Per Sandberg, som är hundförare i jaktlaget i Älgberget, var ute för att jaga kalv på lördagen. Gråhundstiken skällde på en en ko med kalv men när Per var 600-700 meter från Mias ståndskall platsen förändrades hundens tonläge.
– Jag har aldrig hört Ivrig skälla på det sättet. Och efter ett tag blev det helt tyst. När Per kom fram såg han Ivrig ligga helt orörlig.
– Jag böjde mig ned, sa hennes namn, för även om jag innerst inne förstod att hon dödats av varg tog det ett tag innan allt sjönk in, säger Per.
– Jag minns att jag skrek i ren frustration. Det var hemskt att se.
Per Sandberg gick en kilometer till bilen med Ivrig i famnen.
– Det är som en mardröm. Sedan snurrar det hela tiden i huvudet, tänk om jag kommit fem minuter tidigare då kanske Ivrig klarat sig.
Per Sandberg älskar skog och natur. Jakten har blivit en livsstil för honom – och hans familj.
– Vågar jag någonsin släppa någon av mina andra hundar i framtiden, säger Per Sandberg frågande till Dalarnas Tidningar.