Rävlock med fintar och tålamod

Jaktjournalen tog rygg på Henrik Boström i Norrbotten, de sista dagarna rävarna var lovliga våren 2021.
Målet är att vi ska hinna fyrafem pass på strategiska ställen innan mörkret faller. Förutsättningarna är perfekta med en hård skare och en svag västlig vind. Orosmolnet är att det kan vara en sen löp, likt tidigare år, då rävarna har annat i tankarna än mat.

– Jag har observerat att rävarna har gått i par nyligt och har hört rävar skrika om nätterna, precis som de gör under löpen. Jag har fått fram en del rävar på lock men de har varit otroligt avvaktande och väldigt ointresserade av harskriket, säger Henrik.

BYTER TILL HARSKRIK

Vi ska börja med att åka skidor till en liten långsmal tjärn cirka en kilometer bort, där Henrik tidigare år skjutit en del rävar.

Skidorna glider snällt på skaren även om dagens solväder löst upp en del av det betonghårda underlaget. Väl framme på pass så kollas det att vinden ligger som planerat och att Henrik hittar en bra skjutplats.

Henrik sitter tyst i några minuter innan har börjar locka lite försiktigt med fågelläte. Efter att han inte fått fram någon sugen räv på det, byter han lockpipa till harskrik. Han lockar intensivt med en del uppehåll då och då utan att det händer något positivt. Plötsligt stelnar han till och viskar.

– Hörde du räven som skrek eller inbillar jag mig det? Det lät som det kom därifrån, säger Henrik och pekar i tjärnens längdriktning.

Han fortsätter locka intensivt med PC2-lockpipan och när det gått kring en halvtimme ger han ett tecken på att han tänker ge sig. 222an plundras från skotten, benstöden packas i ryggsäcken och liggunderlaget rullas ihop.

– Men tusan, där står ju en räv säger han tyst och pekar mot den.

Räven står bara där, mitt på isen och kollar in på de två lövkamouflerade märkliga varelserna. Henrik får snabbt in en plugg i loppet, men då drar räven iväg som en avlöning, upp i skogen på andra sidan tjärnen och försvinner.

MELODI AV FÅGELLÄTEN

Henrik småpratar med sig själv och ser inte alltför nöjd ut.

– Jag har många gånger sagt till mig själv att alltid ge passet tio minuter till då du känner att det inte kommer någon räv. Tvinga dig själv till det helt enkelt. Det har hänt alltför ofta att det kommit räv när man gett upp och då avslöjat sig, säger Henrik och gör patron ur igen.

Skidturen till bilen går snabbt. Solen har gått bakom en ridå av moln och det är bara bra, då vi slipper skuggor och blänk från vår utrustning som kan vara avslöjande.

RÄVEN SMÖG RUNT

Även om nu Henrik tvingar sig att sitta tio minuter till på ett pass som troligen inte ger något ger han till slut upp. Skidturen till bilen blir mindre roligt då det tydligt syns i den uppblötande skaren tassavtryck från en räv som Henrik lockat till sig, men inte vågat visa sig ända fram.

– De här spåren fanns inte när vi skidade här nyss, den måste ha gått runt och troligen fått vind utan att visa sig, säger Henrik och suckar.

– Varför är de så jäkla försiktiga i år också? Föret är bra, passen är bra, lockpipan brukar fungera, men troligtvis är det parningstiden som spökar, säger Henrik uppgivet.

Nu åker vi på södra sidan om Kalixälven och testar ett bra pass. När vi har kring 500-600 meter kvar till var bilen ska parkeras ser vi en stor räv i full trav mot dagens tredje pass. Det lovar gott. Det börjar skymma lite försiktigt och det är ingen nackdel, eftersom rävarna blir modigare och modigare ju närmare mörkret vi kommer.

OLIKA PIPOR

Henrik använder sig av fyra pipor när han lockar. Den mest använda är Dan Thompson PC2, en otroligt lättblåst pipa som har många rävar på sitt samvete. Han har även en Dan Thompson PC5, runt halsen en Primos lil`dog och en Twisted Syco som härmar fågelkvitter.

– Jag brukar börja med fågelkvitter för att eventuellt få in rävar som ligger nära. Longrage pipan använder jag för att få ut ljudet långt, men det är PC2 som används mest, säger Henrik viskande och börjar blåsa igen.

Fågelvägen är det kanske 500 meter till var vi såg räven. Är den hungrig och sugen på färskt harkött bör den dyka upp rätt snart. Men trots ivrigt spanande och lockande händer det ingenting och det är nu dags för dagens sista pass innan det blir nattsvart ute.

– Jag har en nödraket vi kan testa, säger Henrik och berättar att det finns två rävar nära hans gård.

– Troligtvis fick jag fram en av dem för någon dag sedan, men den kom smygandes bakom mig och jag fick aldrig någon bra skottchans då. Normalt blåser jag inte på samma ställen om jag blivit avslöjad, men vi får göra en chansning helt enkelt, eftersom det troligtvis finns flera i området.

NU ELLER ALDRIG

Det har mörknat rejält och temperaturen är återigen på minussidan. Skaren håller nu för att gå på utan skidor, så det är nu eller aldrig för Henrik. Vi sitter på ett ganska nytt större hygge omgärdat av lite äldre hyggen och en storskog en bit bort. I närheten finns en trafikerad väg och bilarnas brus stör en del. Rävarna här är vana vid bilar och människor och normalt brukar dessa byarävar vara betydligt lättare att få in än skogsrävarna, menar Henrik som nu börjar med harskriket direkt.

Efter kanske tio minuter ser Henrik en rörelse och kan genom kikarsiktet bekräfta att det är en räv som i lugnt mak kommer åt vårt håll.

– Där, drygt 200 meter bort kommer den, viskar Henrik tyst.

RÄVFINT

Det är en svacka mellan oss och skuggan som sakta rör på sig åt vårt håll, så till slut är räven helt borta nere i svackan. Henrik har placerat om kroppen och lagt bösspipan i färdigställning mot området där räven förmodligen kommer att exponera sig igen. Sekunderna känns som minuter och alla sinnen är i full beredskap. Var och när kommer skottchansen?

Tiden går men ännu ingen räv i siktet. Vid det här laget borde den ha visat sig igen. Henrik tar ner bössan från färdigställning och börjar spana av området som nu är väldigt mörkt. Henriks ögon arbetar för högtryck och nu går allt fort. Räven har fintat oss helt och dyker upp långt åt vänster. Henrik får göra en väldigt snabb korrigering med kropp och bössa och när räven är på cirka femtio meter går skottet. Räven blir liggandes i steget och när ekot från Henriks Sako Vixen 222-studsare lagt sig är det åter endast bilvägen som hörs.

En mycket lättad jägare ser ut att jubla inombords när han går fram emot räven som visar sig vara en kraftig hane. Henrik misstänker att det är en av de två som observerats kring huset under våren. Här och var syns det små bloddroppar i pälsen från splittret av den hemladdade Sierra Blitzking 40 grain-projektilen som fullständigt pulvriserat rävens inre organ utan någon påverkan på skinnet med fula skotthål.

– Kul! Äntligen gick det vägen, säger en mycket lättat och glad skytt.

– Blev bara onödigt spännande nu på slutet, men det är upplevelser som denna man kommer att komma ihåg, säger Henrik och bär iväg räven.

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 12, 2021.

The post Rävlock med fintar och tålamod appeared first on Jaktjournalen.