Någon mil öster om Ramsele i byn Imnäs bor Philip och Jennie Engström och deras jämthundar. Tillsammans med sin far har Philip tre duktiga hanar vilka alla är släkt. Den äldsta hunden heter Hänsjöns Qross, hans son och den för nuvarande bästa hunden i stallet heter Kougstabackens Nelson och efter honom finns också Skällbäckens Crut i familjens ägo. Både Qross och Nelson är dubbelchampions och Crut på god väg. Det råder helt enkelt ingen tvekan om att Engströmmarna har god hand med sina hundar.
Nelson från Jämtland
Det västra grannlänet till Västernorrland, där Philip är bosatt, är som bekant Jämtland. Där i byn Alsen, nära Järpen, finner man en inom jämthundsvärlden känd uppfödning vid namn Kougstabackens. Peter Hallberg, som uppfödaren heter, har det senaste decenniet lyckats mycket väl med sina tikar och valpar.
Tiken Isa är kanske den som lämnat allra bäst och när Peter hörde av sig till Philip och ville para just henne med hans Qross var beslutet att tacka ja och dessutom spara parningsvalpen inte särskilt svårt.
I slutet av april 2014 hämtades således Nelson hem till Imnäs där han tidigt utmärkte sig.
– Ja, det märktes snabbt att det var något lite extra med honom, berättar Philip.
Så pass extra att han redan i december samma år, då Nelson var tio månader gammal, tog färjan över till Finland för att starta honom på jaktprov.
Tidig jakt
– Han hade redan tidigt under hösten visat goda takter. Betedde sig som en ”gammhunn” redan då, fortsätter Philip.
Provet gick kanon och en smula stolt husse kunde vända hemåt med ett förstapris i ryggen. Nu fanns Nelsons mycket tidiga jakt på papper.
Sommaren kom och i augusti 2015 var det dags för den reslige hanens första utställning i jaktklass. Ett ck blev tilldelat den 1,5 år gamla hunden och Philip fick nypa sig i armen, skulle det gå så här lätt? Men så kom där ett litet bakslag i början av jaktsäsongen. De två första proven strulade. Värme och otur kan väl enkelt sammanfatta varför förstaprisen uteblev även om Nelson gjorde rejäla jobb.
Färdig champion
Philip är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och detta var så klart frustrerande. Ordentlig försäsongsträning och mycket tid i skogen hade inte givit det resultat han hoppats på. Han valde då att jaga med Nelson ända fram till slutet av oktober innan han återigen startade på prov.
– Jag ville ha honom i 110 procent form innan jag startade igen. Ett skitprov till fick det inte bli, skrattar Philip.
Nu gick det också bättre och tio dagar senare vara alla tre ettorna i hamn och Nelson kunde därmed titulera sig både svensk och finsk jaktchampion.
Hemma i jaktskogen fortsatte han dessutom att leverera ståndskall efter ståndskall och många var älgarna som föll den hösten.
Avelskarriären
Nelson har inte fått riktigt den parningskarriär han kanske förtjänar. Tidigt fanns definitivt ett intresse men med tanke på hans meriter, linjer och kullvärde borde det varit större.
Några tikar har han fått para och även på detta verkar Nelson vara en riktig fena. I de tre första kullarna föddes 23 valpar. 16 av dessa har i skrivande stund tagit pris på jaktprov vilket innebär 70 procent meriterad avkomma. Detta får anses mycket bra.
Totalt finns sex kullar efter honom, de sista tre är fortfarande för unga för att kunna säga så mycket om. Vi får hoppas att denna mycket duktiga hund får fler kullar efter sig.
Dubbelchampion
Exteriört sett är Nelson som sagt rejäl och även om han är mätt till 61 och 62 cm på sina utställningar så får man nog känslan av att han vissa dagar också kunde mätas till 63. Kroppen är lång och vinklarna som de ska.
Tempot är följaktligen utmärkt. Söktempot ligger mellan 15 och 20 km/h och vid förföljande på sken visar trackern flera gånger hastigheter över 30. Dessutom framhåller husse att han nästan aldrig går sönder och att det är väldigt få dagar som han behövt vila eller läka under sin levnad. En egenskap väl så viktig. Sex utställningar i jaktklass behövdes innan Nelson fick sitt tredje ck och kunde kvittera ut sitt tredje championat.
Husses ögonsten
Hemma är Nelson lugnet själv. För det mesta bor han ihop med sin far Qross i en gemensam hundgård och mycket sällan gör de något väsen av sig.
– Frampå vintern kan älgarna komma ner mot byn och bli lite väl närgångna, då skälls det väl lite, annars är det oftast helt tyst, berättar Philip.
Något direkt negativt kring Nelson är svårt att få fram ur husse. Han är helt enkelt en duktig och trevlig hund. Sex år har han nu hunnit bli och en arvinge efter honom finns hemma på gården.
Följaktligen har mycket tid de två senaste höstarna tagits i anspråk av ynglingen Crut. Men det är ingen tvekan om att Nelson fortfarande håller platsen som husses ögonsten, en plats han förtjänat gång på gång på gång.
Här kan du spana in Nelsons meriter på jaktprov och utställning>>
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9 2020.
The post Kougstabackens Nelson – jämte med både tempo och lugn appeared first on Jaktjournalen.