Jan-Erik Fasth är en rutinerad eftersöksjägare och vanligtvis spårar han och hannoveranaren Isa skadade djur i flyktriktningen. I måndags natt med fortsättning på tisdagen blev uppdraget fullständigt bakvänt. Efter att en vildsvinsugga på drygt 100 kilo avlivats efter en trafikolycka skulle den samma bakspåras tillbaka till ett bo där sannolikt kultingarna låg. Sju spenar vittnade nämligen om att hon precis grisat.

– Jag bestämde mig rätt snabbt för att försöka förkorta lidandet för kultingarna. Vi hade ju snö och spårförhållandena var goda.

Jan-Erik spårade 1,8 kilometer innan han bröt eftersom han var tvungen att arbeta tidigt dagen där på.

En eftersökskollega skulle ta vid när det ljusnade men han lyckades inte reda ut spårningsarbetet. Istället återvände Jan-Erik vid 18.30 tiden på tisdagen och fortsatte eftersöket.

– Då var det mycket svårare. Det hade på tinat under dagen och hunnit komma ny snö. Jag fick prata en del med Isa för att få henne att fortsätta spåret.

Det stod rätt snabbt klart för Jan-Erik att suggan varit ute på födosök när hon blev överkörd. Spåret gick i bukter och inom ett relativt begränsat område.

– Jag kom efter ett tag fram till en foderplats där andra vildsvin varit framme. Dessutom blev det också plötsligt två spår, ett åt vardera håll.

Vildsvinsuggan hade varit framme vid foderplatsen men gått tillbaka samma spår. En knapp kilometer därifrån kom Jan-Erik till en tät plantering.

– När jag tittade på marken såg jag små stigar. Först trodde jag det var sorkar men så såg jag pyttesmå klövavtryck och förstod att jag var i närheten av boet.

Jan-Erik ringde sin kollega Marcus Werjefeld som han gör många eftersök med. Dessutom fick kollegan som gick bet tidigare på dagen komma med och vara vägvakt.

– Jag hade kanske kunnat släppa Isa, men eftersom jag var själv och stora vägen låg ganska nära ville jag inte riskera något.

Efter en del ringningsarbete runt planteringen hör Jan-Erik grymtningar från en hög med ris.

– Jag förstod att vi funnit boet. Nu kunde vi med lite möda avliva kultingarna, totalt sju stycken. Man var både bedrövad och lättad när man gick därifrån.

Boet låg inte mer än en kilometer ifrån olycksplatsen fågelvägen, men spårningen var totalt 3,5 kilometer.

– Det är första gången som jag avlivat nyfödda, föräldralösa kultingar efter en trafikolycka. De var inte större än en vuxen dvärgkanin i storlek och hade svultit ihjäl om vi inte hittat dem.

Sju nyfödda kultingar avlivades i boet exakt ett dygn efter trafiklolyckan. Foto: Privat.

Begynnelsen till lojakten i Klippen, öster om Åsele, började när samen Nejla Fjellström, Borkan, var ute för att se till renar i området. Först upptäckte han en dödad ren och när han spårade vidare upptäckte han att lodjur även dödat en ren till.

– Vi hade just ringat ett lodjur hemma i Borgafjäll när Nejla ringde och berättade om vad som hänt. Så jag lånade ut ett par hundar till kompisarna som kunde fortsätta och jag och Nathalie tog med oss två hundar och åkte ned till Klippen, berättar Robert Salomonsson.

Under tiden Robert och Nathalie körde ringdes även Erik Persson, Åsele och Christoffer Persson, Bjurholm in som passkyttar. Samtidigt spårade och ringade Nejla och Paul Anders Fjellström lodjuret och placerade ut skyttarna.

– När jag kom fram ringde jag bara och kollade att alla var klara, sedan var det bara att börja spåra upp i ett berg. Jag släppte sedan Frisko i spåret och han tog upp ganska snabbt, men det blev inte ståndskall som det brukar bli utan lon tog undan utför berget.

– Ganska snart upptäckte Erik lon när den kom över en hälla, då avvaktade han till en bra skottchans och när lon var på cirka 140 sköt han och lon blev på plats, berättar Robert.

Lon var en hane med en uppskattad vikt på cirka 19 kg.

Av tilldelningen återstår nu fem lodjur i inlandområdet, norra kustområdet är avslutat.

Händelsen inträffade enligt Dala-Demokraten i höstas. Slaktkroken följde med en våg som köpts på Biltema. Enligt anvisningarna skulle kroken klara 200 kilo och enligt vågen vägde kroppen 180 kilo, säger en jägare i laget.

– Vi hade skjutit en älg som skulle flås i ladan och vi hissade upp den i en kedja där vi hade fäst viltkroken. Vi hissade upp den allteftersom vi flådde den. När vi hade flått hela älgen låg huvudet kvar i golvet och då hade vi hissat den ganska högt. Av vågen att döma så vägde älgen 180 kilo. Viktanordningen skulle tåla 200 kilo, säger en jägare som bevittnade händelsen.

Kort därpå rätade kroken ut och kroppen föll ner på en kvinna i laget som klämdes illa mellan älgkroppen och ett bord. Hon fick en ledbandsskada och blev tvungen att sjukskriva sig tre månader.

Enligt Dala-Demokraten menar Biltema att de inte gjort något fel utan att det är jaktlaget som överbelastat slaktkroken. Jaktlaget skickade en anmälan med ett anspråk på 18 000 kronor men fick avslag och nu vill de därför varna andra.

– De hävdar att vi överbelastat kroken och nu vill jag varna andra när man tror att sådana här saker ska hålla, säger en av jägarna i laget.

Just nu får tre markägare, tillsammans fälla 38 dovvilt, företrädelsevis kalvar, men även någon enstaka hind och några spetsar. Skyddsjakten får pågå fram till och med den 31 augusti.

– Det är bara att konstatera att förvaltningen i området brister. Stammen är alldeles för stor och då blir skadebilden därefter. Den är också i dåligt skick med låga slaktvikter, säger Tom Espgård, lantbrukskonsulent på länsstyrelsen i Skåne med ansvar för bland annat viltfrågor.

Enligt de uppgifter länsstyrelsen har var avskjutningen den gångna säsongen cirka 600 djur i området.

– Många större egendomar i Skåne har en bra förvaltning och många av dem har man faktiskt att tacka för att man i dag har viltstammar av exempelvis rådjur och kronhjort. Men så finns det också exempel där det motsatta har skett och man misslyckats i sin förvaltning, säger han.

Enda lösningen på problemet när det gått så långt att en stam blivit alldeles för stor och som bland annat orsakat förluster på 130 000 kronor på grund av skördeskador för enskilda jordbrukare, är enligt Tom Espgård en högre avskjutning av kalvar men också vuxna hindar.

– Ska man få ner stammen till en hanterbar storlek måste man skjuta hondjur även om det tar emot. Eftersom dovviltet är ett flockdjur klarar sig kalvar även om hinden skjuts bort om de går i en större flock. Kommer det däremot en ensam hind med kalv skjuter man naturligtvis inte bort hinden först om jagar på marker där dovviltstammen är i balans, säger han.

För Länsstyrelsen i Skåne står det klart att 2015 års stora problem med största sannolikhet kommer fortsätter in i det kommande jaktåret.

– Naturligtvis kommer detta utvärderas noggrant. Lösningen på problem med viltstammar som blir för stora är att öka jakttrycket och samarbeta markägare emellan, säger Tom Espgård.

Både Marcus Svensson, yrkesjägare på Wrams Gunnarstorp och godsets ägare Rudolf Tornerhjelm vänder sig emot länsstyrelsens uppgifter.

– Vi har jagat så mycket vi kunnat de senaste åren och ligger på en avskjutning på 450 djur, var av 400 är hind och kalv. Vinterstammen beräknas till cirka 600 djur, säger Marcus Svensson.

Han tycker länsstyrelsens beslut om skyddsjakt kommit plötsligt och menar att de inte föregåtts av några åtgärder.  Även Rudolf Tornerhjelm är kritisk till länsstyrelsens agerande.

– Vi har hela tiden redovisat allt och eftersträvat en dialog, men länsstyrelsen har inte ens kontaktat oss. Man får läsa om skyddsjakterna i tidningen. Det är amatörmässigt skött.

I den dokumentation från Wrams Gunnarstorp som finns vittnar inget om låga slaktvikter och att dovviltstammen skulle vara i dåligt skick. Tvärtom visar redovisningen om en hög avskjutning och enligt inventeringsresultatet finns många stora dovhjortar i området.

– Det stora problemet är att det bara är vi som redovisar vår förvaltning. Vad de andra gör vet vi inget om. Länsstyrelsen har aldrig uppgett hur avskjutningen ser ut runtomkring vår egendom. Dessutom finns det ingen vilja bland angränsande markägare att skapa åtgärder i form av till exempel viltåkrar, för att minska betestrycket på brukad mark, säger Rudolf Tornerhjelm.

Vargen upptäcktes via DNA-analys av urin insamlat vid en spårning i Strömsunds kommun norr om Östersund  i slutet av januari. Analysen visade att det var en hane född i Tiveden-reviret. Samma varg hittades senare igen med hjälp av DNA-analys av spillning som samlades vid en spårning av en varg som varit inne i en renhjord vid Borgvattnet, Ragunda kommun.

Tillståndet gäller från den 10 till den 20 mars, och gäller enbart det lodjur som uppehåller sig i renhjorden. Skyddsjakten får bedrivas mellan klockan 06.00 och 21.00 och med hjälp av lampa, skriver länsstyrelsen i beslutet.

Arjeplogs allmänning vill bedriva skyddsjakt på 30 älgar för att minska betestrycket som orsakas av vandringsälgar, men får nöja sig med sex älgkalvar efter beslut av länsstyrelsen i Norrbotten, skriver Piteå-Tidningen..

En jägare sköt en älg på sin egen mark, men den föll på grannens mark. Mannen tog älgen i tron att en gammal överenskommelse gav honom rätt.

Någon sådan överenskommelse fanns inte och jägaren polisanmäldes av älgskötselområdet och hamnade inför tingsrätten.

Mannen erbjöd älgen till det andra jaktlaget, betalade fällavgiften och försökte inte dölja att han skjutit djuret. Men han skulle ha hört av sig till markägaren bedömer domstolen.

Han har tagit ett djur utan tillåtelse. Men för att kunna dömas för brott måste oaktsamheten vara grov – och det tycker inte tingsrätten att den är i det här fallet. Därför frias jägaren, skriver Hallandsposten.

Årets licensjakt på lodjur i Västerbotten har gått mycket snabbt. Efter bara tre dagar var licensen på nio djur fylld. En av de nio jägarna som lyckades fälla ett lo var 16-årige Albin Ludvigsson, som uppsiktsjagade med sin bror Oskar.

Redan i fjol utmärkte sig Albin då Oskar lät han skjuta en björn på kort avstånd i samband med en spännande hundjakt.

Nu var det återigen ute tillsammans och jaktdagen började med spårningsarbete.
– Det finns spår egentligen överallt, i fjol hittade vi tio spår, i år har vi nog sett 100 spår, berättar Albin.

Spårningsarbetet visade färska nattspår av en hona med unge i Forsviksberget som de bestämde sig för att inleda jakten med.

– Vi ringde ihop några passkyttar och en hundförare. Jag och Oskar fick uppdraget att posta på bakspåret. Men det var mycket snö och lon lyckades få ett ganska stort försprång uppe i de branta partierna, säger Albin.

– Jakten drog ut på tiden och vi funderade på att bryta. Det var kallt och vi frös. Vi hade gjort patron ur och då plötsligt upptäcker vi ett lo 20 meter bort mellan granarna. Som tur var hade lon inte upptäckt oss och på bara 10-15 meter stack den fram skallen. Men jag hade ju tagit ur skotten så istället för att skjuta tittade vi varandra i ögonen i 5-10 sekunder.

– Då skulle jag växla i ett skott, men det krångla och jag fick försöka igen. Men det tog ju någon sekund och lodjuret sprang upp i en brant och då lyckades jag skjuta lon på 60-70 meter. Det var ett jäkla flyt, lodjuret var en liten hona på 15 kg och inte hona med unge. Sedan upptäckte vi att det var minst fyra lodjur i berget.

– Vi hittade också tre renar som var lorivna under tiden vi spårade och jagade, berättar Albin.

Utan överdrift kan man säga att Albin haft ett fantastiskt år. Först fällde han en björn och nu ett lodjur.

– Det var häftigt, dessutom är mitt lo ett kg tyngre än det brorsan sköt när han var 16 år. Det är viktigt, ha ha. Nu är lon flådd och kroppen skickad till SVA för obduktion.

Rymmer du både björn- och lodjursskin hemma i pojkrummet?

– Nä, det är redan problem med björnskinnet, jag måste nog flytta hemifrån om det ska fortsätta så här, säger Albin.

Läs också:

Albin, 16 fällde björn

I fyra år har Nätarnas Skytteförening arrangerat viltvårdsinsatsen Rävlocket. Föreningsmedlemmar och jägare i trakten kring Huskvarna lockar räv under en dag och samtidigt samlar föreningen in pengar till välgörande ändamål.

– Intresset har ökat för varje år och i år var 50 lag med och lockade vilket motsvarar omkring ett hundratal jägare, säger Andreas Dahl, sekreterare i föreningen.

Av de deltagande lagen var det tre som lyckades locka in och fälla tre rävar vardera. I samband med samlingen på skyttebanan efter avslutad jakt bjöds det på varmkorv och så var det lotteri med skänkta priser från företag i trakten.

Att vargar dyker upp i tättbebyggda områden är inte ovanligt. Det vittnar alla rapporter från Dalarna, Gävleborg och Värmland om. Men i bland dyker också vargar upp längre söder ut och då blir det som regel mer uppmärksammat.

I dag kan man på Länsstyrelsen i Kalmar läns hemsida läsa att en varg ska observerats inne i Kalmar. Vilthandläggare Hélen Wåhlstrand säger i pressmeddelandet att allmänheten inte behöver vara rädda för att gå ut. Om man mot förmodan skulle möta vargen ska skrika och vifta med armarna.

Personen som ansökte om licens till ett halvautomatiskt kulgevär, fick avslag på ansökan, men valde då att överklaga till Förvaltningsrätten. Det är också i dessa handlingar Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia, upptäckt att Polisen i sin motivering hänvisar till en lag som inte finns.

I handlingarna går att läsa ”Polismyndigheten önskar tillägga att EU kommissionen nu framlagt ett förslag som bl.a. innebär att halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism ska överföras [till] förbjudna skjutvapen.”

Myndigheter i Sverige kan inte agera från lagar som inte finns. Sannolikheten är också stor att det nya vapenförslaget EU-kommissionen tagit fram kommer att omarbetas kraftigt innan eventuellt ny lagstiftning kommer se dagens ljus.

I ett svar till Lars Wilderäng från Regeringen står följande att läsa.

”Polismyndigheten har i likhet med övriga myndigheter en skyldighet att följa befintlig svensk lag och kan i sin myndighetsutövningen inte hänvisa till eventuell kommande lagstiftning.”

I förra veckan när lodjursjakten startade i Västerbotten var Robert med och sköt ett lodjur utanför Åsele. Lodjuret fotograferades snyggt och prydligt och lades sedan ut på Roberts Facebook-sida Jakt För Livet.

Även vi på Jaktjournalen publicerades bilden och berättelsen om hur jakten gick till.

Men någon anmälde Roberts inlägg och nu har Facebook kontaktat honom och sagt att inlägget var olämpligt, samt att om det upprepas kan kontot stängas ned.

Facebook plockade också bort inlägget från sidan.

– Det är bedrövligt, en snygg bild från en laglig jakt. Vi är väldigt noggranna med att visa viltet respekt och att det är bra bilder, berättar Robert.

– Vi i Sverige ligger långt framme när det gäller etik vid publicering av jaktbilder. Stänger de ned min sida kommer de att få mycket att jobba med om de ska hålla den linjen. Tänker på bilder från Ryssland och USA som ibland är osmakliga.

En anmälan gjordes av inlägget med lodjuret, vem som gjort den får vi aldrig veta och Robert är irriterad.

– Jag hoppas innerligen att det är Djurens Vänner, eller något liknande, som gjort detta och inte missunnsamma jägare. Ibland undrar jag med allt surr som förekommer.

Robert har dock inte låtit sig skrämmas utan har fortsatt att lägga ut bilder på fällda lodjur.

– Många verkar inte fatta att det är laglig jakt vi håller på med, det är ingen art som hotas. Tillväxten är betydligt större än vad vi skjuter.

Sista dagen vid årets lodjursjakt var Robert med igen och fällde ett lodjur i Klippen där även det första lodjuret sköts. Det var renägaren Nejla Fjellström som fällde lodjuret för Roberts hundar. Även detta lo hade rivit renar en tid.

Samen Nejla Fjellström med det senast fällda lodjuret.

I juni 2014 fick polisen ett tips om att en 63-årig Kindabo hade ammunition i sin bostad trots att han saknade tillstånd för det, då hans vapentillstånd var återkallat sedan tidigare.

Totalt beslagtog polisen 720 patroner av varierande kaliber. Mannen har erkänt och dömts till dagsböter för brott mot vapenlagen.

Enligt tingsrättens dom var mannen aktiv i en skytteklubb i slutet av 1980-talet och att ammunitionen sedan blev liggande i ett vapenskåp.

Tingsrätten skriver i domen: med beaktande av det anförda kan befaras att ammunitionen på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt ska komma till brottslig användning.

Linköpings tingsrätt dömer 63-åringen till 17 500 kronor i böter för brott mot vapenlagen. Han ska även betala 800 kronor till brottsofferfonden, uppger Lidköpings tidning/Kinda Posten.

Vargen var en avkomma till det vargpar av finsk-ryskt ursprung som flyttades från Tornedalen till Tiveden under 2013, skriver länsstyrelsen i Jämtland i ett pressmeddelande.

Länsstyrelsen, som tidigare bedömt att vargen var genetiskt viktig, ansökte under torsdagen 10 mars hos Naturvårdsverket om att den skulle sövas och flyttas. Naturvårdsverket bedömer att eftersom det finns ytterligare två vargar i landet som inte är besläktade med de skandinaviska vargarna, är en flytt av denna varg inte är nödvändig för vargstammens genetik.

Eftersom vargen orsakat stor skada för renskötseln i området fattade Länsstyrelsen ett snabbt beslut om skyddsjakt.

– Nu kan renskötarna påbörja det omfattande arbetet med att samla ihop sina skingrade renhjordar, säger Ruona Burman, chef för Naturvårdsenheten på Länsstyrelsen.

Norrbottens län sticker ut i statistiken med totalt 947 godkända teoriprov under 2015, klart mest i landet bortsett från de tre storlänen.

– En av förklaringarna är helt enkelt att det är inne med jakt och klimatsmart kött, säger Daniel Bladh, handläggare på Naturvårdsverket, till Nyhetsbyrån Siren.

Sett till hela riket var 21 procent av dem som godkändes på teorin i fjol kvinnor, en i stort sett oförändrad andel jämfört med året innan.

2006, då tillförlitlig statistik började föras nationellt, fick 8530 personer godkänt på teoriprovet

Polis lyckades skjuta ihjäl björnen efter att den gett sig på naturvårdaren, som sänts ut för att försöka fånga in och lugna den.

– Vi hade inget annat val än att skjuta den. Den var på bärsärkargång och attackerade alla som kom i dess väg, säger Rajesh Kukareja, biträdande polischef i Mahasamund.

De två byborna var på tur i skogsområdet för att plocka ätbara örter. När de dröjde med att återvända gav sig lokalbor ut för att leta efter dem och fann deras kroppar.

Läppbjörnen är rödlistad av Internationella naturvårdsunionen, som uppskattar antalet läppbjörnar till 20 000.

Villan spärrades av i väntan på att polisen ska kunna göra en teknisk undersökning.

Polisen är angelägen om att komma i kontakt med vittne eller personer som kan lämna tips om inbrottet, skriver Piteå-Tidningen.

Båda spillningarna kommer från en varghane med ursprung i Hasselforstrakten sydöstra Närke. DNA från denna varg har säkrats flera gånger de senaste åren i Jönköpings, Kronobergs och Skåne län.

– Allt tyder på att denna hanvarg uppehållit sig i södra Sverige i ungefär fyra år. Vi utgår ifrån att det är samma varg som fastnat på bild och film i Lönsbodatrakten tidigare i år. Det är intressant att notera att den här individen inte har kopplats till några angrepp på tamdjur under de år den varit i södra Sverige, säger Nils Carlsson, viltvårdshandläggare på Länsstyrelsen Skåne i ett pressmeddelande. 

Nils Carlsson säger att det förmodligen är brist på vargtikar som gjort att det inte har blivit något revir i södra Sverige.

– Oftast vandrar inte tikar lika långt från födelsereviret som hanarna. Vi har bara konstaterat två tikar i de sydligaste länen i modern tid, den ena sköts under skyddsjakt i Kronoberg 2011 och den andra under pågående angrepp i en fårhage i Kronoberg 2014, säger Nils Carlsson.

Här har DNA från vargen påträffats:

Jönköping 2012
Ljungby 2013
Tingsryd 2013
Osby 2014
Osby 2014
Älmhult 2015
Älmhult 2016
Osby 2016.

Naturvårdsverket definierar på nytt gynnsam bevarandestatus av vargen i sin nya femårsplan. Följande skrivning återfinns, ”Det behövs minst 300 vargar i Sverige, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland reproducerar sig med de skandinaviska vargarna varje 5-årsperiod (varggeneration), för att vargen i Sverige ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.”

I dag ligger Sverige enligt Naturvårdsverket efter sin plan om nytt genetiskt tillskott i vargstammen. Det har inte sedan 2008 skett någon föryngring med den befintliga svenska populationen. Ingen av avkommorna till Tivedenvargparet har fått några valpar så vitt Naturvårdsverket vet och myndigheten menar att det genetiska förstärkningsprojektet nu därför ligger efter. Senast igår fälldes en av Tivedenvalparna eftersom den befann sig i ett känsligt renskötselområde i Jämtlands län.

Just den genetiska variationen är en käpphäst för Naturvårdsverket. Tidigare har man försökt få till flytt av djurparksvargvalpar till vilda vargtikars lyor. Valpningen har dock sällan skett samtidigt och det har varit svårt att märka tikar. Dessutom gick dialogarbetet med markägare trögt.

Eftersom Naturvårdsverket främst ser att nytt vargblod själv kan etablera sig i landet och föryngra sig är vargflyttar en åtgärd som endast ska ses som en nödlösning. Men åtgärden ska finnas och för att det ska fungera måste myndigheten också komma runt problemen med medgivanden från markägare/jakträttsinnehavare.

”Det har visat sig svårt att få, och i de få fall där enskilda markägare medgivit utsättning, har de fått stora problem från människor som ogillat detta. Ett alternativ är att använda den begränsade statliga mark som inte är upplåten till jakt eller där medgivande finns med i jaktupplåtelsen.”

Naturvårdsverket nya femårsplan ska nu ut på remiss.