Sune, eller Abenea Hunting Chipp som hunden egentligen heter är Mathias Abrahams första tyska jaktterrier. Hunden är tre år och Mathias hade önskat att vildsvinspassionen varit större.
– Sune har god jaktskärpa på hjortdjur men beter sig avvaktande på vildsvin. De andra hundarna i samma kull jagar vildsvin så jag är rätt säker på att han haft ett möte som inte varit så trevligt.
Sune verkar ogärna ta slag på vildsvin och hellre välja hjort eller rådjur när han är ute på sök.
– Ett tag funderade jag på om han var ointresserad men jag tror inte det. I stället tror jag helt enkelt att han inte är modig nog.
Fantastisk start
Mathias berättar hur Sune som valp skällde ståndskall på en gylta ute på Onsalahalvön där Mathias bor.
– Jag hade hunden lös hemma på gården för att han skulle bli van med att bära väst. Själv höll jag på och snickrade. Plötsligt hör jag ett ståndskall. Jag springer runt huset och ser hur Sune jobbar med en gylta som går på fältet utanför häcken.
Mathias springer tillbaka runt huset och in för att hämta gevär och under tiden har vildsvinet försvunnit in i skogen med Sune skällandes.
– Jag kunde ta mig in och skjuta vildsvinet på ståndskall och tänkte att detta kommer bli en riktigt bra hund, säger Mathias när han minns tillbaka på den märkliga episoden.
Nåt måste hänt
Men det blev aldrig lika bra som den där första gången. I stället har Sune struntat i vildsvin på jakter och istället valt att förfölja dov och rådjur. Några enstaka gånger har han såklart drivit vildsvin men det har rört sig om kortare förföljanden. Enda gången han jobbat bra är enligt Mathias, på skadade vildsvin.
– Är det blod med blir det en annan hund. Tidigare i höstas kunde jag avfånga ett skadeskjutet vildsvin Sune spårat upp på frisök och jobbade med. Då agerande han klanderfritt.
Mathias är relativt säker på att Sune under någon av de rymningarna han gjorde som unghund resulterade i obehagliga vildsvinsmöten.
– Han smet kvällstid några gånger och då vet jag ju inte vad som hänt, men han kom aldrig hem skadad eller så.
Tar tag i det nu
Detta för oss tillbaka till dagens övning. Mathias har åkt drygt tio mil norrut till Tingsgårdens vildsvinshägn som ligger utanför Grästorp. Här och på andra anläggningar som erbjuder träning finns ibland möjligheten att fälla ett vildsvin för hunden när den tränar. Mathias tänker att denna möjlighet kan komma att tända gnistan hos Sune.
– Det är min förhoppning i alla fall. Jag har inget att förlora och är beredd att testa mig fram. Nu har jag ju möjligheten att berömma honom när han gör rätt. Det finns heller inga störningar i form av annat vilt.
Avvaktande beteende
Mathias har fått möjlighet att först släppa i ett lite större träningshägn med blandad vegetation och ett dussin vildsvin. Sune söker ut försiktigt och har inte bråttom.
– Jag märker tydligt att han känner av vildsvinen. Då blir han sån här. Lite avvaktande och långsam, säger Mathias.
Han rör sig genom en salixplantering och fortsätter över en äng in i lite äldre skog med täta föryngringssnår. Plötsligt skäller Sune cirka 100 framför honom. Han hör vildsvin och samtidigt som Mathias ser en sugga med lite större brungrisar mellan träden bryter Sune och kommer tillbaka.
Flera gånger försöker Mathias få terriern att ta sig an löpan och få in honom i planteringen men hunden vill inte.
Byter hägn
I stället för att försätta nöta i det större hägnet kopplar nu Mathias upp Sune och byter hägn. Det finns ett mindre hägn på anläggningen med lite öppnare terräng. Här kan ägaren ge hunden stöd på ett helt annat sätt.
– Jag tror det är viktigt i det här läget, säger Mathias.
Han krokar loss Sune som hittar vildsvinen direkt. Det är två vildsvin i 60-kilosklassen. Mathias har för avsikt att fälla ett av dem om Sune jobbar ordentligt.
Samtidigt vill han inte nöta ut Sune utan planerar att ta läget så fort det kommer.
Håller tummarna
Sune skäller på vildsvinen men jobbar med lite distans så länge de står still. Han bryter efter en liten stund och behöver uppmuntras att gå tillbaka. Berömmet ska komma när han skäller på vildsvinen. Inte när han tittar till husse.
Efter cirka tjugo minuter kommer så det perfekta läget. Vildsvinen har delat på sig och Sune har tänt till rejält. Han fokuserar bara på vildsvinet han jobbar med. Mathias har placerat sig så han kan möta upp hund och vildsvin när de kommer i gångstånd mot honom. Skottet sitter perfekt när läget kommer.
Det är en supernöjd jägare som kan springa fram och klappa om den taggade terriern som nu står och biter ragg.
Kommer fortsätta träna
Mathias kopplar upp Sune och dagens träning är över. Nu återstår det att reflektera över händelserna och låta terriern bearbeta sina intryck.
För en del hundar är det den här typen av positiva erfarenheter och prägling som sätter de sista pusselbitarna på plats. För andra hundar har det ingen effekt alls, även om det för hundägaren så klart är kul att fälla ett vilt för sin hund.
– Jag tror absolut inte Sune är klar i och med detta, men det kanske är ett litet steg i rätt riktning. Det blir nog fler tillfällen framöver att försöka belöna hunden när han gör rätt, säger Mattias när han sätter in Sune bak i buren och avslutar dagens övning.
Det finns flera vildsvinsträningsanläggningar i landet som erbjuder hundägare möjligheten att fälla ett vildsvin för sin jakthund. Här är några av dem.
Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 5, 2021