Regeringen vill helt enkelt minska viltstammarna genom svält i stället för en fortsatt samverkan mellan jägare och markägare, något som i de allra flesta fall fungerar alldeles utmärkt.
Att lagstifta innebär ett ökat tryck på länsstyrelserna när jaktmotståndare och andra garanterat kommer att rapportera varenda foderplats som olaglig. Oavsett omfattningen.
Nationell insats
Varför inte i stället satsa på en nationell insats: tillför pengar till våra jägareförbund, som får i uppgift att informera och utbilda jägare och markägare i utfodring och viltförvaltning.
Tryck på vikten av samarbete mellan markägare och jägare. Samt inte minst viktigt, något som regeringen helt missat, se viltet som en resurs i stället för att svälta bort det.
Jag är övertygad om att jägarna kan hantera detta. Grupptryck är ett bra vapen mot dåliga vanor. Se bara hur vissa viltvårdsområden i höstas förbjöd björnjakt sedan oseriösa jägare åtlat.
Stort ansvar
Det är viktigt att låta jägarna ta ett stort ansvar. De har hela bilden klar för sig om vad som finns på markerna, och jaktmotståndare som själva skulle komma på idén med att utfodra eller åtla för att sabotera blir snart avslöjade.
Självklart är det tråkigt när viltskador blir större än vad som är acceptabelt. Men med den erfarenhet jag har från mina marker går det alldeles utmärkt att begränsa så länge dialogen med markägarna är bra.
Och med det menar jag att det är inte bara jägarnas ansvar att hålla koll på skador – hjälps man åt kan man i regel snabbt komma till rätta med problemen.
Att oetisk utfodring sker på vissa platser med tonvis av foder händer säkert. Men att det är ett problem som skulle föranleda en lagstiftning är att skjuta över målet.