel för vargen. Annars kommer bara aggressionen mot vargar öka, säger Berg till Avesta Tidning.

Han framhåller för tidningens reporter hur viktig löshundsjakten är för att förvalta viltstammarna. Med varg i området är det många jägare som väljer att inte släppa sina hundar.

The post Vill ha skyddsjakt på varg som dödade älghund i Avesta appeared first on Jaktjournalen.

Orsabröderna Arthur och Calle Hammarbäck är hängivna jägare och har haft en mycket bra björnjakt i år.

De har jagat en hel del ihop – men även på var sina håll.

Det har fällts fem björnar för Arthurs plotthundar och på söndagen hade han planerat vilodag både för sig själv och hundarna.

– Hundarna har jagat varje dag och gått hårt. Jag tänkte sova, säger Arthur.

– Så kan man väl inte göra när det finns björn kvar att skjuta, säger Calle som ringde Arthur och påminde om att det fanns en björn kvar på tilldelningen i det västra området i Gävleborg.

Björnskit i Noppikoski

Calle hade hittat en björnskit på markerna som Orsa besparingsskog förfogar över i Noppikoski. Det ligger i Gävleborgs län.

Arthur var snabbt på benen och Calle släppte sina hundar, en plott och en finnstövare. När det här skrivs har hundarna varit med på två respektive fyra fälla björnar.

– Det blev upptag och det buktade som bara den i ett berg. Det var stånd och gångstånd, om vartannat, berättar Arthur.

Björnen var på väg mot hans pass flera gånger, men vinden snurrade och björnen kastade om flera gånger på mellan 50 och 80 meters avstånd från Arthur, som hade sitt pass på en väg.

Men till slut kom björnen ut på vägen och Arthur kunde skjuta.

– Det var en bra träff, men björnen snurrade runt och skulle jaga hunden. Jag ropade åt hunden – och då såg björnen mig och kom rakt emot mig. Då sköt jag igen, berättar Arthur.

Det visade sig vara en honbjörn.

– Jag tyckte den såg jättestor ut, men vågen visade bara 116 kilo, säger Arthur.

Poliskontroll mitt i jakten

För hans del blir ett av minnena från björnjakten 2022 hur en polispatrull lyckades förstöra en av jakterna.

– Det var en björn kvar på tilldelningen i vårt område i Dalarna och vi hade stånd och gångstånd på en björn. Den var på väg mot en passkytt och var 120 meter ifrån honom när polisen stannade och frågade vad han gjorde där, berättar Arthur.

Passkytten berättade att det var björnjakt och visade sina papper för poliserna.

– Vi fick nytt ståndskall på björnen, men då var det fullskjutet i vårt område. Jag hann aldrig in på ståndet, konstaterar Arthur.

The post Planerad sovmorgon slopades och blev lyckad björnjakt appeared first on Jaktjournalen.

Hur ser ditt parti på populationsstorleken för storskarv?

S: Den socialdemokratiska regeringen har gett Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för fågelarten storskarv. Detta i syfte att minska allvarlig skada på fiskerinäringen orsakad av den växande storskarvspopulationen. Socialdemokraterna beslutade om att förespråka en kraftig minskning av antalet skarv på partikongressen i höstas.

MP: Det finns en hel del kunskapsluckor kring skarvens roll i ekosystemet. Naturvårdsverket fick nyligen i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för storskarv och gå vidare med Miljömålsberedningens förslag om förvaltning av skarv. Bland annat ska kunskapsläget kring storskarvens roll i ekosystemet och om storskarvens effekter på fiskbestånden studeras. Vi inväntar med intresse resultaten från detta arbete.  

C: Centerpartiet vill införa allmän jakttid på skarv. Skyddsjakt på stor- och mellanskarv är bra, men inte tillräckligt längre. Ökningstakten och utbredningen av skarv i Sverige är mycket omfattande vilket har påverkat fiskebeståndet negativt och skapar olägenheter för friluftsliv och förstör skogs och natur på de öar och kustområden där fåglarna häckar. I dagsläget kommer det nya rapporter från yrkesfiskare och närboende om problemen med skarvens ökning och utbredning utmed hela kusten.

L: Den biologiska mångfalden begränsas när stora kolonier av skarv tar över. Skarven påverkar grönstrukturen på redan karga öar, tränger undan annan sjöfågel och konsumerar stora mängder fisk. Skyddsjakt, och andra åtgärder, behövs för att en rimlig förvaltning ska kunna ske av de växande skarvpopulationerna.

M: Den är alldeles för stor och ett hot mot fisket. I och med EU:s fågeldirektiv kan vi inte få allmän jakttid på skarven, men vi bör kunna ha skyddsjakt på eget initiativ utan några begränsningar.

KD: Den i vissa områden täta skarvpopulationerna är ett stort problem, inte minst för fisket. Reglerna för jakt på skarv bör ses över i syfte att utöka jakten så att stammen kan hållas på en balanserad nivå.

SD: Skarvens ökade förekomst påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och reducerar skog och natur till döda områden där fåglarna häckar. Vi vill införa skottpengar på skarv, 1 000 kronor per skarv. Nu uttrycker forskare vid SLU och fiskarnas branschorganisationer krav om att införa skottpengar på skarv. Vi vill även se effektivare metoder som oljeringar och prickning av ägg i skarvkolonier. En allmän jakttid på skarv vore bra ur förvaltningssynpunkt och även ur naturvårdande perspektiv. Här sätter dock EU:s fågeldirektiv stopp för jakt, vilket är fel. Regeringen bör aktivt arbeta gentemot EU för en förändring av artlistorna och av direktiven i sin helhet, för att flytta besluten tillbaka till medlemsländerna.

*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.

Om du inte är prenumerant och inte hittar tidningen i din butik så kan du läsa den digitalt här!

The post Valet 2022 – så tycker riksdagspartierna om jakt appeared first on Jaktjournalen.

Bäst jaktlycka har jägarna i Jämtland haft. Där har 108 björnar fällts under björnjaktens första vecak. Det motsvarar knappt hälften av tilldelningen på 220 djur.

God jaktlycka i flera län

I Gävleborgs län har nästan lika många björnar skjutits, 107 stycken. Här betyder det att endast 13 björnar återstår innan kvoten på 120 individer är fylld.

I Dalarna har jägarna nästan skjutit alla björnar som får fällas – 43 av tilldelningen på 48 djur.

I Västerbotten återstår 56 av de 91 björnar som länets björnjägare tilldelats. Detta sedan 35 björnar skjutits under björnjaktens första vecka.

Situationen är likartad i Västernorrland där tilldelningen uppgår till 85 björnar. Av dessa har hittills 31 fällts, vilket innebär att 54 djur återstår nu när björnjakten går in på sin andra vecka.

280 björnar återstår

I Norrbotten har än så länge endast 17 av de 55 björnar som får skjutas fällts. Av tilldelningen återstår nu 38 björnar.

I Värmland, där tre björnar får fällas i år, avlystes björnjakten redan tidigt eftersom den enda björnhona som ingick i tilldelningen fällts.

Fram tills licensjakten på björn avslutas 15 oktober får ytterligare 280 björnar fällas i sex av de sju län som omfattas av björnjakten.

Uppgifterna i artikeln bygger på länsstyrelsernas information om björnjakten måndag 29 augusti klockan 12.00.

The post Fler än hälften av björnarna fällda appeared first on Jaktjournalen.

Det är ungvargar från Sjundareviret som misstänks ställa till problem för husdjursägarna i Nykvarn.

Katter försvinner

De senaste dagarna har flera vargobservationer gjorts i området. Samtidigt rapporterar flera husdjursägare att deras katter försvunnit.

Åtminstone en av katterna har attackerats av varg. Det har man kunnat konstatera sedan kattens svans hittats ett stenkast ifrån sitt hem.

”Håll djuren inne”

I ett pressmeddelande går Länsstyrelsen i Stockholm nu ut med en tydlig rekommendation om att hålla husdjur inne till Nykvarnsborna.

Vilthandläggare Mikael Fransson uppmanar traktens hundägare att hålla sina hundar kopplade. Katter bör hållas inomhus under kvällar, nätter och tidiga morgnar.

– Det blir ofta så här vid den här tiden på året när ungvargarna lämnar sitt revir. Håll hundar kopplade och släpp inte ut katten på natten, säger Fransson i pressmeddelandet från länsstyrelsen.

The post Efter varglarmen: ”Håll era husdjur inne” appeared first on Jaktjournalen.

Det var den 17 augusti som polisen larmades till en liten by i Eksjö kommun i Jönköpings län.

Mannen låg död i ett jakttorn och polisen inledde först en mordutredning. Men snart avskrevs brottsmisstankar och polisens teori var att mannen attackerats av vildsvin och försökt fly upp i tornet.

– Rättsläkaren skriver att mannen avlidit av en sårskada i vänster underben. Men man vet inte vad som orsakat sårskadan, säger polisen som håller i utredningen, inspektör Katarina Bäck vid polisen i Tranås.

”Varken för eller emot”

I veckan som gick förekom medieuppgifter om att mannen troligtvis inte skadats av vildsvin. Vad byggde det antagandet på?
– Jag vet inte var de fått det ifrån – om de menar att det är jag som har sagt så. Det hoppas jag inte. Jag bara läser innantill om vad rättsläkaren skriver, att det inte finns något som talar varken för eller emot vildsvin, svarar Katarina Bäck.

Det går alltså i dagsläget inte att säga om mannen dog till följd av en vildsvinsattack.

Rättsläkaren har angett att mannen hade åtdragit sig en sårskada i vänster underben, men i det preliminära obduktionsprotokollet anges inte hur långt eller djupt såret var.

– Det står att det var jämna sårkanter, säger Katarina Bäck.

DNA-prov

Har polisen undersökt platsen och sett om det exempelvis kan ha funnits något i tornet som mannen kan ha skurit sig på, en spik eller liknande?
– Det hoppas jag, för det har ju varit tekniker på plats i och med att man först trodde att det var ett mord, svarar Katarina Bäck.

Rättsläkaren har topsat sårskadan på den avlidne mannen. Förhoppningen är att DNA-analys kan visa om det är ett djur som orsakad skadorna som ledde till jägarens död.

– Både DNA-provet och det slutliga obduktionsprotokollet kan dröja månader – beroende på hur mycket de har att göra på Rättsmedicinalverket, säger Katarina Bäck.

The post Oklart vad som orsakade jägares död i Eksjö appeared first on Jaktjournalen.

Det finns många duktiga hundar som aldrig kommer till jaktprovsstart. Om det kan man tycka vad man vill. Faktum är att Skalls husse, Mattias Melkerson i Lillhärdal, har gått i provtankar. Men det har inte riktigt passat sig ännu. Rovjägarens Call, som är Skalls riktiga namn, är nämligen som kennelnamnet antyder en rovdjurshund. Då är det inte riktigt lika enkelt att komma till provstart.

Kompis valde valpen

Som vanligt är det tillfälligheter som avgör vart man hämtar sin valp. Skalls kull hade det Mattias sökte.

– Jag ville ha en valp ur den kullen då bägge föräldrarna skällde björn. En kompis som skulle ha en valp ur samma kull valde valp åt mig när han ändå hämtade sin. Så att jag fick Skall var kompisens förtjänst, berättar Mattias.

Tanken var att jaga allt möjligt med Skall, vilket Mattias också gjorde till en början.

– Men ganska snabbt insåg jag att det var bortkastad tid att låta honom fara efter älgar, konstaterar Mattias.

– Han hade redan från början en mycket bättre vilja att jaga rovdjur än klövdjur. Det gjorde valet mycket lättare att styra om honom helt på rovdjur, förklarar Skalls husse.

Perfekt för skyddsjakt

Skall används ofta på praktisk jakt, men även på skyddsjakter blir han anlitad för sina egenskaper. Skall är helt ointresserad av ren och spårar sig rätt igenom en renhop eller fårskock. Det, i kombination med hans intresse för äldre spår, gör honom ypperlig för uppgiften.

– Vi har haft många lyckade björnjakter. Det är över två dussin skjutna björnar för Skall de senaste åren. Han har utvecklat en otroligt bra förmåga att få björnarna att stå i upptaget, säger Mattias.

Den förmågan är något som skribenten kan skriva under på. Björnarna står oftast bomfast direkt. Exakt vad som gör det är nog svårt att peka på exakt. Skall tycks ha en förmåga att läsa av varje björnindivid. Det spelar oftast ingen roll om björnen är stor eller liten, björnen står ändå. Det är inte lika vanligt med mindre björnar och ”genomsnittshundar”.

Spårade björn till grannlänet

Andra saker som sticker ut är förmågan att ta spår och modet. Skall är en hund som går timmar i slag på björnen och kan ta sig långt för att resa björnen.

När Jaktjournalen var med förra hösten gick gråhundshannen 15 kilometer fågelvägen innan det blev ståndskall i upptaget. Det var ett rutinuppdrag för Skall, utan några egentliga svårigheter utefter spåret som det verkade.

Den gången blev det till att koppla honom. Det var fel mark och fel län där det redan var fullskjutet.

– Jag vet faktiskt inte hur gamla spår han tar. Men jag vet att han lyckats resa björnar flera gånger när de har observerats dagen eller kvällen innan, kommenterar Mattias.

– I regel är det inget problem att släppa honom på ett tidigt nattslag. Det fixar han oftast. Hunden har faktiskt en riktigt bra uppklarandeprocent, tillägger Skalls husse.

Aldrig backat för en björn

Dessutom är gråhundshannen modig.

– Inte en enda gång har jag kommit på Skall med att backa för en björn och han har skällt björn väldigt många gånger, säger Mattias,

Intresset för rovdjur är stort och hunden jagar också mård, grävling, lodjur och han har träat flertalet järvar också.

Givetvis finns det mindre goda egenskaper hos alla hundar, Skall är tyvärr inget undantag.

– På minuskontot hamnar hans fart när han jagar med en snabbare hund. Han kommer sällan i kapp och gör han det är det för att björnen stannat. Men när han kommer som nummer två går i regel björnen lös igen, berättar Mattias.

Jagar bäst ensam

– Det är lite dumt att inte kunna matcha honom med en till hund med samma framgång som när han jagar själv. Det är mycket lättare att ta sig in på ett ståndskall när man har två hundar som skäller, konstaterar Mattias.

– Å andra sidan löser han uppgiften själv varje gång, men det är bra att ibland kunna hänga på en ”vagn efter loket” när man jagar in yngre hundar, tillägger Skalls husse.

Övermodig efter skottet

Ytterligare en nackdel är att vid skott vill gärna Skall snabbt på björnen.

– Det är inte bra om jag eller annan skytt måste skjuta ett andra skott. Men framför allt ser jag hur nära det är att han kan hamna helt i björnens klor. Skall har fått sina smällar redan, men klarat sig lindrigt ändå med tanke på riskerna som finns, säger
Mattias.

– Men det här är något man får lära sig hantera och tänka på i skottsituationer, summerar Mattias om problematiken.

Andra kullen på väg

Trots avsaknad av meriter för Skall och hans syskon har det redan tagits en kull på Skall och den andra är på väg.

Några kanske reagerar över det, men nu handlar det om en exceptionellt duktig björnhund. Då måste kravnivån sänkas något för att få en chans att utvärdera avelsresultatet och om möjligt få avkommor som liknar Skall.

Valparna från första kullen är ännu unga. Men några personer önskar en omparning och det säger i alla fall något om avelsresultatet.

– Hur övriga hundar blev i Skalls kull vet jag inte riktigt. Tyvärr är jag lite för ointresserad för att hålla koll på andras hundar.

– Jag fokuserar på jakt med mina egna hundar. Det blir tyvärr på bekostnader av jaktprov och utställningar för egen del. Men jag har en tanke att starta Skall på björnprov. Den har funnits i något år, så det kanske blir något av det snart, säger Mattias.

Faktum är att det förmodligen kommer att finnas valpar efter Skall när den här utgåvan av Jaktjournalen kommer ut i mitten av augusti.

– Här letar både jag och tikägaren efter köpare som kommer att gå in helhjärtat för att ta fram en björnhund. Både jag och tik­ägaren sparar varsin valp för att förhoppningsvis trygga framtiden, förklarar Mattias.

– Självklart kommer vi att skriva i annonsen ”säljes endast till jaktprovsintresserade”, försäkrar Mattias.

Repliken görs både med humor och en gnutta skamsenhet att han inte gjort mer själv för att bevisa Skalls förmågor även på jaktprov.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2021.

The post Gråhunden Skall – lysande björnhund appeared first on Jaktjournalen.

Han jagar i Mårtensboda söder om Skellefteå i Västerbotten. Man har sex vuxna i tilldelning och hade fram till söndagen skjutit tre kvigor – varav en var blind.

– Hon var i bra hull, men det syntes på henne att ögonen inte fungerade alls. Hon hade svårt att ta sig fram. Det var en välgärning att få bort henne, säger Martin Berntsson.

Han jagar med nioåriga blandrashannen Vittass, 75 procent laika och 25 procent hälleforsare.

– Av någon anledning väljer han nästan alltid kalvar. Vi har skjutit mellan 50 och 60 älgar för honom och säkert 80 procent har varit kalvar. Hittar han en familjegrupp med älgar, så smiter de vuxna älgarna iväg och Vittass skäller på kalvarna, berättar Martin.

Ställde tjuren

På lördagskvällen fick jaktlaget rapport om att en fin tjur setts i ett område som ligger nära byn. Där jagar man vanligtvis inte, men en hundförare med en unghund fick i uppdrag att gå in i området.

– Unghunden hade ett ganska bra ståndskall men tjuren gick ur området, berättar Martin.

Han valde då att släppa Vittass från andra hållet och den här gången frångick den nioåriga älghunden sin förkärlek för kalvar.

Han ställde den fina tjuren i en pelarskog intill ett hygge.

– Jag gick rakt in och hade bra sikt. Vittass hann skälla några minuter innan jag kunde avsluta. Det var den mest odramatiska jakt jag varit med om, konstaterar Martin.

Älgen var en 14-taggare som vägde någonstans kring 260-270 kilo slaktad.

Han och jaktkamraterna har nu ytterligare två vuxna älgar i tilldelning.

The post Kalvspecialisten Vittass levererade fin tjur appeared first on Jaktjournalen.