Så här skapar du älgfoder i skogen

– Att gå i en monokultur av gran är jävlarimej inte skoj, säger Jan Werner. Det är trevligare att gå i marken om där finns en variation.

Jan är fjärde generationen på gården Torbjörntorp, vilken omfattar 350 hektar. Han har arbetat med skog och viltvård hela sitt liv. På den egna gården har han verkat för att systematiskt skapa mer viltbete under 40 års tid. Idag är 7-8 procent av skogsmarksarealen avsatt till viltet. Därutöver sparas alltid rönn, asp, sälg och ek på de mer produktionspräglade områdena.

Läs naturen

Jan poängterar vikten av att läsa naturen. Hans filosofi är att låta den mark som verkligen är lämpad till virkesproduktion förbli produktiv, samtidigt som andra markavsnitt får producera viltfoder, natur- och rekreationsvärden.

– Det är ju trots allt bra att kunna få in lite pengar ibland, säger han och skrattar.

På markavsnitt med mindre goda förutsättningar för till exempel granskog skapas viltfoder utan kompromisser. Tillsammans med jaktlaget som jagar på markerna lägger Jan åtskilliga arbetsdagar varje år på plantering, röjning och huggning för viltet.

– Under 1980-talet hade vi både många och välväxta älgar, men så fanns det också mat till dem i skogen. I dag tenderar vi att fokusera på kvantitet framför kvalitet. Om en bonde skött sina kalvar, så att de vägde 40 kilo istället för 80 kilo hade han fått djurförbud, resonerar Jan.

– Alla kan göra något och om markägare och jakträttsinnehavare lyfter blicken finns det alltid något att göra för att förbättra förutsättningarna för klövviltet på marken, fortsätter han.

Skillnad på löv och löv

Det som sker där betestrycket är högt är att begärliga arter som rönn, asp, sälg och ek (förkortas ”RASE”) betas ned, medans mindre begärliga lövträd som glasbjörk och al växer upp. De sistnämnda kommer därmed konkurrera ut de förstnämnda efter några år. Även om en yta kan se frodig och lövdominerad ut betyder det inte per automatik att den innehåller mycket viltfoder. Stundtals utgör rönn över en femtedel av älgens diet, trots att den endast utgör en bråkdel av det tillgängliga fodret. Älgen väljer alltså att äta de trädslag den mår bäst av. Vid röjning på konventionellt planterad skogsmark är detta något att ha i åtanke.

– Jag strävar alltid efter att röja fram RASE-träd, även där jag planterat gran. Visst, när granarna växer upp kommer de kväva de flesta andra trädslag, men fram tills dess skapar ju RASE älgmat, säger Jan.

På de mer viltvårdsmässigt skötta ytorna pågår en ständig kamp med röjsågen mot framförallt al och björk för att gynna de mer smakliga trädslagen.

Hitta lämpliga platser

– Man måste fråga sig ”Var kan jag producera viltfoder?”, säger Jan.

För att minimera intressekonflikten mellan viltvård och skogsproduktion har han intensifierat åtgärderna på platser som gamla torpmiljöer, rikkärr och vägkanter. Här kan viltvårdsintresset och bevarandet av kulturmiljöer gå hand i hand när man bevarar fruktträd och ekar och röjer bort björksly.

Vägkanter lämpar sig också förträffligt för plantering av salixsticklingar. Sådana växer snabbt och skapar ett begärligt foder, så länge de tuktas till betesvänlig höjd.

En annan plats att fokusera på är brynet mellan skog och öppen mark. Där är det ofta tacksamt att släppa ner solljuset och skapa en remsa med viltbete innan granskogen tar vid.

Vidare är ljushuggning för att gynna bärris i mosskanter och dylika marker en enkel och effektiv åtgärd för att gynna såväl klövvilt, som skogsfågel. På snart sagt alla marker finns det i regel gott om ytor för foderskapande åtgärder.

Plantera för viltet

Utöver salixsticklingar planterar Jan tall enkom för älgen. Dessutom sår han ekollon, vilket snabbt ger resultat i form av spirande små plantor.

– Först sådde jag ekollonen i rader, eller fåror som jag gjort. Det kom möss, eller sorkar på snabbt och länsade varenda fåra på ekollon. Därefter har jag satt dem ett och ett, och då har jag fått ha dem ifred, säger Jan.

Under vår promenad i markerna poängterar han vikten av variation. Exempelvis kombinerar han både tallplantor, salix och ekollon på samma område. Självföryngrad rönn och asp gör menyn komplett.

Enligt ett gammalt, och förvisso en smula klyschigt, kinesiskt ordspråk är bästa tiden att plantera ett träd för tjugo år sedan, men den näst bästa tiden är just nu. För viltvårdaren håller detta alltjämt och jag vet av egen erfarenhet hur snabbt man kan se resultat av gjorda åtgärder. Ut och röj fram RASE, få ner ett knippe ekollon i backen, eller sätt några buntar salixsticklingar!

Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 9, 2020.

Foto: Christer Hansson

The post Så här skapar du älgfoder i skogen appeared first on Jaktjournalen.