Den åtalade 60-åringen medger att det var han som först sköt älgen med två skott i halsen. Men, eftersom den bara skadades av skotten och därefter sprang in på grannjaktlagets område, sade mannen till rätten, att han var tvungen att följa efter djuret på det andra området för att avliva det. 60-åringen hävdade att han hade jakträtt även på grannjaktlagets markområde eftersom han ska ha ägor även där.

Åklagaren trodde inte på mannens förklaringar eftersom det inte har kunnat hittats blodspår mellan de två jaktområdena. I sin slutplädering yrkade åklagaren Ulrika Skönbeck på att mannen ska betala skadestånd på 13 800 kronor vilket motsvarar värdet av det förlorade köttet. Hon yrkade också på att den tilltalade mannen ska betala dagsböter.

Försvarsadvokaten Håkan Carle yrkade på en friande dom, skriver Norrländska Socialdemokraten.

– Det var ju dagen efter stormen Gorm så vi kom inte i gång med filmandet för en bit in på förmiddagen, berättar Ulf Lindroth.

Vettarna hade placerats ut och Ulf Lindroth och Andreas Norin satt och väntade på att fåglarna skulle dyka upp. De har gömslet på en ö ute i sund. Plötsligt får de se något svart komma simmande. När det kommer närmare ser de att det är en stor galt. Betarna riktigt lyser.

– Jag visste ju att det fanns rejält med vildsvin på egendomen men blev rätt överaskad, säger Ulf.

– Dessutom blev jag ganska orolig eftersom den simmade rätt mot oss. Strandbrinken var brant där vi satt upp gömslet och jag hade ju min vorsteh Moltas med mig. Det hade nog blivit ganska kaotiskt om vi fått galten i knät.

Ulf hojtar till när galten är i höjd med vetterna och turligt nog viker den av mellan de två vettbilderna så den inte trasslar in sig i linorna mellan fågelattrapperna.

– Kul att vi fick den på film. Moltas undrade nog vad det där var för djur. Ett sånt hade han aldrig sett förr, säger Ulf Lindroth och skrattar.

Hela hösten har han och Andreas Norin samlat på sig filmmaterial från sjöfågel- och andjakt. Förhoppningen är att filmen ska bli klar under nästa år.

– Vi ska göra ett stunt på Orust i tre dagar och med lite tur har vi allt material vi behöver efter det. Men jakt är jakt.

Studiens resultat har blivit pupblicerade i Fakta Skog. Dessa visar bland annat att färre älgar skjuts i områden med en etablerad vargstam. På många håll där man jagar i ett vargrevir sparar man till exempel på kor för att en något bättre föryngring ska säkerställas. En slutsats man tagit i studien är att jägarnas respons på nyetablerade rovdjur kan ha stor inverkan på hur älgavskjutningen sedan kommer att utvecklas.

Det publicerade materialet finns att läsa här>>

Beagle-SM är egentligen en kombination av ett officiellt prov (där resultaten stambokförs hos SKK och där således alla tillåtna djurslag får jagas) och en tävlan om vilken hund som är bäst på att jaga hare under de två dagarna. Själva SM-titeln räknas alltså enbart på hardreven.

I år är består startfältet bland annat av Ulvekets Cita (Årets bästa harhund 2014/2015), Släntens Herta (SM-vinnare 2014), Starmaids Undercover (trea i SM 2014), Dilshagens Tussa (Sydsvenskas bästa unghund 2014/2015) och Stigsjödalens Rex (Årets bästa unghund 2014/2015).

Samtliga hundar i SM-finalen är några av beagle-Sveriges absolut bästa harhundar just nu och nämnas särskilt bör Skrovelmyras Fixa som gjorde en enorm prestation i uttagningarna till SM, då hon i hällande regn och under ytterst svåra förhållanden var den enda som drev till ett förstapris båda provdagarna.

För info: www.svenskabeagleklubben.se

För den svenska vargstammens utveckling anser Naturvårdsverket att hannen har samma värde som 500 skandinaviska vargar.  Vargens genetiska status har kartlagts genom urinprov som hittades den 18 november. Testresultatet visade att det är en finskrysk varghane.

Länsstyrelsen Jämtlands län kommer att diskutera – tillsammans med samebyarna, Naturvårdsverket och grannlänen – om lämpliga åtgärder för att vargen inte ska fällas på skyddsjakt. Eftersom det var ett par veckor sedan urinen från vargen insamlades kommer Länsstyrelsen att intensifiera inventeringen den närmaste tiden.

– Vi vet inte alls var vargen befinner sig. Eftersom vi bara har två prov från olika platser. Det finns inga uppgifter om att det finns ett revir där vi hittat spåren, säger Ruona Burman, enhetschef på naturvårdsenheten.

Inte minst tidigare i höstas var diskussionen kring ersättning för rovdjursstängsel på tapeten. Den numera, i alla fall i jägarkretsar, välkända gården Molstaberg, i Sörmland, avböjde då myndigheternas erbjudande om att sätta upp det omtalade stängslet runt sina vargbesökta fårhagar. En stor anledningen till detta var att kostnaden för skötseln av stängslet skulle bli mycket hög. Högre än vad gården hade råd med.
Men i en debattartikel, i Värmlands Folkblad, kan man idag se en viss ljusning. LRF och Naturskyddsförenings ordföranden skriver nämligen gemensamt att de, trots många andra åsiktsskillnader, är överens om att en ersättning för skötsel av rovdjursstängsel snarast bör införas. De menar också att de ekonomiska medlen inte skall komma ur de redan, för rovdjursdrabbade, avsatta pengarna. Istället anser man att finansieringen av bör komma från helt nya pengar. Om myndigheterna lyssnar på de två stora organisationerna återstår att se.

– Jag är glad att vi i dag tar ett steg framåt när det gäller småviltjakten. Regeringen väljer att lägga fram detta förslag bland annat för att komma till rätta med det ökade jakttrycket, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Det föreslås även att den som inte är fast bosatt i Sverige, men är EES- eller EU-medborgare (de som omfattas av den fria rörligheten för kapital, etablering och tjänster) och har uppnått en närmare anknytning till Sverige likställs med den som är bosatt i Sverige.

Efter remitteringen av promemorian kommer regeringen att ta del av remissinstansernas synpunkter och ta ställning. Förordningsändringen beräknas träda i kraft tidigast den 1 april 2016.

Från Promemorian. Källa: Näringsdepartementet

Det var Länsstyrelsens lantbruksenhet som för en tid sedan bestämde sig för att polisanmäla Molstaberg, eftersom lantbruksenheten menade att gården inte agerat tillräckligt för att skydda sina får.

Sedan i somras har Molstaberg vid upprepade tillfällen drabbats av vargangrepp. Ett 70-tal får har dödats.

Kammaråklagare Mathias Lidberg har nu bestämt sig för att lägga ner undersökningen och han vilar sitt beslut bland annat på en skrivelse från Naturvårdsverket. I den gör myndigheten klart  att rovdjursavvisande stängsel är en frivillig åtgärd.

”Jag anser inte att fårägarna gjort sig skyldiga till brott genom att utsätta djuren för onödigt lidande” skriver Lidberg i sitt beslutet, rapporterar Sörmlands nyheter.

Skyddsjakten på lodjur får bedrivas av jägare med rätt till älgjakt och samebyarnas medlemmar inom området. När ett jaktlag var ute för älgjakt norr om Junsele i lördags morse hittade de ett nattspår av ett ensamt lodjur.

– Jag var ute och fiskade när Peter Backlund ringde och undrade om jag ville komma med hundarna och prova att hitta lodjuret. Så jag stack direkt och när jag kom fram hade jägarna ringat in lodjuret i ett område och man postade ut, berättar rovdjursjägaren Robert Salomonsson, Borgafjäll.

– Först släppte jag Frisco och när han snurrade runt uppe i berget släppte jag också på Turbo. Sedan stod jag och Peter kvar på inspåret och efter ett tag kom lodjuret ned mot oss och Peter fick en skottchans. Men det tog inte riktigt perfekt och lodjuret träade och då kunde vi avsluta jakten, berättar Robert.

Lodjuret var en hona på cirka 14 kg. I helgen återstod skyddsjakt på fyra lodjur i området. Ett villkor för jakten är att den endast får bedrivas på ensamma lodjur.

Tjuvjakten inträffade i onsdags förra veckan. Eftersom det låg snö på marken reagerade folk på blodspåren. Kommunjägaren Jan Lund, som är den ende som har skottlossningstillstånd i området menar att tjuvjakt på kapitala dovhjortar pågått under flera år. De äldre djuren försvinner spårlöst.

– Jag har ganska bra koll på hjortarna. Det har försvunnit hjortar som skulle varit kvar, kapitaldjur med riktigt stora horn. Det är mycket kött på sådana djur, mer pengar i dem än i mindre hindar, säger Jan Lund till tidningen Aftonbladet.

Tjuvjakten i onsdags var inte svår att rekonstruera eftersom spåren i snön tydligt visade hur jakten gått till.

– Det var blodspår, hår och kulnedslag. Det syntes släpspår som upphörde tvärt där de lastat djuret i bilen, säger Jan Lund vidare.

Angreppet inträffade i närheten av Leringen någon gång mellan lördag och söndag, men den döda tackan besiktades av länsstyrelsens besiktningsman Gillis Persson först i dag.

– Det var en besättning på omkring 500 djur, men tackan var den enda som attackerats så vitt vi vet, säger han.

Länsstyrelsen har enligt Gillis Persson lyckats kvalitetssäkrat två lodjursföryngringar i länets östra del under året. Dels fångades en hona med två ungar på bild och dels lyckades Gillis själv fotografera en unge som gått i en rävfälla, innan han släppte ut den.

– Snöbristen försvårar naturligtvis inventeringen av lodjur i området, men vi har nu sex stycken viltkameror uppsatta på platser i Karlsborg, Töreboda och Tibro kommun, säger han.

Jämthunden SJ(LÖ)CH Pääskysen Veikko, blev bara 2,5 år. I lördags dödades han av en varg under älgjakt i Slammerbergets jaktlag nära Korså, utanför Hofors i Dalarna.

Ulf som är en rutinerad och mycket duktig hundkarl vann SM för älghundar 1996 med jämthunden Brushöjdens Urax.

I lördags morse började han med att släppa sin 5-årige jämthundshane Pääskysen Buck som är nordisk jaktchampion.

– Bucken tog upp älg och skällde gångstånd i några kilometer och passerade nära den plats där Veikko senare under dagen skulle bli vargdödad. Men älgen simmade över en sjö och Buck kom sedan tillbaka till mig, förklarar Ulf Isaksson för Jaktjournalen.

– Jag bestämde mig för att släppa Veikko söder om sjön Hinsen där det bara varit sparsamt med vargobservationer i år. Och under höstens jakt har inga vargar synts till.

Jag släppte vid Hättmyran och Veikko tog upp älg nästan genast, bara 400 meter bort, berättar Ulf.

Älgen ville inte stå utan gick undan cirka 5 kilometer i en båge och var nästan tillbaka till upptagsplatsen när Veikko bröt. Något som inte hör till vanligheterna.

Ulf stod kvar nära bilen där han släppt Veikko och kunde via pejl se hur han rörde sig söderut och till slut blev han stilla nära ett vägslut cirka 1,3 km bort.

– När han varit stilla en stund ringde jag upp för att lyssna men hörde bara lite prassel. Då bestämde jag mig för att ta bilen och köra bort till vägslutet och se vad som hänt.

– När jag gick ned mot den plats där hundpejlen visade att Veikko var blev jag orolig. Och när jag var 50 meter ifrån utan att varken höra eller se något blev jag iskall och förstod att något hade hänt.

– När jag hittade Veikko var han helt stel, trots att det bara var 24 minuter sedan han blev stilla på pejlen. Jag såg också tecken på att det varit slagsmål under en gran. Han hade förmodligen slagits för sitt liv och stelheten var väl något med adrenalin-påslag att göra.

Veikko var tämligen hel till det yttre men med hjälp av besiktningsmannen Bert Eriksson kunde man se att hunden var biten i stort sett över hela kroppen.

– Jag är glad att Bert var den som kom till platsen, han är själv jägare och förstår hur man känner vid en sådan här situation. Just nu finns det inga ord för att förklara hur man känner, det är både ilska, frustration och irritation, berättar Ulf.

– Jag har försökt få tillstånd en dialog med länsstyrelsen för att vi ska få vet hur många vargar som rör sig i dessa trakter. Men gensvaret har varit minst sagt svalt.

Under hösten har Ulf bara gjort tre släpp med sina hundar på jaktlagets marker, allt för att undvika att hans hundar ska bli skadade eller dödade av varg.

Istället har han sökt sig norrut och jagat på olika marker.

– Nu finns det nästan inga marker i Sverige där man kan garantera att det är vargfritt. Det är alltid en risk man tar. Jag vet inte just nu hur jag tänker framåt. Jakten är dock en livsstil och jag ska fortsätta jaga med Bucken och kanske provar jag ledhund, men det är inte hugget i sten.

– Nu ska vi ha begravning hemma på gården och jag hoppas att man känner sig bättre till mods när det gått en tid, avslutar Ulf, som så sent som i september blev trea på Jämthundklubbens mästerskap med den nu vargdödade Pääskysen Veikko.

På Svenska Jägareförbundets hemsida går det nu att läsa om Södermanlands avskjutningsstatistik av våra två största hjortdjur. Enligt deras siffror är älgstammen fortsatt vikande i länet medan kronviltet istället verkar öka för varje år som går.

År 2014 sköts det färre än 1000 älgar men omkring 1800 hjortar. På 1980-talet såg det helt annorlunda ut. Man sköt då över 3 000 älgar per säsong, men inte mer än ca 100 kronvilt.

Varför älgstammens trend dalar finns det många teorier om. Svenska Jägareförbundet hoppas att forskningsprojektet Sydälg ska kunna ge svar på många frågor kring älgpopulationens nedgång.

Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ska tillsammans undersöka hur hjortdjur påverkar skogen i området som brandhärjades förra året. Sex stycken hägn på vardera 100 kvadratmeter sätts upp. Genom att jämföra växtligheten i hägnen med områdena utanför kan forskarna se hur landskap och skogsbruket påverkas av djuren.

– Vi ska också studera i vilken omfattning som asp, sälg och andra trädslag kan breda ut sig i de delar av brandområdet som blir reservat. Troligen blir det en stor skillnad på växtligheten innanför och utanför hägnen, säger Matts Rolander, regional viltspecialist, Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande.

Genom att placera de flesta av hägnen nära lågtrafikerade vägar så ska såväl allmänhet som forskare, jägare och skogsägare kunna följa utvecklingen.

Det är framför allt tall som planterats i de brandhärjade skogsområdena.

– Längre fram blir det också viktigt att röja den tallskog som växer upp, men lämna kvar rönn, asp, sälg och ek i så stor utsträckning som möjligt. En röjd skog drabbas inte lika lätt av skador orsakade av storm eller snö. Sedan har markägare och jägare ett gemensamt ansvar att skapa balans så att hjortdjurens betning inte påverkar framtida skogars tillväxt, kvalitet, trädslagsblandning och biologiska mångfald i allt för hög grad, säger Matts Rolander.

Det nordiska mästerskapet för drever avgjordes i slutet av november i Norge, Telemark. Det var Telemark Dreverring som stod för arrangemanget där fyra drevrar från vardera Norge, Sverige och Finland möttes.

Förläggningen var på Vindfjelltunet hotell och provmarkerna var  lagda i mycket brant terräng, om man ser till vad både svenska och finska hundarmed förare är vana vid.

Provmarkerna var viltrika men tidigare snö och flera plusgrader gjorde det inte lätt för hundar och folk att ta sig fram i branterna. Första och andra plats togs av norska hundar men den tredje platsen gick till svenska hunden SE UCH SE JCH Mollie, ägare Marco Jönsson från Sölvesborg.

Norge vann landskampen med 431 poäng, Sverige tvåa med 351 p. och Finland trea med 327 p. Individuell segare norska Stuttfot´s ÖTimber med 1 ha+1 rå, äg. Gjermund Lie; tvåa norska Skåntorpsgårdens Frida med 1 rå, äg. John Kristian Solbrekke och trea svenska Mollie med 1+1 rå, äg. Marco Jönsson.

– Nu är det hög tid för regeringen att lyssna på riksdagen och sluta äventyra en hållbar rovdjurspolitik. Den oro som regeringen skapar med många oklara besked visar inte respekt mot alla de människor som bor och verkar i rovdjurstäta områden, säger Kristina Yngwe (C), vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, i ett pressmeddelande.

– Regeringen har skapat stor oro hos många människor genom att de inte kunnat ge klara besked kring rovdjurspolitiken. Nu gör vi i riksdagen det i stället, säger Magnus Oscarsson (KD), landsbygdspolitisk talesperson, i ett pressmeddelande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län beslutade den 30 oktober om skyddsjakt efter sju vuxna lodjur inom tre områden i Västernorrlands län. Skyddsjakten får bedrivas från och med den 14 november till och med den 13 december.

Beslutet överklagades av en förening och Naturvårdsverket har fått uppgiften att bedöma om länsstyrelsen har grund för sitt beslut om skyddsjakt eller om det finns skäl att upphäva beslutet.

Naturvårdsverket anser att en förebyggande skyddsjakt i vissa fall är motiverad för att förhindra allvarlig skada, men menar att det i sådana fall bör ställas höga krav på beslutsunderlaget.

I detta fall är länsstyrelsens underlag inte tillräckligt för att motivera en regionsinriktad skyddsjakt på lodjur sett utifrån kriteriet att förhindra allvarlig skada. Det saknas fortfarande ett tillräckligt tydligt underlag som visar hur stor del av samebyarnas förväntade förluster som kan hänföras till rovdjursangrepp i allmänhet, och till loangrepp i synnerhet. Naturvårdsverket upphäver därför Länsstyrelsens beslut.

Under skyddsjakten har hittills två lodjur fällts.

Läs om Robert Salomonssons lyckade lodjursjakt här>>

För ett par veckor sedan kunde personal från Jämtlands läns länsstyrelse genom spillningsprov konstatera att det fanns en genetiskt viktig varg i länet. DNA-analysen visade nämligen att vargen bar på finskryska gener. Naturvårdsverket gick ut med pressmeddelandet att vargen ur genetiskt perspektiv var att likställa med 500 skandinaviska vargar.

Eftersom endast två spillningsprover från två helt skilda platser i Jämtland hittades kunde vare sig länsstyrelsen eller Naturvårdsverket säga något om eventuell revirbildning.

Nu visar det sig att vargen dragit söder ut och in i Dalarnas län. Ett urinprov från varg i området kring renbetesmarkerna för samebyarna Ruvhten sijte och Idre nya sameby härstammar från den aktuella individen.

Eftersom den enligt myndigheterna är extra skyddsvärd kan dess närvaro i kombination med bristfälliga spårningsförhållanden i Dalarna ställa till det för kommande licensjakt på varg. Benny Johansson, ordförande i Idre sameby är kritisk till situationen nu.

– Alla skyddsjakter och säkert också licensjakten är i fara när man inte vet var den håller hus. Den där vargen skulle det vara sändare på så fort som möjligt, så att vi kan gå vidare med både skyddsjakter och licensjakt, säger han till tidningen Jakt och Jägare.

Seriestrippen Hälge har gått hem både hos jägare och allmänheten för sina putslustiga små iakttagelser av vardagen på glesbygden. Förra sommaren avled seriens skapare och tecknare Lars Mortimer, efter en tids sjukdom. Många trodde då att även serien gått i graven, men nu står det klart att den återuppstår i ny regi.

Bakom nysatsningen står förlaget Egmont Publishing som köpt rättigheterna till serien och ny huvudteckare är Alan Kamieniarczyk, Malmö, som tidigare tecknat serietidningen 91:an Karlsson och Pettson och Findus. Han och flera andra tecknare ska rita Hälgeserien framöver, rapporterar Östersunds Posten.