I det följande kommer vi att bekanta oss med lite olika knivtyper som kan vara bra vid jakt. Det är själva jaktsituationens, urtagningens och flåningens behov som berörs. Slaktbodens knivar behandlar vi en annan gång.
Knivens anatomi
Kniven består i korthet av skaft och blad. Knivbladet finns i många längder och utformningar, där en del utformningar passar bättre för speciella ändamål än andra, detsamma gäller längden på knivbladet. En kniv med rakt blad är enklare att sota ett djur med en än kniv med lite bredare blad med mycket kurvatur på eggen.
Skaften kan vara i många former och material men vanligast en utpräglad spolform vilket gör kniven lätt att greppa. Spolformen gör också att man inte lika lätt glider ner med fingrarna över bladet om kniven saknar parerstång. I änden av handtaget kan det finnas en knapp.
440C är bra!
Knivbladets vassa del kallas egg, den främre delen kallas spets och baksidan kallas rygg. Bladet kan slipas på många olika sätt och får då lite olika egenskaper. Även vilket stål man valt till kniven påverkar egenskaperna där tex kolstål lättare rostar än modernt rostfritt stål. Det finns även stora skillnader mellan olika stålsorter och stålvalet kan man idag nörda ner sig i ordentligt, men det är inte syftet med denna artikel.
Dock kan det vara bra att veta att 440C är ett riktigt bra knivstål medan 440A och B lämnar mer att önska i fråga om prestanda samt att om det bara står 440 på en kniv så är bladet gjort av ett av de sämre stålen. Ser man långa namn bestående av bokstäver och siffror så rör det sig generellt sett om kinesiska stål där man kan hitta kopior på tex 440C men där döljer sig också flera stål med lägre prestanda. Olika stål håller eggen olika bra och lämpar sig för olika slipning.
Eggprofiler
Knivar kan ha olika eggprofil, det påverkar hur de håller skärpan och vilka ändamål de lämpar sig för. Sedan är olika stål lite olika väl lämpade för olika eggprofiler. En del eggprofiler är svårare att bryna upp till ny skärpa än andra. Olika eggprofiler ger olika möjligheter att välja slipvinkel.
Den klassiska moraknivsslipningen brukar kallas ”scandi”, dvs skandinavisk slipning. Den är i princip v-formad. En äkta skandislipning är slipad på båda sidor av bladet och bildar en egg, man brukar kalla det för primär egg. En skandislipad kniv är enkel att bryna och slipa på frihand.
Sekundär egg
Sekundär egg får man om man lägger en andra kortare egg på en primär egg. Jaktkits ”extrema v-egg” är ett exempel på en sekundär egg. När man använder fickbrynen med färdiga slipvinklar brukar man få en sekundär egg. Sekundära eggar är ganska lätta att underhålla med tex brynstål. Väldigt många knivar i de lägre prisklasserna levereras med sekundär egg eftersom det är en egg som lätt görs maskinellt. Knivar med damaskerade (mönstrade) blad som egentligen är skandislipade brukar ges en sekundär egg för att mönstret inte skall slipas bort. Knivar med sekundär egg kan även vara skålslipade.
Konvex egg är den starkaste egg man kan ha. Den är i princip omöjlig att göra automatiserat utan kräver att en människa slipar bladet, oftast mot en bandslip. Detta gör att man bara hittar konvexa eggar i de högre prisklasserna, aldrig under 1000 kr.
Konkav egg
Skålslipning innebär att knivbladet har en lätt konkav eggprofil. Så blir den när man slipat fram eggprofilen mot ett hjul på en bandslip eller liknande. Motordrivna slipstenar med mindre diameter kan också användas för att ge en skålformad eggprofil.
Skålslipade blad brukar ha en sekundär skärande egg.
Äldre jaktknivar och en del tyska och amerikanska jaktknivar på marknaden är flatslipade (eng: full flat grind), dvs hela knivbladets sida är slipat så bladprofilen blir konformad. För att inte eggvinkeln skall bli extremt skarp och skör har dessa knivar generellt en sekundär egg men då är det av praktiska skäl och inte som ett led i tillverkningsrationalisering.
Handtag
Det finns två grundläggande handtagskonstruktioner: sticktånge och fulltånge.
För sticktången övergår bladet i en tunnare spikformad tånge som går helt eller delvis genom skaftet. På tången träs skaftet och fästs med lim eller med en nit eller mutter i änden. Skaft kan även gjutas som på moraknivar.
Sticktånge är den traditionella skandinaviska tången, när man diskuterar knivar med amerikaner brukar de avfärda sticktånge som svagare än fulltånge. Men det hänger på hur man använder sin kniv, om man envisas med att använda kniv när man borde haft bräckjärn så har de naturligtvis rätt men så länge man använder rätt redskap för rätt uppgift är det inget problem med en sticktånge på en jaktkniv.
Fulltången innebär att tången är lika bred som skaftet och har samma form. Handtaget byggs upp genom att handtagssidor limmas, nitas eller skruvas fast mot tången. På handtagets övre och nedre del kommer metallen att vara i dagen vilket gör att kniven kan bli mycket kall att hålla i vintertid.
Materialval
Horn, trä och läder för sig eller i kombination är de gamla naturmaterialen som man brukar se i knivskaft. Idag har materialutvecklingen gett oss många fina syntetmaterial samt material som använder epoxi för att förstärka naturmaterial.
Bland syntetmaterialen finns olika plaster och gummiblandningar. Bland förstärkta material så kan ben och horn stabiliserat genom att alla hålrum i materialet fyllts med epoxi. Micarta består av olika material, tex textil, som limmats i staplar under tryck med epoxi vilket ger ett extremt tåligt material. De moderna materialen är tåligare vid diskning än de rena naturmaterialen. Det finns knivar med metallhandtag, oftast aluminium eller möjligen titan, men de är tämligen ovanliga.
Knivtyper och behov
En jägare har många knivbehov. Den kniv jägaren använder allra mest är i de flesta fall en lite mindre kniv för att skära korv med, det är trots allt så att det för genomsnittsjägaren går många korvar eller bitar torkat kött på varje fällt djur.
• Allroundkniven är 8-12 cm lång och har ett rakt blad. Den kan med gott resultat användas till det mesta. En lite längre allroundkniv kan behövas när man sotar större älgar.
• Buksprätten är en specialkniv med egg på det som vanligen är ryggsidan av andra knivar. Den kan vara rak eller svagt uppåtböjd och saknar spets för att man inte skall riskera sticka hål på tarmar och mage när man öppnar upp ett djur. Den är också bra när man öppnar skinnet inför flåning.
• Flåkniven kan vara av lite olika längd beroende på hur man helst arbetar med kniven. Genomgående har flåknivar lång kurvatur vilket underlättar knivarbete vid flåning.
• Stickknivar bör ha en längd på minst 15 cm för att nå in till vitala delar på djuret som skall avfångas. En längre allroundkniv kan funka alldeles utmärkt som stickkniv annars är dolkar, kopior på SOG desert dagger, den vanligaste stickkniven i Sverige även om en gammal bajonett gör jobbet minst lika bra.
• Huggare eller andra lite tyngre knivar med långt blad är bra om man behöver göra mindre röjinsatser på passet eller om man skall hugga lite bränsle till brasan. Vissa stora knivar, särskilt dem med en egg på den främre delen av ryggen, fungerar även bra som avfångningskniv. De stora knivarna kan givetvis användas i många jaktliga situationer men är genom sin storlek lite svårare att manövrera och finlira med men man kan tex greppa dem över ryggen så får man ett bra flåningsverktyg.
Men fällknivar då?
Letar man lite så kan man hitta de olika knivtyperna i fällknivsvariant med. Eller som i fallet swingblade, ett mellanting mellan fällkniv och fastbladskniv. Skall man ha en fällkniv till jakt är det några saker man bör tänka på.
Man bör kunna öppna en jaktfällkniv med en hand. För måste man använda båda är risken stor att den ena handen är smutsig just när det är en ren kniv man behöver. Det finns många fällknivar som är möjliga att öppna med en hand, ofta har de en knopp på bladryggen som man använder för att flippa upp bladet. De kan också vara konstruerade med ett hål i bladet som man använder på samma sätt, den amerikanska knivtillverkaren Spyderco har gjort hålet till ett signum på sina knivar.
En fällkniv som skall användas för jakt måste vara lätt att göra rent. Det får inte finnas en massa skrymslen i tex handtagssidorna där gammalt blod kan bli ohygieniska bakteriehärdar. En kniv som har öppen rygg är lättare att diska än en som är sluten.
Det italienska knivmärket Lionsteel har knivar som är frästa ur titan eller aluminium vilket ger ett handtag som är uppbyggt av ett enda stycke och därmed blir mycket lätt att göra rent.
En fällkniv för jakt bör ha låsmekanism på bladet så att det inte kan slå ihop över fingrarna. Det finns många olika låsmekanismer där en del är mer komplicerade och svårare att rengöra än andra. Linerlock, backlock och framelock är tre typer som är lämpliga. Knappar på handtagssidan är sällan lämpliga då det blir svårdiskade utrymmen innanför knappen där bakterier kan trivas.
Vilken kniv skall jag välja?
Det kan vara svårt att välja knivar för jakt. I artikeln har några faktorer att tänka på lyfts fram men den viktigaste faktorn är och förblir att knivarna man väljer att ha med sig på jakt skall kännas rätt. Man skall känna att kniven fungerar för det man tänker ha den till och man skall trivas med sin kniv. Sedan skall man se till att ha med sig flera knivar, om inte annat för att snabbt och lätt kunna byta den smutsiga kniven som råkade hamna i den sönderskjutna vommen mot en ren och fräsch.
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.
Text & foto: Leif Häggström
The post Så väljer du rätt kniv appeared first on Jaktjournalen.