Ett bra stöd inför skott kan det tredelade benstödet från 5etta ge dig. Benstödet är försett med tiltbar pivotvagga, vilket gör det möjligt att vinkla geväret åt sidorna vid ojämnt underlag. Den höga höjden gör det också möjligt att sitta och skjuta, vilket gör stödet till ett perfekt val inför bockjakten. Från den lägsta höjden kan du ligga ned och skjuta. Ca pris: 529 kr.
Smält in i naturen med Genzo 5etta lövkamouflage. Ett smidigt och funktionellt kamouflageset med påsydda lösa löv gör dig ordentligt kamouflerad. Jacka & byxa med bra passform och fickor. Ca pris: 695 kr
Ibland behöver man bara en enkel avståndsmätare som ska utföra mätningar på kort och mellandistans utan att det ska vara för många funktioner. Gyttorp 600M WP laseravståndsmätare gör just detta. Genom ett tryck på en knapp får du snabbt fram avståndet. Ca pris: 1 995 kr.
Handkikaren Delta Forest II 10×42 utmärker sig genom ett brett synfält. Det gör att du snabbt får överblick över fältet där din drömbock och andra rådjur står. Objektivskydden är inbyggda i kikaren. En snygg och praktisk väska medföljer med tillhörande rem. Ca pris 2095 kr.
En av marknadens bästa lockpipa för rådjur, populära Klaus Demmels Rehblatter har ett mycket naturtroget ljud. Klaus har stämt och finjusterat ljudet till perfektion. Med lite träning så kommer du att inse att den här pipan är given att ta med ut när bockjakten börjar. Den här pipan klara alla rådjurens läten med bravur, även lilla kidets ångestläte. Ca pris 595 kr.
Primos Trigger Stick Gen III Bi-Pod 61-155 cm är ett populärt benstöd från den kända tillverkaren. Två ben ger bra stabilitet och en hanterbar vikt. Stabilare än någonsin och utrustad med nya funktioner som ger dig snabbare skott och bättre precision. Benstödens höjd justeras med en knapptryckning och ett vridbart huvud med flexibla ben gör att man kan vinkla, vrida, höja och sänka, precis som man önskar. Ca pris: 1 795 kr.
Roebuck Hunter Sneaker är ett par mycket smidiga och lätta jaktkängor. De har utvecklats i nära samarbete med erfarna bockjägare för att skapa en känga som låter jägaren ta sig fram så ljudlöst som möjligt. Kängorna har ett vattentätt HWS-membran. Ca pris: 2195 kr.
Lynx jaktställ är ett mångsidigt vind- och vattentätt skalplagg, som med sitt speciellt utvecklade AXIS MSP-kamouflagemönster är framtagen för smygjakt. Det stora urvalet mellanlager, innerlager och tillbehör som hör till skalplagget, gör det samtidigt till ett jaktställ som kan användas till många olika jaktformer från tidig vår till sen höst. Ca pris Lynx jacka: 4 995 kr. Lynx byxor: 3 795 kr.
Årets björntilldelning varierar stort i de sju län där licensjakt på björn pågår sedan igår, söndag 21 augusti. Fram till den 15 oktober får totalt 622 svenska björnar fällas.
Bäst jaktlycka i Dalarna
Störst tilldelning har Jämtland med 220 björnar. Minst tilldelning har Värmland, där tilldelningen på tre björnar – eller en hona – i år blev så liten att björnjakten redan avblåsts. Detta sedan en björnhona fällts redan under björnjaktens första timmar.
Bäst jaktlycka har hittills Dalarnas björnjägare haft. Med 24 fällda björnar har de redan skjutit av halva sin tilldelning om totalt 48 djur.
Även i Gävleborg har man lyckats bra. Där har 22 av 120 tillåtna björnar redan fällts. I Jämtland har 18 björnar nedlagts.
Annons
Aktuell lägesrapport, län för län:
Norrbotten:
Tilldelning: 55 björnar. Fem fällda. 50 återstår.
Västerbotten:
Tilldelning: 91 björnar. Fyra fällda. 87 återstår.
Hela sammanställningen om vad politikerna tycker i de olika jaktliga frågorna, hittar du i Jaktjournalen nr 9. Om du inte är prenumerant och inte hittar tidningen i din butik så kan du läsa den digitalt här!
Hur arbetar ni för att upphäva EU:s förbud mot handel med sälprodukter?
Isak From, socialdemokratisk riksdagsledamot och ledamot i Miljö – och jordbruksutskottet:
– Förbudet är i grunden ett WTO-regelverk. En stor majoritet av världens länder är emot en förändring med möjlighet till försäljning och handel med sälprodukter. Men S-regeringen undersöker ändå vilka möjligheter som finns att få i frågan om att få undantag eller helt häva förbudet mot handel av sälprodukter på bordet.
Elisabeth Falkhaven, ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet och djurpolitisk talesperson för Miljöpartiet:
– Miljöpartiet bedriver ingen politik för att upphäva EU:s förbud mot handel med sälprodukter.
Daniel Bäckström, landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet:
Annons
– Centerpartiet har längre verkat för att EU ska lätta upp reglerna som förbjuder handel av sälskinn och sälkött. Det är en inriktning som riksdagen har ställt sig bakom i ett tillkännagivande till regeringen 2020. Det är viktigt att skapa incitament för jägarna för att de ska vilja tillvarata skjutna sälars kött och skinn, vilket också är förenligt med god jaktetik.
Jakob Olofsgård, jaktpolitisk talesperson för Liberalerna:
– Vi anser att handel med sälprodukter ska vara tillåten i och med att vi har jakt på säl. Men frågan hanteras av världshandelsorganisationen, WTO. Som starka vänner av frihandel anser Liberalerna att WTO:s regler – som i praktiken förbjuder handel med sälprodukter – ska respekteras. Påverkansarbetet måste därför bedrivas genom EU gentemot WTO.
Daniel Bäckström, Centerpartiet, Isak From, Socialdemokraterna, Martin Kinnunen, Sverigedemokraterna, John Widegren, Moderaterna, Elisabeth Falkhaven, Miljöpartiet, Kjell Arne Ottosson, Kristdemokraterna och Jakob Olofsgård, Liberalerna, svarar på frågor om jakt.Foto: Per Jonson/pressbild/privat/Amanda Lindgren/Riksdagen
Johan Widegren, talesperson för Moderaterna:
– Vi lyfter ofta frågan med regeringen, senast i juni på EU-nämnden inför ministermötet om WTO. Vi har drivit frågan länge.
Kjell-Arne Ottosson, kristdemokraternas talesperson i miljöfrågor:
– Sverige bör snarast söka undantag från EU:s förbud. På längre sikt bör regeringen agera för ett slopat förbud, i enlighet med riksdagens tillkännagivande.
Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson och ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet för Sverigedemokraterna:
– Vi har genom frågor till statsråd och på andra sätt verkat för ett upphävande av förbudet.
– Ja, årets björnjakt har börjat riktigt bra. Jag har fått skjuta två björnar. Så nog får man vara nöjd, skrattar Simon när Jaktjournalen når honom under måndagsförmiddagen.
Han har precis hunnit landa efter sin minst sagt spänningsfyllda morgon på jaktmarkerna i Altergård i Älvsby kommun.
Kikaren immade igen
Det började vid 04.40.
– Det hade spöregnat och var blött och djävligt. Plötsligt fick jag syn på en björn som kom och gick sakta mot mig. När jag höjde bössan hade kikaren immat igen, så jag fick sänka geväret för att kunna se var hundarna var. När jag såg att de stod och skällde vid sidan sköt jag en smäll, berättar Simon.
– Björnen gick omkull men låg och rullade runt. Min jämthund Lilly är lite hård när man har skjutit, så jag fick springa fram och skrika åt henne att backa undan innan jag kunde avsluta med ytterligare ett skott, fortsätter han.
Annons
Björnen flydde i panik
Precis när sista skottet fallit rusade ännu en björn fram. Medan den uppskrämd flydde i full karriär passerade den ett 20-tal meter från Simon och hans jaktkamrat Tony Kristoffersson.
Istället för att jaga efter den tog sig de båda björnjägarna tid att rapportera in den redan skjutna björnen, en hona på cirka 100 kilo, till länsstyrelsen.
– När vi gav oss iväg efter björn nummer två, lät vi Tonys 13-åriga gråhundshane, Nammatj, ta upp. När vi hörde att han gav ståndskall gav vi honom stöd av min jämthundstik. Sedan fick vi även skjuta en björnhanne på cirka 150 kilo, säger Simon Häggström.
Byte som inger respekt
Trots att han ännu inte vill betrakta sig som en erfaren björnjägare, är morgonens björnar inte de första som faller för Simon Häggströms gevär.
– I fjol sköt jag en som vägde 217 kilo. Ett djur i den viktklassen har man respekt för. Man ska inte vara för kaxig när man jagar björn. Men man måste lära sig att hantera alla situationer som kan uppstå, och när man står där är man så fokuserad att man inte tänker på hur farligt det kan bli, säger Simon.
”Man blir ett team”
Hade han inte haft sin jämthundstik är Simon Häggström dock inte säker på att han skulle jaga så mycket björn, i vart fall inte som något annat än passkytt.
– Jag tycker det är roligt med hundar. Utan dem skulle jakten inte fungera lika bra. Man blir ett team. Utan hunden hade jag ju inte fått skjuta. Tiken jag har nu är så pass intresserad av att skälla på björn, att det blivit fyra björnar på sex släpp. Men hon vill gärna springa fram och lugga bytet så fort man skjutit, så i fjol blev hon faktiskt riven, berättar Simon.
– Hunden får vara lite finurlig när den jagar björn. Ibland är det ju bara som om björnen plötsligt går upp i rök. Så vi har båda mycket kvar att lära. Men det är det som är tjusningen, avslutar han.
Det var strax efter klockan sju i morse, måndag 22 augusti, som en passkytt i Christoffer Brinks jaktlag siktade en björn som korsade en väg i området där jägarna befann sig.
En erfaren björnhund
Laikan Åsebos Stoy gjorde upptag, med benäget bistånd av Christoffers egen Jämtens Stixa. Drygt 600 meter senare gav hundarna ståndskall.
Till en början for hundar och björn både hit och dit i snåren. Erfarna björnskällaren Åsebos Stoy fick uppbackning av jämthunden Jämtens Stixa, 5,5 år, som skällde björn för allra första gången.
Annons
– Rätt som det var prasslade det till, och björnen dök upp. Jag sköt men lyckades inte fälla den med första skottet. Så jag fick gå fram och avsluta. Laikan gav ståndskall. Hon stod och skällde en bit bort, berättar Christoffer Brink.
”Man får bestämma sig”
Att en skjuten björnhona som fortfarande kan förflytta sig kan vara otroligt farlig att närma sig var inget han funderade närmare över i stundens hetta.
Efter flera års deltagande i björnjakten, blev morgonens björnhona Christoffer Brinks första egenskjutna. Så ivern och spänningen tog kommandot över rädslan.
– Man får bestämma sig för att man ska ta den, helt enkelt, förklarar Christoffer känslan som infann sig när han banade sig väg fram till bytet för att avlossa det dödande skottet.
Nu fortsätter jakten
För Åsebos Stoy var morgonens björn den tredje på fyra skarpa lägen.
– Det är väldigt bra för en unghund, kommenterar Christoffer Brink.
Om dagens björnhona blir Christoffers enda denna säsong återstår ännu att se. Under tisdagsmorgonen fortsätter jakten, och med en lokal tilldelning på drygt 60 björnar vill det till att jägarna är på tå.
Jämtens Stixa och Åsabos Stoy undersöker den nyfällda björnhonan. Foto: Privat
Christoffer, som är bosatt i Delsbo och till vardags arbetar i byggbranschen, har tagit semester för att kunna vara med och decimera en lokal björnstam han i dagsläget tycker börjar vara så stor att den inverkar negativt på älgstammen.
– Ja, det är mycket björn på vissa områden häromkring. Det finns inga älgkalvar kvar. Björnarna tar dem på våren, förklarar han.
Stoppas upp till trofé
Den fällda björnen har transporterats vidare till ett slakteri som köper björnköttet. Skinnet och kraniet tänker Christoffer Brink spara, så att han kan låta göra en riktigt fin trofé att ha på väggen därhemma. Kanske bjuder han även familjen på en saftig björnstek vad det lider.
– Ja, det blir kanske att jag köper tillbaka lite av köttet när det är klart, avslutar en nöjd Christoffer Brink.
Björnhonan på 123 kilo blev Christoffer Brinks, och hans Jämtens Stixas första egenfällda björn. Foto: Privat
Det gör Gävleborg till det län där flest björnar hittills skjutits under årets licensjakt. Nästan lika framgångsrik har jakten varit i Dalarna, där 30 björnar har fällts.
Det innebär att Gävleborgs jägare skjutit av drygt 30 procent av sin tilldelning på totalt 120 björnar. I Dalarna har man, relativt sett, jagat med dubbelt så stor framgång. Redan under jaktens andra dag har drygt 60 procent av tilldelningen på 48 individer skjutits av.
Efter att en björnhona skjutits redan under jaktens första dag avlystes björnjakten i Värmland.
Annons
Av resterande 40 björnar som fällts under björnjaktens två första dagar har sju skjutits i Västernorrland, nio i Västerbotten, sex i Norrbotten och 18 i Jämtland.
Varför blir det ingen licensjakt på järv i Sverige?
Isak From, socialdemokratisk riksdagsledamot och ledamot i Miljö – och jordbruksutskottet:
– Naturvårdsverket gjorde bedömningen att licensjakt på järv inte var aktuellt under 2021. Det berodde på risken att hamna under referensvärdet är för hög för att licensjakt skulle vara befogat.
Elisabeth Falkhaven, ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet och djurpolitisk talesperson för Miljöpartiet:
Annons
– Naturvårdsverket har gjort bedömningen att licensjakt inte är aktuell under 2021, för att risken då skulle vara för stor att hamna under referensvärdet. Enligt rödlistan från år 2020 klassas också järven som ”sårbar”. MP anser att licensjakt kan bli aktuell först när en rovdjurspopulation klarar gynnsam bevarandestatus med god marginal över referensvärdet.
Daniel Bäckström, landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet:
– Naturvårdsverket har gjort bedömningen att licensjakt på järv inte är befogad baserat på riskbedömningen i beskattningsmodellen och för att risken att hamna under referensvärdet är för hög. Bedömningen baserades bland annat på populationens tillväxttakt och andelen uttag genom skyddsjakt. Men enligt senare inventeringar har man funnit att järvstammen har blivit mer stabil och sprider sig söderut i Sverige och därmed ligger järvstammen kvar över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus, vilket är 600 järvar. För att vara på säkra sidan när det gäller gynnsam bevarandestatus blev det ingen licensjakt på järv i år.
Daniel Bäckström, Centerpartiet, Isak From, Socialdemokraterna, Martin Kinnunen, Sverigedemokraterna, John Widegren, Moderaterna, Elisabeth Falkhaven, Miljöpartiet, Kjell Arne Ottosson, Kristdemokraterna och Jakob Olofsgård, Liberalerna, svarar på frågor om jakt.Foto: Per Jonson/pressbild/privat/Amanda Lindgren/Riksdagen
Jakob Olofsgård, jaktpolitisk talesperson för Liberalerna:
– Sverige ska ha en livskraftig järvstam. Licensjakt kan vara aktuellt om stammen ökar. Under 2021 var stammen inte så stor att det var motiverat att bedriva licensjakt. Detta är ingen politisk fråga.
Johan Widegren, talesperson för Moderaterna:
– Vi behöver se över det samlade rovdjurstrycket i Sverige. Stammarna har ökat. Vi tror därför att förvaltningen nu måste ta mer hänsyn till rovdjurens påverkan på omgivning.
Kjell-Arne Ottosson, kristdemokraternas talesperson i miljöfrågor:
– Kristdemokraterna ser att järv, liksom annat vilt, bör kunna omfattas av licensjakt men anser att frågan först kan behöva utredas.
Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson och ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet för Sverigedemokraterna:
– Vi menar att möjligheten att få till stånd skyddsjakt inom samebyarnas områden bör stärkas, liksom i andra delar av landet där koncentrationen av rovdjur drabbar människor, deras hundar, tamboskap och näringsverksamhet.
Främst är det nattsikten som stulits vid inbrotten. Men tjuvarna har även länsat de drabbade butikerna på annan jaktoptik.
Lättsålt stöldgods
Kupperna har varit välplanerade. På bara en halv minut har tjuvarna plockat åt sig varor för miljoner. Vid två av inbrotten har en bil setts i anslutning till de drabbade butikerna.
Men det är allt. Polisen har ännu inte lyckats gripa någon misstänkt.
Optiken som stulits är lika lätt att ta med sig, som den är efterfrågad. De höga butikspriserna, på i vissa fall tiotusentals kronor, gör dem lätta att sälja. Inte bara till svenska jägare som kan tänkas vara beredda att blunda för att det kanske rör sig om stöldgods, om de får möjlighet att köpa till ett förmånligt pris.
Brottslig användning
Den stulna optiken har betydligt fler användningsområden än jakt. Den kan användas för såväl militära ändamål, som för att begå brott.
Polisen misstänker därför att en del av de stulna siktena redan transporterats ut ur landet, för försäljning utomlands. Men det finns även en oro för att de gängkriminella som misstänks ligga bakom stölderna är ute efter att komplettera sin egen vapenarsenal med mörkersikten och termisk optik.
Det uppger flera svenska medier.
Annons
– Det finns gängkriminella som skulle kunna vara intresserade av sådan utrustning. De verkar dessutom ofta under de mörka timmarna av dygnet, säger Christer Fuxborg, polisens presstalesperson i Göteborg till Partille Tidning.
Filip Hanning Zetterberg och hans nyskjutna bock. Foto: Privat
Då klickade bössan!
Filip Hanning Zetterberg, Ekolsund utanför Bålsta, hade för första gången med sig sin hustru ut på bockjakt. De satte sig i ett nytt torn på Filips barndomsmark och började locka med pipa.
Efter drygt tio minuter brakade det till från skogen och en bock kom ut.
Läget var perfekt. Då klickade bössan!
Filip hade glömt att ladda och fick göra detta samtidigt som han fortsatte locka.
Bocken smög sakta ut i skogen igen men vände.
Filip kunde avsluta med ett perfekt skott i bogen.
– Bocken slog upp i luften och låg 20 meter in i skogen. Ett perfekt minne, konstaterar Filip.
Jessica Lindéns första bock kom på lock. Foto: Privat
Första bocken på lock
Jessica Lindén från Leksand berättar: ”Jag kom fram på passet jag veckan tidigare gjort i ordning med skydd/skjutgator runt klockan 04.30.
Jag satte mig och började locka men tänkte att det kommer nog ingen. Efter två lockintervaller ser jag en bock komma upp över krönet. Sakta under lock kommer den emot mig.
På cirka 50 meter vänder den upp sidan mot mig och jag tänker att nu eller aldrig och skjuter!
Min första bock, på lock! En sådan härlig känsla!”
Bocken var så vacker att Martin visslade till. Det gav perfekt skottläge. Foto: Privat
Visslade till – och sköt
Martin Gunnarsson i Molla smög in till en liten äng i skogen i väntan på att få se rådjur. Han hade bara tagit ledigt fram till frukost för att sedan åka och jobba. Klockan blev åtta och Martin började gå ned för stegen i tornet. Då kom plötsligt en råbock gående. En vacker syn, med vita spetsiga horn. Så vacker att Martin visslade till.
– Då ställde den sig bredsida och kollade mot mig. Jag lyckades lägga ett välplacerat skott och bocken föll på plats, berättar Martin.
Jennie Wallin introducerade sin lilla drevervalp för den nyskjutna och helt orädda bocken. Foto: Privat
Annons
Bocken var helt orädd
Jennie Wallin från Kättilstorp fick en överraskande snabb jaktupplevelse då hon och hennes man en eftermiddag vid 17-tiden gick ut för att kontrollskjuta ett par smällar innan kvällens bockjakt.
Jennie sköt två skott på tavlan från ett torn på hygget.
De satt fint.
Sedan blev det plötsligt lite bråttom. När Jennie och hennes make vände sig om i tornet för att klättra ned stod precis rätt bock och betade i godan ro, bara 80 meter ifrån dem. Helt utan att bry sig om vare sig jägare eller gevärseld.
Det blev djurets fall. När Jennie och hennes man skjutit sin bock hämtade de sin lilla drevervalp Stuttfot’s O-Stine som blev väldigt förtjust över att få träffa sitt första rådjur.
Fyra-årige Mio Charlie Linden lockade fram sin första bock till pappa Keith. Foto: Privat
Fyraårige Mio lockade bock
Keith Linden från Grythyttan i Hällefors kommun fick ett oförglömligt jaktminne när han var ute och jagade råbock i Bråthöjden tillsammans med sin blott fyra-årige son Mio Charlie Linden.
Efter en timmes tidig bilfärd och en längre terrängvandring i bara strumplästen upp till en lämplig utsiktsplats såg deras medhavda matsäck bestående av vatten och banan länge ut att vara det mest spännande de skulle få uppleva.
För att sonen ändå skulle få känna lite jaktkänsla överlämnade Keith sin lockpipa till fyra-åringen. Till hans förvåning lyckades pojken inte bara ge rätt toner ifrån sig. Efter en stunds blåsande lyckades han även åstadkomma ett för Keith välbekant knaster i terrängen bakom de två bockjägarna.
När Keith och Mio Charlie vände sig i riktning mot ljudet stod de öga mot öga – med en enögd rådjursbock!
På 15 meter lyfte Keith bössan och lät skottet gå. Fyraårige Mio Charlie Linden hade lyckats locka in sin första bock!
Det är i den senaste sändningen av P1-programmet Medierna som frågan om DN:s vargrapportering kommer upp.
”Dagens nyheter har i sommar skrivit flera artiklar, där man på nyhetsplats tagit ställning om att vargstammen är hotad och att det behövs 2.000 vargar om denna djurart ska klara sig. Någon annan tolkning av vargfrågan redovisas inte, men det finns andra uppfattningar”, säger studioreportern när han påannonserar inslaget.
Medierna fokuserar på att DN:s reporter överhuvudtaget inte talat med forskarna inom Skandulv och SLU, som tagit ställning för att 300 vargar räcker för att vargarna ska klara sig.
Vargforskare Olof Liberg kallar rapporteringen för ensidig.
Annons
”Inte borrat så djupt”
– Dagens nyheter har inte borrat så djupt och det är underligt att man inte vänt sig till oss. Vi är den enda som aktivt arbetar, varje dag, med forskning på den svensk-norska vargstammen, säger Liberg till Medierna.
DN-reportern Johan Nilsson berättar att han medvetet valt bort Liberg och de andra forskare som inte anser att vargar i Sverige och Norge behöver vara 2.000 stycken.
– Jag redovisar inte den uppfattningen av den enkla anledningen att den är i minoritet. Man ska ha klart för sig att Jägareförbundet finansierar och styr en hel del av viltforskningen i Sverige, säger Johan Nilsson till Medierna.
Bidrag från båda håll
Till Jaktjournalen säger Liberg att han tycker att DN agerar fult. Han framhåller att vargforskningen till merparten är statligt finansierad.
– Genom åren har vi fått mindre anslag både från Jägareförbundet och Världsnaturfonden och privata stiftelser, säger Liberg.
DN har tagit sin utgångspunkt i det faktum att en majoritet i riksdagen vill sänka vargstammen kraftigt, och att regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda möjligheterna till det.
Vid 14-tiden i lördags kolliderade en bilist med en varg på länsväg 635 som går mellan Smedjebacken och Borlänge.
Olyckan inträffade i höjd med Finnbo gård och den polispatrull som skickades till platsen fann vargen död i diket.
Patrik Norman, vilt och eftersöksansvarig vid polisen i Dalarna, säger att den döda vargen inte är en valp eller en äldre varg.
– Den bedöms vara en fjolårsvarg, säger Patrik Norman.
– Kroppen är förd till en polisstation och kommer att skickas vidare till SVA, säger Lars Hedelin, presstalesperson vid polisen.
Vargvalp dödades
Just vid Finnbo gård dödades en vargvalp i en viltolycka den 4 juli 2021. Bilföraren berättade att det stod två eller tre vargvalpar på vägen vid olyckstillfället.
Man trodde inledningsvis att det handlade om en valp född i Gåsmyrenreviret.
Men obduktionen visade att den 9,4 kilo tunga vargvalpen i själva verket var född i ett nybildat revir – Järsjön.
– Den varg som dog i lördags kan komma från vilket revir som helst. Men området ligger inom Järsjön-reviret, säger Fredrik Perols, besiktningsman vid Länsstyrelsen i Dalarna.
Annons
Mötesplats
Vargforskare Olof Liberg säger till Jaktjournalen att det finns lite forskning på vandringsstråk för vargar.
– Det tyder på att vargarna i reviret har en rendezvous-plats i närheten, säger Liberg.
Rendezvous-plats, eller mötesplats, är en begränsad yta inom vargreviret, där de vuxna vargarna lämnar sina valpar under den tid då de är för små för att kunna följa med på jakt.
Nära rendezvous-platser inträffar det då och då att människor hör vargvalpar yla.
Från lördagens olycka rapporteras skador på bilen men inga personskador.
Göran Öfverströms dotter Otilia, 5, har bestämt sig. Bockens hon är hennes. Foto: Privat
Hornen är hennes
Göran Öfverström tog med sig dottern Otilia, 5 år, ut på bockjakt kvällen den 18 augusti. De jagade på Yxe, strax söder om Lindesberg, där en fin bock siktats på morgonen. Efter en hel timme i jakttornet, utan att bocken visat sig, började Otilia få svårt att sitta stilla. Tillsammans med pappa Göran bestämde hon sig för att byta pass. På väg till bilen passade de på att smyga runt en skogsbacke för att kolla om bocken de väntat på kanske gömt sig bakom den.
Plötsligt stod de 30 meter från en fin bock som fortfarande hade basten kvar.
– Skjut! beordrade Otilia och satte händerna för öronen.
Pappa Göran lade upp och fällde bocken med ett bogskott. En nöjd Otilia deklarerade snabbt att bockens horn ska tillfalla henne.
Adele Botvidsson är en ganska erfaren jägare. Men någon råbock har hon inte fällt förut. Foto: Privat
Fick fälla första råbocken
Adele Botvidsson, 20, har fällt såväl vildsvin, dovhjort och räv, som hare. Nu har hon även nedlagt sin första bockjaktsbock.
Adele började för fyra-fem år sedan, med vakjakt efter räv och hare på Vikbolandet utanför Norrköping tillsammans med grannen Rolf, 70 år.
Efter en tids arbete i jaktbutiken Mamima i Östra Ryd, Söderköping har kärleken nu lett henne till Skåne och den första rådjursbocken. Älskade jakthunden Kerstin är bästa jaktkompisen.
Keith Linden smög fram i bara strumplästen. Det lönades han för, med denna fina råbock. Foto: Privat
Smög runt i strumplästen
Keith Linden, medlem i Hällefors Jaktskytteklubb och bosatt i Grythyttan, åkte den 20 augusti ut för att smygjaga råbock i Älvsjöhyttan på ett område där han tidigare siktat rådjur.
Väl på plats svidade han om, från skor, till raggsockor – allt för att kunna göra en så ljudlös ansmygning som möjligt.
Nedanför en brant kulle ställde han sig och lockade med sin Nordic Roe lockpipa, som har ett högintensivt hetsläte.
Annons
Efter bara tre minuter fick Keith svar från bocken som sedan kom som skjuten ur en kanon nedför berget. Men så, lika plötsligt, började han ana oråd och stannade.
Keith insåg att han måste skjuta. Men för att kunna fälla bocken behövde djuret ta ett steg åt sidan, så att skottvinkeln blev rätt.
Bocken måste ha läst Keiths tankar. Snart tog den ett steg åt sidan. Med ett skott fällde Keith bocken till marken.
Första gången hon gick på jakt utan hjälp kom Malin Dahlberg hem med en råbock. Foto: Privat
Bocken försvann!
Malin Dahlberg visar stolt upp bocken hon sköt några mil utanför Vetlanda på kvällen 17 augusti.
Malin satt i jakttorn på ett större hygge. Det tog tre kvart innan bocken dök upp. Till en början höll han sig på behörigt avstånd, i skydd av tätt växande ris. Men Malin hade is i magen. Hon väntade tills bocken kom inom bra skjuthåll.
Skottet gick. Då försvann plötsligt bocken!
Malin återfann honom dock snabbt, liggande knappt fem meter från skottplatsen.
– Det var 30 grader varmt, mygg till förbannelse och första gången jag var ensam utan hjälp. Men det gick bra! summerar Malin Dahlberg.
Johan Eklöf njöt av friden i skogen. Så plötsligt stod denna råbock framför honom. Foto: Privat
En fridfull upplevelse
Johan Eklöf satt hela premiärkvällen och tittade på ett fint och stillsamt smaldjur som framåt kvällen lade sig ned cirka 30 meter från hans jakttorn i Kristvallabrunn.
När Johan njutit färdigt av den fridfulla upplevelsen bestämde han sig för att lämna tornet.
– Då får jag syn på något som rör sig 200 meter ut i skogskanten. Jag väntade in bocken på cirka 150 meter och fick bra stöd från tornet. Skottet gick av och han lade sig fint, meddelar Eklöf.
Daniel Hall fick skjuta en bock på sin allra första jaktdag. Foto: Privat
Första jakten någonsin
Daniel Hall fick sin första jaktliga erfarenhet någonsin under årets bockpremiär. Tillsammans med 21 andra nyutexaminerade jägare gick han på nybörjarjakt, anordnad av erfarna jägare i samarbete mellan bland andra Jägareförbundet och Karlstad kommun. Med en tilldelning på tre bockar och max en bock per skytt räknade Daniel knappt med att få skjuta.
Väl förberedd och placerad i ett lågt jakttorn lade han sig att vänta i en rådimmig soluppgång. En av de tre bockarna fällde snart, vid en postering inte långt från Daniel Halls.
Långt borta, dolt i dimman, tyckte sig Daniel se konturerna av ett djur. Till en början utgick han från att det var en synvilla. Han fick titta flera gånger innan han insåg att så inte var fallet. En stund senare kliver djuret, en råbock, ut några meter på fältet framför honom.
Osäker på sin förmåga lockade Daniel bocken närmare med sin nyinköpta lockpipa. Ett 50-tal meter från honom stannade djuret och började beta, med sidan vänd mot Daniel Hall.
Plötsligt höjer bocken huvudet. Daniel fäller honom med ett ensamt skott.
– Plötsligt inser jag att jag precis fällt mitt första vilt och på bockpremiären dessutom! Det anropet jag gör i radion kommer jag aldrig glömma: ”Pass 29, bock ligger, jag upprepar pass 29, bock ligger”, säger Daniel.
Så här tävlar du:
Skicka in en bild från årets bockjakt som visar fällt vilt till:
Han jagar i ett litet jaktlag i Hälsingland som haft mycket bra flyt i årets björnjakt. Som mest har man varit sex jägare, annars tre – Johan Rudman, Emil Larsson och Andreas Brandt.
På onsdagen fällde de en välväxt hane, men vi ska börja i den andra ändan, med premiärmorgonen.
– Vi kollade en havreåker och där var det betat. Jag ställde mig på pass och Emil och Andreas släppte sina hundar, jämthunden Näsjämtens Drängen och stövarblandning Hilma. Det tog max en halvtimme, sedan kom det rakt ned mot mig, berättar Johan.
Johan Rudman med en av de två björnar han fick fälla på premiärmorgonen. Foto: Privat
Han förstod att drevet skulle komma en bit ifrån honom och sprang så mycket han förmådde 300 meter bort.
– Då hörde jag plötsligt att björnen kom i en tallgallring. Jag fick jättebra läge på 50 meters avstånd, konstaterar Johan.
Han skjuter med kaliber .308 Winchester och den 73 kilo tunga björnhonan blev kvar på platsen.
Annons
Björn nummer två
Han ringde och anmälde den fällda björnen till länsstyrelsen och for sedan hem med bytet. Under tiden åkte Andreas och Emil iväg och hittade ytterligare en nybetad havreåker.
Det blev nytt upptag med både ståndskall och flera varv bukter.
På nästa stånd försökte man smyga sig in, men följden blev då att björnen gick loss och buktade ett varv till.
– Sedan kom det i bakspåren rakt emot mig. Det var fin granskog och jag fick in björnen på 40 meters avstånd.
Johan sköt klockan 09.25 och fällde en hona på 98 kilo. Också den föll på skottplatsen.
Därmed fällde Johan två björnar på mindre än tre timmar – och på två olika släpp.
– Smått otroligt. Det är inte varje morgon man får vara med om det, säger han.
Björn nummer tre
På tisdagen var man ytterligare en björn på spåren i fyra kilometer. Men den gick ur jaktområdet.
Under tisdagskvällen fick Johan och jaktkompisarna rapport om en synobs av en björn. På onsdagsmorgonen släppte man på hundarna och det blev ståndskall. Men ståndet gick loss och återigen kom björnen i bakspåren.
Andreas Brandt fick fälla en hane på 187 kilo och hans egen hund var med och gjorde jobbet.
Hur mycket björn har ni egentligen? – Hur mycket som helst. 16 st har jag sett som mest en sommar för något år sedan, svarar Johan.
Vad har ni för plan nu? – Nu är det varmt och lugnt för idag. När jag ringde länsstyrelsen alldeles nyss var det 36 björnar kvar av de 100 som vi fick i tilldelning i vårt område, säger Johan Rudman.
Emil Larsson med Näsjämtens Drängen och Andreas Brandt med blandstövaren Hilma. Björnen är den hane på 187 kilo som Andreas fick skjuta idag, onsdag. Foto: Privat
– Vi mötte en bil i Lycksele kommun vid 06-tiden och bestämde oss för att kontrollera den. I bilen påträffades ett laddat vapen, säger Joacim Lundqvist, polisens viltsamordnare i de nordligaste länen i Sverige.
Hur förklarade jägaren den laddade bössan? – Han tyckte att det var dåligt och grämde sig. Det är väl slarv och lite lättja som ligger bakom det, svarar Joacim Lundqvist.
Får fortsätta jaga
En anmälan om misstänkt vapenbrott har skrivits och nu startar en polisutredning, där ambitionen är att få fram varför bössan var laddad under bilfärd.
Tog ni vapen och licenser ifrån jägaren med den laddade bössan i bilen? – Nej, det gjorde vi inte. Han får fortsätta jaga för tillfället. Sedan är det upp till vapenhandläggarna att utreda hur det blir med licenserna, svarar Joacim Lundqvist.
Han berättar att polisen gjort ett 40-tal kontroller i björnjakten i Västerbotten.
Annons
– Jag har inte fått någon rapport från de andra länen, men här i Västerbotten har jägarna i övrigt skött sig mycket bra, säger Joacim Lundqvist.
SVT Södertälje rapporterar att 10-15 vargobservationer gjorts den senaste veckan i Nykvarn. TV-stationen lägger också ut filmklipp med en varg som rör sig i ett villaområde.
Embla Berglund var på promenad med sin hund och mötte en varg. Grannen Siv Wåhlins katt försvann och familjemedlemmar gick ut och letade med en hund.
Då påträffades svansen efter familjens katt.
– Då förstod jag att den blivit tagen, säger Siv Wåhlin, som efterlyser mer vargjakt.
Dammiga grusvägar är vardag under förhösten och i synnerhet under björnjakten. Inte allt för sällan hittas spår i vägen men i dag meddelar en lastbilschaufför en av jaktdeltagarna att han sett en björn under natten.
Därför är det extra glada miner bland grabbarna som ringt Rasmus Boström och fått ett positivt besked. Han kommer och hjälper dem. Kanske kan de få en chans att släppa med en av sina egna unghundar på en snabbkurs med någon av Rasmus mer rutinerade hundar.
Annons
Området som björnen setts i är ett oerhört populärt daglegeområde för traktens björnar. Otaliga är de gånger björnar legat eller gått dit efter upptag för att sen parkera där. Området är idealiskt ur ett björnperspektiv.
Matcha hund efter björn
Planerna behöver således inte filas på i oändlighet, det är närmast ett ”rutinuppdrag”. Precis som vid älgjakten så kan man bästa passen i en favvosåt. Rasmus kollar upp vilken tid björnen sågs, hur stor den verkade vara och utifrån det så drar han upp en lämplig hund ur hatten. Det hela går ut på att matcha en hund som kan vara bra i just den specifika situationen.
– Säg så här, hade spåret varit från kvällen innan, så hade jag valt min bästa kallspårare. Nu är spåret någon timme gammalt så jag väljer en rutinerad hund som tar halvgamla slag. Valet faller på jämthunden Donna.
– Hade spåret vart riktigt färskt hade mina yngre hundar fått chansen istället. De är bättre på att jaga björn än vad de är på att leta upp dem. De är helt enkelt ännu för dåliga för de svårare och tyngre jobben, avslutar Rasmus.
Djuret som hundarna jagar tvärvinklar och passerar vägen utan att visa sig.Med Blaser i band söks vägen av. Fördelen med honom är att han bara skäller i björnspår!
Stövare får chansen
Jaktlaget bestämmer sig för att släppa med finskstövaren Jacke, en stövare som ägs av Simon Ewerlid. De två hundarna är laddade när vägkanten söks av för att finna spåret från synobsen.
– Här är nog spåret! Vi krokar lös och hoppas på att det luktar bra i spåret och att det blir upptag, säger Rasmus.
Och luktar gör det, hundarna kan spåra iväg relativt enkelt in i ett platt område med mycket gallringsskog med en del undervegetation.
Hundarna delar lite på sig men kommer ihop och efter det kommer de första riktiga skallen. Jakten är igång!
Finskstövaren skäller på bra och björnen tar kurs rakt norrut. Hundarna får dock problem av någon anledning, och samtidigt som någon ser ren i området så kommer en björn rätt på en passkytt.
Sveriges bästa spårhund
Skottet går men tar inte så bra som det var tänkt. Anledningen kommer visa sig vara en mindre kvist från ett träd som inte syntes i kikaren vid skottögonblicket. Som om inte det vore nog så passerar flera renar. Hundarna som jagar björnen har hamnat rejält på efterkälken men kommer sakta mot skytten.
– Jag tycker vi släpper två andra hundar snabbt på det här så vi har chans att få tryck på björnen. Jag har Bosse och Bull i bilen. De kommer vara lämpliga på denna björn, säger Rasmus på radion.
Återigen värderas situationen om vad som är lämpligt i hundväg, resonemanget att släppa två yngre hundar är att de är relativt snabba, kan hålla en hygglig fart och de har gjort det bra tidigare tillsammans.
Skulle de misslyckas så finns andra hundar till hands, bland annat Blaser, en av Sveriges absolut bästa spårhundar på björn. Han skäller bara när han är i ett björnspår, en fin grej som gör att man inte behöver tveka på vilket djur man spårar.
Det hittas inget blod på skottplatsen men skytten tyckte björnen tecknade.
Renjakt?
Björnen fortsätter parallellt med en väg för att tvärvinkla och passera vägen utan att någon i jaktlaget hinner med att se vad hundarna jagar. Flera passkyttar har däremot sett renar, vilket är ovanligt denna tid på året här. Rasmus börjar bli orolig att hundarna ska byta.
– Jag är alltid livrädd när yngre hundförmågor ska få träffa på klövdjur som de inte tidigare känt så ofta. Ren har vi inte hemma. Där har de bara stött på älg och rådjur. Jag måste ta Blaser och dubbelkolla så Bull och Bosse är rätt ute.
Hundarna passerar ytterligare en väg, men den är för hård för att Rickard Valström och Tomas Tunell ska kunna se några avtryck får drevdjuret.
Annons
Hundarna driver västerut och i och med att det är eftersök så får grabbarna i uppdrag att ta sig runt och hamna före hundarna, om det skulle vara rätt djur de jagar.
Rasmus bandar av med Blaser på första övergången. Blaser är otroligt ivrig men markerar inte för björn i hundarnas drevlöpa.
– Jävlar säger jag om hundarna har bytt redan, då blir jag tokig! Vi åker till nästa vägövergång, säger Rasmus och springer tillbaka till bilen.
Skönt med bekräftelse
Vid nästa ställe markerar Blaser riktigt hårt i bandet och skäller som en idiot men det är tyvärr cirka 50 meter bredvid spåret som GPS:en visar att hundarna gått!
– Jag släpper Blaser säger Rasmus, så får han reda ut detta, Bull och Bosse verkar ha bytt drevdjur.
Blaser tar an löpan med bra energi, 100 meter i från släpp går Blasers drevlöpa ihop med Bull och Bosses löpa!
– Puh, vad skönt, de måste ha genat och tagit björnen i vind precis vid vägövergången. Hundarna höll på att orsaka mitt hjärta stora besvär men nu pickar det på som vanligt igen.
Vill ha hunden hel
Rasmus ler snett åt situationen och försöker se lugn ut. Men ett problem nu är att få fatt i Blaser som Rasmus inte vill ha på en skadad björn så vida det inte är sista utvägen för att lyckas.
– Nu hämtar vi Donna och Jacke fort. De är snart framme vid skottplatsen. De måste fått problem i slagen efter björnen eller så har de hittat på dumheter och som kommer bli orsaken till eventuellt sviktande hälsa.
Blaser måste enligt Rasmus till varje pris fångas upp också om möjligt, han blir ofta tyvärr skadad i situationer som denna och det måste undvikas.
– Jag vill ha honom hel då han för mig är ovärderlig i situationer som denna men säkerheten för honom är ändå viktigast just nu. Jag litar på de hundar som jagar nu bara de har kontakt med björnen.
Det blir uppenbart för jaktlaget att jakten har förbytts till eftersök, några samtal rings och pejlarna matchas för att kunna avsluta lidandet snabbt.
Rakt ut
Jakten går stadigt västerut och i och med att hundarna har bra kontakt med drevdjuret och Blaser knaprar in på dem så vet jägarna att det är rätt djur som jagas. Planen är att snabbast möjligt avsluta eftersöket och därför omgrupperar alla postare snabbt med hjälp av bil.
Björnen har hittat en trygg plats mellan två vägar som i princip omringar området. Den har flyttat sig 5-6 kilometer fågelvägen men nu är det ståndskall. Planen är att inte på något vis stöta björnen. Jaktdeltagarna som är med utgår långt i från ståndet och börjar gå upp för vägarna som leder till hundarna och björnen. En av postarna lyckas koppla upp Blaser bara 300 meter från ståndskallet.
Ingen idé att krångla till det
Rasmus, Rickard och Tomas pratar ihop sig då de är närmast ståndet och kommer vara de som får chansen att gå in och försöka avsluta.
– Det är ingen idé att krångla till det. Gå in ni två, Rickard och Thomas, så tar jag post på vägen här. Andra vägen håller de övriga gubbarna, säger Rasmus.
Han fortsätter samtalet och förklarar lite hur skönt det är med pålitliga löshundar som gör jobbet.
– Det vore inte kul att tappa bort den här björnen. Det hade blivit en lång sträcka att leta viltförväxling på. Typiskt att man alltid ska misstro sina hundar.
Ser inget
Tomas och Rickard börjar smyga sig in i området mot hundarna. Till en början går det riktigt fint, med gles skog och myr, sen börjar det bli tätt.
Jägarna går parallellt in mot hundarna. De passerar små blöthål och möts av en vägg av sly nära ståndplatsen.
– Man förstår direkt att detta inte kommer bli enkelt när vi hör hundarna skitbra men inte ser någonting, trots att vi kliver upp på stubbar och annat.
– Vi kan höra björnen och anar att den står med hundarna mellan sig och oss. Det var riktigt spännande berättar Rickard.
Annons
Tomas tar sig någon meter till höger om hundarna och björnen, upp på ännu en tuva för att kunna nå över slyet. Därifrån kan han skymta hundarna. Rätt som det är ser han ett litet brunt öra och björnens lilla svarta öga.
Hundarna står sida vid sida och skäller rakt mot björnen, bara den vrider huvudet lite till så kommer Tomas få sin chans.
Läge på tio meter
Den ena hunden backar och samtidigt rör sig björnen de fem centimetrarna Tomas väntat på och han skjuter björnen i huvudet på max tio meter.
– Naturligtvis går björnen i backen direkt men jag springer fram och avfångar den för att vara helt säker, sen ropar jag på Rikard att komma, säger Tomas.
Björnen är en stor hona på cirka 170 kilo. För Tomas är det lite extra kul eftersom det är första björnen han skjuter. När Rasmus kommer fram så berömmer han Bull och Bosse för ett bra jobb.
Hundarna som tidigare varit helt överens om hur de ska jobba tillsammans, ryker plötsligt ihop. Rasmus får ge dem en snabbkurs i kärlek och då lägger de omgående ner projektet att hata varandra.
Tomas Tunell får till slut chansen när björnen vrider på huvudet. Han och Rickard Vallström var inne på riktigt nära håll för att kunna få ett läge.
Övriga jaktdeltagare kallas in för att om möjligt flytta på bytet så pass mycket att en fyrhjuling kan göra resten. Där björnen ligger nu är det otänkbart att lyckas ta sig in med en maskin.
Vikten av tränade hundar
En intensiv dag börjar ta slut. Björnen ska på besiktning och väl där visade det sig att första skottet satt lite för långt fram för att göra någon större åverkan, inget blod hade den lämnat efter sig heller på första skottplatsen.
Dagens jakt visar på hur viktigt det är med tränade löshundar efter björn. Den här honan hade förmodligen förr eller senare tappat humöret och sagt i från om någon gått efter den i timmar med en hund i band.
Det är fruktansvärt tätt och enda alternativet är att för hand dra ut björnen till mer öppen terräng.
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.
De senaste åren har ett stort anta björnar fällts under skyddsjakt. Bör tilldelningen på licensjakten öka?
S:Skyddsjakt ska vara just skyddsjakt och användas vid skada eller risk för rovdjursskador där efter. De senaste åren har licenstilldelningen ökat, och kan behöva ökas ytterligare.
MP: Tilldelningen har redan ökat i flera län och likaså tilldelningen för höstens jakt. Enligt rödlistan från år 2020 klassas björnen som ”nära hotad”.
C: Ja. I delar av Sverige där koncentrationen av björnar är som störst har ansökningarna om skyddsjakt ökat på grund av skador på tamdjurshållningen och rennäringen. Vi vill att den svenska björnstammen ska bevaras och med hänsyn till de människor som bor och verkar där rovdjuren finns kan man utöka tilldelningen under licensjakten i stället för att bedriva skyddsjakt. Det skulle göra att skyddsjakten kommit i takt med licensjakten.
Annons
Daniel Bäckström, Centerpartiet, Isak From, Socialdemokraterna, Martin Kinnunen, Sverigedemokraterna, John Widegren, Moderaterna, Elisabeth Falkhaven, Miljöpartiet, Kjell Arne Ottosson, Kristdemokraterna och Jakob Olofsgård, Liberalerna, svarar på frågor om jakt.Foto: Per Jonson/pressbild/privat/Amanda Lindgren/Riksdagen
L: Skyddsjakt ska tas till som en sista åtgärd när andra åtgärder för att hålla björnar borta från människor och tamdjur visat sig inte fungera. Det är inte säkert att en ökad licensjakt skulle minska behovet av skyddsjakt. Tvärtom kan dock licensjakten behöva begränsas när många björnar fällts genom skyddsjakt. Detta är ingen politisk fråga.
M: Ja. Vi behöver se över det samlade rovdjurstrycket i Sverige. Stammarna har ökat. Vi tror därför att förvaltningen nu måste ta mer hänsyn till rovdjurens påverkan på omgivning.
KD: Ja
SD: Ja. Det räcker inte med en miniminivå för björnstammens storlek. En hållbar förvaltning bör också inbegripa en maximinivå, som garanterar att björnstammen inte får växa sig alltför stor. Vi vill införa ett tak på 2 800 björnar, där avskjutningen ökas i de län som uppbär störst koncentration av björn och att man sedan minskar stammens storlek successivt.
*Vänsterpartiet har trots flera påminnelser inte återkommit med svar.
Anders Olsson, ordförande i Jägareförbundet Värmland
Vinterns inventering visar att Värmland hade 14 föryngringar, alltså vargrevir med valpar. Med den omräkningsmodell som är vetenskapligt vedertagen och används av myndigheterna, betyder det att Värmland vintern som gick hade 140 vargar.
Dessutom har 28 revir konstaterats i Värmland.
Och under april maj föddes årets vargkullar.
Jägareförbundet i Värmland kan acceptera en till två föryngringar, alltså 10 till 20 vargar.
Allra helst ingen
– Allra helst skulle vi inte vilja ha någon varg, men vi måste vara realistiska och inse att vi inte kan komma ned till noll, säger Anders Olsson.
Första steget i en sänkning av vargstammen i Värmland måste vara jakt på mellan 50 och 100 vargar i vinter, menar Anders Olsson.
– Värmland är det län som varit hårdast utsatt i väldigt många år. Då är det ett rimligt krav, säger han.
Jägareförbundet har sedan länge krävt att antalet vargar i Sverige ska vara 150 individer.
Annons
– Det är givetvis problematiskt att man tagit bort vargen i halva landet – eftersom renskötseln går före vargen i norra delen av Sverige, det man kan tänka sig är det lämpligaste habitatet för varg. Det är glest befolkat och och så vidare, säger Anders Olsson.
”Ohållbar situation”
Men då skriker era medlemmar i Norrland och säger att de inte vill ha någon varg. Vad säger du om det? – Det är det ingen som vill ha. Det har varit bekvämt för många när vargstammen koncentrerats till Värmland, Dalarna och Örebro. Du ser ju tongångarna nu när man får några revir i södra Sverige – vilka starka känslor det väcker. Titta på Värmland som är berört av 28 revir i senaste inventeringen. Det är en ohållbar situation, att vi ska bära hela det här lasset, svarar Anders Olsson.
En majoritet i riksdagen vill sänka vargstammen kraftigt. Regeringen har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vilka konsekvenserna av en kraftigt minskad vargstam får för vargarna.
Senast den 1 oktober meddelar myndigheterna hur stor vinterns vargjakt blir.
– Det handlar om en nyfödd kalv som var mindre än ett dygn gammal. Djurägaren såg kalven på onsdagsmorgonen. På eftermiddagen var den försvunnen, säger Kjell Ståhlberg, besiktningsman vid länsstyrelsen i Örebro, till jaktjournalen.
Vargen eller vargarna tog kalven i hagen där det vistades fem vuxna kor och tre vuxna tjurar. Kalven släpades ut från hagen.
”Rejält äten”
– Den är rejält äten – det återstår egentligen bara huvudet och lite skinn av den, säger Kjell Ståhlberg.
Hans bedömning är att kalven är vargdödad, men han kan inte säga hur många vargar som varit inblandade.
Området berörs av två känd vargrevir – Ölen och Vargavidderna.
I ett försök att hålla vargar borta från korna sätter länsstyrelsens personal nu upp lapptyg runt hagen.
Kalven som vargdödats gick i en hage i en by som hör till Mullhyttan. Karta: Eniro
